Allt som oftast tjatar jag om vikten att vara konsekvent i sina krisförberedelser. Att ta sikte på ett mål och ta små steg i rätt riktning, om man inte råkar ha resurserna att ta ett jättekliv på en gång. Ibland kan dessa små steg verka triviala och nästintill meningslösa.
De är de så klart inte. Nyckeln ligger i att se vad man gör är för sig själv och inte för allmän beskådning. Prepping är ingen tävling mot andra. Det du säkerställer i din beredskap idag behöver du inte tänka på imorgon.
För min egen del, som i mångt och mycket har det mest basala på plats, handlar det lika mycket om att fundera och ta ut en riktning som att faktiskt utföra. Annars hamnar jag i den märkliga situationen att jag antingen har för mycket av något som jag inte hinner rotera ut eller köper på mig något som jag egentligen inte behöver, bara för att det är en ”cool pryl”.
Nej, jag måste fokusera på så osexiga saker som spik, reglar, skruv, färg, penslar, verktyg och liknande. Men precis som när jag byggde upp mitt mat/vatten/medicin-förråd så har jag inte råd att göra allt på en gång, så jag gör det i små steg. En kartong spik här, en hammare där osv.
Det är faktiskt så ”tråkigt” mitt preppande sett ut den sista tiden. Men det är nödvändigt för att kunna hålla BOL Norr i gott skick idag, imorgon och om tio år. Vi är alla i olika skeenden i vår prepper-resa och utifrån vad som måste göras prioriterar vi därefter. Bara du vet vad du behöver tillföra för att öka din resiliens.
Nu är det några veckor tills jag åker upp till BOL Norr under min semester och jag försöker febrilt få ihop ekonomin för att kunna göra de inköp som krävs för att klara semesterns beting – att måla alla byggnader. Bara hoppas att vädrets makter är på min sida och att jag får vara frisk.