Inte ens ett år kunde det få gå innan det blev dags igen. Jag undrar stilla hur mitt privatliv kan vara ett enda lågintensivt, personligt SHTF. Av personliga själv är jag mer eller mindre tvungen att flytta ner till Mälardalen igen. Egentligen har jag inget val om inte konsekvenserna ska bli oacceptabla. För er som följer mig på Twitter kommer detta kanske inte som en chock eftersom jag där efterlyste tips på jobb i området. Men istället för att fokusera på det tråkiga att åter igen flytta tänker jag fokusera på det positiva i de förändringar jag gjort i mitt liv under de senaste åren, vilket nu faktiskt bär viss frukt.
När jag flyttade från villan genomförde jag en krass och metodisk utrensning av allt skit jag samlat på mig. Detta var till viss del nödvändigt eftersom det kan vara svårt att flytta ett bohag till en mer än hälften så stor yta. Men det var också ett led i den långsiktiga planen. Där och då bestämde jag mig att BOL Norr skulle bli mitt framtida hem, vilket gjort att alla boenden sedan dess enbart är en transportsträcka och således behöver jag inte bona dessa för långsiktighet. Samtidigt finns en annan del i det hela och det är en allmän omställning till att sluta samla på mig sådant som jag aldrig använder. Downsizing kan man kalla det om man vill använda modeord. Nu är jag glad åt att jag hållit fast vid detta, då det blir så mycket lättare att flytta.
Nästa sak som underlättar extra mycket är att inte vara skuldsatt. Hade jag varit det hade mina möjligheter att flytta på kort varsel varit mycket mer begränsade. Men det är inte bara i form av exempelvis bolån utan mer generellt. Hade jag suttit med massa lån hade jag kanske varit tvungen att hitta ett nytt jobb som gav lika mycket eller mer i lön. Idag behöver jag inte vara kräsen på samma sätt, även om det givetvis alltid är trevligt med en bra lön. På det hela taget är jag mer fri.
Vad detta dock kommer att innebära är en förskjutning i min tidsplan med minst ett år, om inget oväntat och positivt händer. Dock är det som jag alltid hävdar att ”det blir aldrig som man tänkt sig”. Oavsett så spelar det kanske inte så jättestor roll i det stora hela. Det finns trots allt en sak som alltid går före allt annat i mitt liv. Vem vet, när allt kommer omkring kanske det bara är positivt, inte bara för mig – utan kanske även för dig, kära läsare…