Så var det dags för Bulletin of the Atomic Scientists att ställa om deras Doomsday Clock igen. Man har flyttat minutvisare till två minuter i midnatt. En förändring, och försämring, med 30 sekunder, då visaren stod på två och en halv minut i midnatt under 2017. Klockan har bara en gång tidigare varit så här nära midnatt och det var 1953. Läser man forskarnas skriftliga uttalande får man en förklaring till varför de bedömer läget så allvarligt som de gör. Inledningen är skrämmande.
In 2017, world leaders failed to respond effectively to the looming threats of nuclear war and climate change, making the world security situation more dangerous than it was a year ago—and as dangerous as it has been since World War II.
Sedan fortsätter man att beskriva de oroshärdar som finns runt om i världen; USA och Nord Korea, Ryssland och NATO, USA och Kina, Pakistan och Indien, USA och Iran. Man tar även upp klimatförändringarna och hur världens ledare ännu inte lyckats bromsa effekten av dessa. Vidare lyfts också frågan om hur informationskrigföring används för att destabilisera demokratier och dess institutioner.
Man gör också bedömningen att USA’s tillbakadragande från den globala arenan starkt bidragit till att i sig destabilisera världsordningen där allierade till USA inte längre vet hur landet tänker agera. Indirekt ger man Trumps Twittrande en känga:
International diplomacy has been reduced to name-calling, giving it a surreal sense of unreality that makes the world security situation ever more threatening.
Rapporten fortsätter att i lite mer detalj gå igenom vilka faktorer som bidragit till beslutet att flytta visare närmre midnatt. Lyckligtvis finns det också med åtgärder för att vända utvecklingen. Dessa åtgärder är lätta att föreslå, men mycket mer komplicerade att genomföra realpolitiskt.
Kontentan av rapporten är att skiten är närmre fläkten. Personligen stärker det min egen syn på omvärldsläget i stort. Snart kommer ”Om kriget kommer” dimpa ner i fyra miljoner hushålls brevlådor. Vi lever verkligen inte i samma värld som vi gjorde när jag för över tio år sedan ställde min första konserv och vattendunk i förrådet. Tyvärr har ingenting blivit bättre och i takt med att omvärlden förändras till det sämre växer min egen beredskap på att möta en osäker framtid.