Något som inte alltid verkar gå fram när jag pratar prepping med nyfikna är hur absolut jag ser SHTF. Tanken på att inte kunna gå till affären eller beställa saker över nätet är så främmande att de har svårt att hantera tanken. Ändå verkar de förstå att utan elektricitet kommer de inte att kunna handla, men i nästa andetag så glömmer de bort detta och tror att allt bara är övergående. Precis som att allt helt magiskt skulle återställas efter ett par dagar.
Jag misstänker att det har att göra med erfarenheter. Det var länge sedan vi i Sverige hade ett långvarigt strömavbrott eller annan störning som påverkade de vanliga samhällsfunktionerna så pass att affärer stängde. Om jag kommer ihåg rätt så var det senast 1990 under tre veckor då bankpersonalen strejkade och det gick inte att ta ut pengar från banken eller uttagsautomater. Själv minns jag det väldigt tydligt, men för alla som är yngre än säg 30 år lär minnena vara obefintliga. Som Niklas Wiklund skrev i SvD är vi svenskar ”fredsskadade”, men inte bara det, vi är också ”framgångsskadade” (om det nu är motsatsen till krisskadade). Nu syftar jag inte på lokala eller regionala kriser utan på nationella kriser.
Erfarenheten säger, i alla fall den något yngre generationen, att ett elavbrott aldrig varar mer än 24 timmar. Pengar går alltid att ta ut eller komma åt. Vattnet kommer alltid ur kranen. Och så vidare ad inititum. Ja, jag generaliserar, men det är hela poängen eftersom den stora massan saknar perspektiv. De som har varit med om kriser har ju redan erfarenhet och har förhoppningsvis vidtagit åtgärder för att hantera likande kriser i framtiden. För de som inte har erfarenheten av kriser finns det två sätt att agera. Antingen ser man sårbarheter som risker som behöver hanteras eller så stoppar man huvudet i sanden och hoppas på att ingenting händer.
Om nu SHTF, oavsett vilket scenario, kommer vi att låsas vid de resurser och tillgångar vi har vid det givna tillfället. Några kanske har tur nog att kunna komma åt lite extra mat eller prylar i det inledande skedet. Men det spelar egentligen inte så stor roll och gör enbart en marginell skillnad i det stora hela. Klockan har tickat till en sekund efter midnatt. Det är nu försent att ringa försäkringsbolaget och teckna en försäkring. Huset är övertänt. Det spelar ingen roll hur mycket du önskar att du hade gjort saker annorlunda. Hur mycket du ångrar dig, hur arg du är, hur ledsen du är, hur rädd du är, hur desperat du är, så är det försent. För en prepper kanske det handlar om att man inte köpte lite extra av något, men det gör ingen större skillnad, om man ska vara helt ärlig.
För den oförberedde kan det få katastrofala konsekvenser. Särskilt om man lever från dag till dag och kanske på sin höjd har ett par paket nudlar i skafferiet och en tub majonnäs i kylen. Hur många kommer ens att tänka på att fylla upp några PET-flaskor med vatten medan det sista trycket finns i kranen?
Ofta brukar jag besvara frågan om varför jag preppar med att det är bättre att bara ett år för tidig än en sekund för sent. Jag menar det – bokstavligen.