Då jag har haft lite extra tid har jag roat mig med att läsa, lyssna och titta på lite allt möjligt om prepping. Mycket har varit från amerikanska preppers. Något som slår mig är hur ojämn många av deras prepp har varit. Som vanligt när man tittar på amerikanska preppers så verkar vapen ha företräde före allt annat. Det kan man tycka vad man vill om, men när det kommer till allt annat så verkar det finnas en enkelspårighet. Av det jag sett finns det till exempel mat för ett år, men bara vatten för två månader. Eller så kan det finnas hur mycket vapen och ammunition som helst, men nästan ingen mat alls.
Ibland finns det en fullt logisk förklaring bakom. Mer vatten kommer att filtreras från uppsamlat regnvatten eller att man ämnar använda vapen till att jaga vid SHTF. Det köper jag. Men det känns som att det är på sin plats att anta en tråkigt svensk utgångspunkt om att lagom är bäst. Inte lagom i form av mängd, men lagom i förhållande till varandra. Vad har man för nytta av bränsle för flera år om man bara har mat för en vecka, för att dra det extremt.
Personligen förespråkar jag att ha mål i form av tid för hur länge sina lager ska räcka och då se till att allt räcker för den uppsatta tiden. Mitt uttalade mål är till exempel att klara två månader. Då måste jag se till att allt, och då menar jag allt, räcker i två månader. I och med att jag nu mer behöver medicin varje dag så blev jag också tvungen att se till att täcka det behovet. Då fick jag vänta med att ta nästa steg (som är tre månader) och helt enkelt bunkra upp med medicin för två månader först. Sedan kan jag gå vidare i min bunkring.
Vad jag försöker säga är att se till att alla delarna i min prepp hänger ihop. Jag vill inte hamna i en situation där jag sitter på ett stort lager av en enda del, må det vara mat, vatten, medicin, kläder, bränsle etc, utan att alla delarna räcker lika länge. Det är förstås mig egna syn på det hela. Jag är dock fullt medveten att det finns en bortre gräns för att kunna tänka så. Någonstans efter sex månader anser jag att man måste ha en plan för att kunna försörja sig med vatten, mat och värme på andra sätt än att leva av sina förråd.
Här har jag mina idéer och tankar, men det ämnar jag återkomma till lite längre fram.
Jag både håller med och tycker annorlunda om delar av ditt resonemang. Själva grundtanken om att allt ska räcka lika länge tycker jag är bra. Det blir lättare att bedöma sin situation om man vet att jag klarar mig i tex 3 veckor till. I verkligheten tror jag att det kommer se annorlunda ut i många fall. I alla fall över tid. Det beror ju väldigt mycket på vilken typ av kris som drabbar samhället och vad i så fall bristvarorna kommer att vara. Beroende på vilken period på året krisen inträffar så kan man också redan från början förhoppningsvis dryga ut sina matförråd med vad naturen kan erbjuda vilket innebär att maten då kommer att räcka längre än övriga förråd. Min slutsats är att det är en bra tumregel att ha förråd som räcker lika länge men inte låsa sig vid det i sin planering. Har man inte möjligheten att lagra medicin längre en tex en vecka nu så ska man inte begränsa sina andra förråd bara på grund av det. Allt kan förändras.
Jag håller med att inte begränsa sig om någon del, av någon anledning, inte går att bunkra. Givetvis ställer omständigheterna specifika krav och olika delar av förråden kan gå åt snabbare. Tanken var att för en generell prepper (som inte ser ett specifikt scenario framför sig) gör klokt i att vara så bred och jämn som möjligt i sina förberedelser.
Absolut. Jag har också förundrats en del över amerikanska preppers som i många fall är så tvärsäkra över vilken katastrof som kommer att inträffa att de verkar enbart förberedda på just det.
Pasta, ris, makrill och tonfisk på burk, och salt är överrepresenterat i vårt förråd. Jagar och tävlar i pistolskytte så vapendelen finns där. Har kommunalt vatten ( vilket kommer att sina inom några timmar) men har också en aktiv grävd brunn på tomten så vatten är inga problem. Väldigt sugen på detta med kaniner.