När är det dags att bugga ut? #prepperSE

Denna eviga fråga. ”När är det dags att ge sig av?”. När har skiten träffat fläkten? Ja, jag har ältat det här många gånger tidigare. Men det är ingenting mot hur många gånger jag i tanken stött och blött frågan. För några dagar sedan dök frågan upp igen, på Twitter. Det kanske är dags att ta ett omtag och se om det går att vaska fram några nya tankar.

Som vanligt måste jag väl börja med att påpeka det uppenbara; vi har alla olika förutsättningar och olika syn på saker och ting. Således finns det ingen standardmall som passar alla. Dessutom måste man göra skillnad på om man tänkt att vädra ut stormen hemma (bug in) eller har en Bug Out Location (BOL) man ämnar evakuera till (bug out). Är planen att vara kvar hemma där man har sina förråd och en plan kommer det krävas betydligt mycket mer innan man väljer att lämna. Jag kommer fokusera på oss som inte planerar att bugga in, utan lämna hemmet.

Det är väldigt svårt att sätta upp definitiva trösklar, som när vilka passeras indikerar att det är dags att agera. Det finns ju helt uppenbara indikationer som svampmoln vid horisonten eller horder av zombies som helt plötsligt börjar driva runt och ropa efter ”brainz”. Men skalan är allt annat än tydlig. Efter ett dygns strömavbrott på grund av lite dåligt väder tvivlar jag på att någon prepper skulle välja att lämna sitt hem. Efter tre? Eller åtta? Här återkommer vi till de individuella förutsättningarna.

En annan viktig faktor att ta hänsyn till är tidsaspekten. Hur länge kan en händelse förväntas pågå? Är det ett begränsat geografiskt område (lokalt) som berörs är det troligt att övriga samhället kan kraftsamla för att undsätta detta område. Här finns också undantag, som alltid, beroende på händelsens natur. Något som kraftigt försämrar möjligheterna till att ta ett informativt beslut är om kommunikationer ligger nere; inget internet, ingen TV eller radio, ingen telefoni. Jag vet många som har just detta som en trigger för att lämna hemmet. Om det inte går att införskaffa tillräcklig information inom en viss tid så är det dags att bugga ut.

Generellt brukar jag själv tänka så här. Om jag inte kan få tag på frisk luft, rent vatten, mat, värme/skydd och information under en oacceptabel tidsperiod samt att det inte går att avgöra hur länge detta kan väntas pågå, då är det dags att åka upp till BOL Norr. Det räcker alltså med ett av de nämnda behoven inte går att tillgodose. Hur lång tid som jag bedömer som oacceptabel beror helt på förutsättningarna jag har för stunden och miljön runt om i övrigt. Kanske räcker det med att åka till en släkting eller vän ett par dagar om det är ett lokalt problem (otjänligt vatten, giftutsläpp etc).

Något som också är värt att fundera på är vilka konsekvenser en evakuering kan få om det visar sig vara ett falsklarm. Argumentet ”better safe than sorry” låter så klart bra i teorin, tills man börjar syna det i sömmarna. För den som är helt ensam kanske konsekvenserna är hanterbara, men om det är en hel familj? Barn som inte dyker upp i skola och föräldrar som inte kommer till jobbet. Ja, det går alltid att hävda att man varit sjuk eller något liknande. Trots allt gick det kanske inte att ringa eller maila. Men det kan också få både sociala och psykologiska följder för framförallt barn. Har man en partner kanske ni gör helt olika bedömningar av läget, vilket kan leda till onödiga förslitningar i ett förhållande. Det är alltså viktigt att fundera på över vilka grunder man kommer basera sin evakuering på, men också på tillvägagångssättet. En panikartad evakuering följt av en vansinnesfärd i bil är direkt kontraproduktivt.

Till sist vill jag citera den gode pastorn Joe Fox: ”If you need to bug out, you are living at the wrong place”. Det tog mig rätt lång tid att acceptera detta, men han har faktiskt helt rätt.