Det är lätt att använda ord som ”kris”, ”katastrof” eller uttryck som ”Shit Hits The Fan”. Oftast får orden en väldigt abstrakt och ogreppbar betydelse. En kris behöver absolut inte vara världsomvälvande utan kan drabba dig på ett högst personligt plan; du kan bli arbetslös/inkomstlös, bortgång av en nära anhörig, en svår skada. Detta är också kriser. De påverkar dig och de i din närmaste omgivning. Men inte samhället i stort. Det betyder inte att de är mindre kris för just den/de drabbade. Bara att skalan är mindre. Situationen är fortfarande fruktansvärd för de drabbade.
Det är lätt att bara fokusera på de stora, världsomvälvande kriserna som prepper. På något sätt känns det alltid lättare att tänka att alla drabbas och att man som prepper i alla fall är någorlunda förberedd. Att stå själv i en kris medan världen går vidare som vanligt är mycket jobbigare. Tro mig, jag har varit där. I somras höll jag på att stå utan inkomst. För mig var det en personlig kris. Skulle jag bli tvungen att sälja huset? Bilen? Jag visste att jag inte skulle behöva svälta. Men sen då?
Nu löste det sig lyckligtvis till det bättre och jag fick ett nytt jobb. Men det fick mig att vakna upp inför det faktum hur sårbar man kan vara utan att det sker en global kris. Det krävs inte mycket för att man ska stå där med alla sina prepps och ändå klarar sig. Så länge man är en del av samhället måste man spela efter de uppsatta reglerna. Man kan inte bara bege sig till skogs för att man blir arbetslös, och leva av naturen. Det fungerar inte riktigt så.
Vidare kan en kris påverka dig som är av lokal karaktär men som för den sakens skull inte drar med sig hela samhället. Ett praktexempel är skogsbranden utanför Sala förra sommaren. Påverkan för de som bodde i det drabbade området var enorm. Samtidigt fortsatte livet som vanligt för de som inte var direkt påverkade. Samma sak vid översvämningar eller orkaner.
Som prepper behöver man planer för alla tänkbara scenarion, inte bara de ”smaskiga” kring civilisationens kollaps. De mest eftersatta, enligt min erfarenhet, är de som kan kallas för mindre kriser. De som påverkar dig själv, familj eller närmsta närhet. Här finns mycket att lära av de som lever i områden som ofta drabbas av naturkatastrofer, t.ex jordbävningsdrabbade områden. Dessa människor måste leva med hotet dagligen och således också planera sina liv utifrån rådande omständigheter. I Sverige är vi förskonade från detta i mångt och mycket, vilket också bidragit med att vi är sämre på att planera för ”mindre” kriser.
Självklart är det klokt att förbereda sig för det värsta. Men det värsta behöver inte nödvändigtvis betyda The End of the World as We Know It. Det kan vara en personlig eller lokal kris, som för dig personligen är lika allvarlig. Så glöm inte att tänka både stort och smått.
Bra blogg du har. Det är roligt att det finns fler som likt mig insett det orimliga.