Känns som det är dags för lite hänsynslöst, ärligt självrannsakande. Känner du dig redo? För nu ska vi leka med din och min moral. Först, innan vi börjar, är det på sin plats att påpeka att detta en är rent hypotetisk diskussion och det finns inget rätt eller fel och ingen annan kommer döma dig än du själv.
Det finns ett antal sätt att få människor att agera på ett visst sätt. Idag är det vanligaste att skriva ner ett antal regler (lagar) som alla ska följa. De som inte följer dessa kommer att bli bestraffade. Det kan röra sig om en fysisk , psykologisk , social eller ekonomisk bestraffning. Förutsättning för att detta ska fungera är att den som stiftar lagarna också har möjlighet att utdöma och verkställa straff till de som inte följer lagarna. Detta sköter idag det vi idag lite slarvigt kallar ”rättsväsendet”.
Men vad händer i ett läge där lagar inte längre kan upprätthållas? I ett laglöst land där du inte riskerar att bli satt i fängelse utan kan göra vad du vill, vad blir ditt rättesnöre? Om vi leker med tanken att en så allvarlig kris uppstår att vi hamnar i en sådan situation, där du kan göra vad du vill utan att riskera att bli lagförd av staten, vad händer med dig då? I en sådan situation kan du alltså rent teoretiskt göra vad du vill; plundra, använda skjutvapen, bruka våld. En risk är ju givetvis att du själv blir offer för samma beteende från någon annan, men utöver detta, finns det något inom dig som sätter stopp? Om du har friheten att göra exakt vad du vill, vad hindrar dig?
Din moral är summan av många aspekter; sociala normer, uppfostran, kultur, religion, politisk ideologi, empati, utbildning, erfarenheter och mycket mer. Det kan upplevas som instinktivt att bedöma något som rätt eller fel. Denna känsla försvinner inte för att konsekvenserna att handla fel försvinner. Kanske kan du tvingas till att agera mot din moral på grund av yttre omständigheter, men du kommer troligen också att må väldigt dåligt av sagd handling.
Jag vet att många pratar vitt och brett om att de ”kommer göra vad som helst för att överleva” vid en total kollaps/SHTF. Som vanligt är det väldigt lätt att sitta trygg, mätt och varm och slänga sig med sådana påståenden. Sedan ska man också vara tydlig med att påståendet kan vara både offensivt och defensivt. Att försvara sig mot angripare tror jag de flesta anser vara moraliskt försvarbart. Att vara den som angriper oskyldiga för att överleva misstänker jag för de flesta ter sig som moraliskt förkastligt.
Använd din fantasi och empati och försök föreställa dig själv som den som bryter sig in i någons hem och med våld tar det du vill ha. Skräckslagna människor skriker, gråter, ber för sina liv. Hysteriska och panikslagna barn. Är du frisk kommer du att finna ett sådant scenario totalt motbjudande och helt osannolikt, omöjligt.
Ja, jag vet att ovan exempel är extremt, men det fyller också en funktion. Detta är en situation vi alla kan skriva under på är att gå för långt. Men utan påföljder blir hela skalan flytande. Rubbas gränsen för vad du kan tänka dig göra eller kommer nuvarande moral att råda? Är det okej att ta från vad som verkar vara ett övergivet hus? Från en övergiven fabrikslokal eller affär? Jaktbrott?
Inte bara behöver man brottas med sin egen moral, man blir tvungen att ta hänsyn till sina medmänniskors. Även om du själv är principfast och anser att ett brott idag är ett brott även om det inte går att lagföras, så kan det ju vara så att andra människor är mindre nogräknade. Riskeras du dras med i ett flockbeteende där du gör något som du normalt sett inte skulle göra, bara för att alla andra gör det?
Det finns så mycket att fundera på kring detta och jag ska ärligt erkänna att jag själv inte på långa vägar är ens i närheten till att ha några svar. Däremot tror jag det är både nyttigt och viktigt att våga tänka dessa tankar och löpa hela linan ut.
Bra att tänka på men jag saknar nog att du tar upp auktoriteter, och hur folk reagerar på auktoriteter och order mm, hur ens moral interagerar eller kanske snarare inte agerar med auktoriteter, gruppbeteenden osv.
Det kanske kommer att utvecklas i ett eget inlägg. Skulle jag tagit med allt jag tänkte från början hade det blivit en mindre uppsats.
Älskar när du har sådana här inlägg! Triggar igång min fantasi direkt.
Lite beroende på vad det är för SHTF som har hänt. Om det är en katastrof som fortfarande innebär att ”alla lever” så skulle jag nog ha väldigt svårt att gå omkring och plundra. Då skulle det nog mer vara att hitta ”samarbetspartners” som gällde. Kanske erbjuda sig själv och familjen som arbetskraft till någon bonde som inte längre klarar av att sköta sin gård pga elavbrott/bränslebrist/liknande. Dvs mat/ev husrum i utbyte mot arbetskraft. Om alla överlever katastrofen så borde det ända bara vara en tidsfråga innan någon typ av ordning återkommer, även om det inte blir som innan.
Om det å andra sidan skulle ha skett något som slår ut stor del av befolkningen och jag är en överlevare (jag väljer medvetet ”jag” för jag inbillar mig faktiskt inte att en hel familj har turen att överleva tex en sjukdomsepedemi eller liknande) då flyttas gränserna ganska rejält. Allt som är tydligt övergivet skulle jag anse vara fritt fram att ta; mat, fordon, utrustning, mm. Affärer skulle definitivt vara fritt fram. Även här ser jag vikten av samarbetspartners/allierade. Här skulle jag nog få problem eftersom jag som regel är lite godtrogen när det gäller människor, något jag iofs är medveten om. Jag har väldigt svårt för att tro annat än gott om folk som inte gör något uppenbart för att få mig att tro annat. Jag väljer ändå att tro att i en sådan situation så skulle de flesta jag mötte, om jag skulle träffa på någon, vara inställd på samarbete och överlevnad. Det är i denna situation främst som det gäller att ha kunskaper som gör att man har ett värde för andra, för någon som enbart är en belastning kommer att få det svårt.
Hur man i en ev grupp upprätthåller ordningen är nog något man måste bestämma gemensamt, det beror nog väldigt mycket på hur situationen ser ut, men viktigt att man kommer överens om något. Efter en tid när grupper bildats tror jag dessutom att risken är störst för att det ev blir lite stridigheter grupper emellan, om man träffar på varandra.
Nu kommer jag att sitta och fundera över detta hela resten av dagen! Kommer inte att få ett dugg gjort på jobbet. 🙂
Skulle inte haft några problem att ta mat eller varor från en butik eller lager, eller att använda en övergiven bil (eller traktor/häst här ut på landet), men jag skulle ha svårt att se mig bryta mig in i ett hus, där det bor folk och ta deras saker. Då hade jag förhoppningsvis försökt med byteshandel elelr liknande.
Jag är övertygad om att ens moral att sno saker eller mat är annorlunda om man har barn som svälter eller liknande.