Varför gör jag det här? Att skriva om vad som varit är för mig personligen helt ointressant. Även om historia kan vara lärorikt, spännande och intressant är det inte något jag brinner för. Trots allt, vem är jag att skriva historia? Sådant är ämnat djupt kunniga specialister med mångåriga studier vid universitet. Sådana som kan gräva fram dokument i djupa arkiv för att stödja den kedja av händelser som skedde, som kanske än idag ger ekon i våra liv.
Nej, jag gör inte detta för allmän beskådning. Detta är till för mina barnbarn. För att de vill veta hur det var förr. För att de förtjänar en förklaring. För att de ska förstå sin egen plats i det som varit och det som komma skall. Ni ska veta att jag inte är en berättare, författare eller historiker. Detta är en skildring i någorlunda kronologisk ordning av den mest omvälvande händelsen i våra liv. Taget ur ett minne som sakta börjar tyna bort. Ur minnen som smärtar att besöka, som för min egen del bäst hade lämnats till att åter bli bakgrundsstrålning.
Ni som läser detta måste också förstå att även om jag kommer ihåg de mesta av de övergripande händelserna, så är vissa detaljer förlorade för alltid. De som hade kunnat göra historien komplett finns inte längre kvar bland oss. Likt flyende skuggor viskar de tyst sina historier, för svaga röster för att längre höras. Kvar är dessa ord. Mina ord. Mina minnen.
Skrivmaskinens smattrande låter högt. Likt avlossade skott i den annars så tysta skogen. Koppen med den svalnande buljongen skakar till för varje anslag. Ytan krusar reflektionen av vaxljusets låga. Av allt far hade samlat på sig var detta det sista jag trodde skulle komma till användning. En gammal mekanisk skrivmaskin. I en ask bredvid låg färgband i obrutna förpackning och i botten på kartongen flera tusen tomma papper. Som om han planerat att skriva något han hade i huvudet, men som aldrig fick komma att sparas till omvärlden. Om färgbanden räcker till att berätta det jag har att säga återstår att se. Kanske borde jag vara sparsam med orden så det finns nog med färg att berätta klart. Efter alla år av återhållsamhet är detta den lyx jag kan nu kan avvara.
I skolan tyckte jag om att skriva korta historier. Det var också det enda jag tyckte var roligt i skolan. Tänk att det fanns en tid då man kunde tycka att kunskap var tråkigt. Frågan är om det var kunskapen som var tråkig eller om det var formerna för hur denna kunskap förmedlades. Jag vet att ”skola” betyder helt olika saker idag än de gjorde när jag var liten. Samtidigt finns det så mycket i vårt språkliga arv som egentligen inte betyder något alls idag. Det finns ord ni aldrig hört som beskriver saker som ni inte ens skulle kunna börja förstå. Arvet från ett så annorlunda liv, att det lika väl skulle kunnat vara en saga, från ett land långt, långt borta där myter och magi existerade.
Även om jag skulle beskriva ordet ”matvarubutik” med allt vad det betyder är konceptet så främmande idag att det låter som ren fantasi. Vem kan idag tro att man kunde gå in i ett jättestort hus, fyllt till bristningsgränsen med mat, ta det man ville ha och sedan dra ett plastkort genom en manick för att bli utsläppt? Jag skulle kunna beskriva all mat från alla världens hörn som fanns att tillgå, året om, med smaker som ni aldrig kommer få uppleva. Frukter som såg helt nyplockade ut, perfekta utan blemmor och skavanker. Tänk att kunna äta färska tomater eller jordgubbar mitt i vintern.
Det var inte bara mat som fanns i överflöd. Allt fanns i överflöd. Kläder, rent vatten, medicin, underhållning. Under en period var det till och med modernt att bara använda saker en gång och sedan köpa nytt. Faktum är att allt gick att köpa bara man hade tillräckligt med pengar. Vi hade aldrig mycket pengar, men vi hade ändå oändligt mycket mer av allt än ni har idag. Er gammelfarfar, min far, brukade alltid fråga mig om jag höll på att svälta ihjäl när jag som barn påpekade att jag var hungrig. Lite visste jag då om riktig hunger.
Ett index över alla delar finns här, så det blir lite lättare att läsa i efterhand.
*görentummenuppgest* och väntar in nästa lördag.
Kul att du gillar den. Tack!
Vilken öppning=)
Ser fram emot nästa!
Det här lovar gott, ser fram mot nästa del.
Intressant men samtidigt lite vemodigt …….
Tanken på att barn i framtiden inte ska ha tillgång till all mat i överflöd + div prylar som vi har vuxit upp med .
Bra skrivet ?
Jag är fast! Så bra inledning! Ska bli spännande att läsa resten =)