Den 11 september 2001. Vi vet alla vad som hände. TV-bilderna tog aldrig slut. Chocken, rädslan, förvirringen. Sedan ilskan och sorgen. Själv minns jag fortfarande denna dag tydligt; vad jag gjorde, hur jag reagerade, vad jag kände. Precis som 28 februari 1986, när Olof Palme blev mördad, eller 17 januari 1991 och Operation Desert Storm, eller 9 november 1989 och Berlinmurens fall. Datum och årtal med omvälvande händelser som etsat sig fast i mitt minne. Världen förändrades, och jag såg det ske. Sommaren 2016 vågar jag påstå kommer gå till historien, fast sommaren ännu inte är över.
Detta är sommaren då radikala islamister satte skräck i Europa. Detta är sommaren när Storbritannien röstade för att lämna EU. Detta är sommaren då en amerikansk presidentkandidat sår tvivel kring NATO och den transatlantiska länken, och uppmanar Ryssland till cyberangrepp riktat mot sin motkandidat.
Detta är sommaren då Sverige yrvaket undrar varför bilar brinner, folk blir mördade nästan varje dag, räddningstjänsten möts av stenregn och kvinnor/tjejer/flickor blir gruppvåldtagna och antastade. Detta är sommaren då polisenledningen vill lösa problemen med fika och armband, samtidigt som det saknas tusentals poliser. Detta är sommaren då politikerna åter visade sig totalt handlingsförlamade och ryggradslösa, föredragande sin egen semester före sitt ansvar och förtroende. Detta är sommaren då media ena sekunden förmedlar desinformation, för att nästa dag varna för att Sverige är utsatt för just desinformation och informationskrigföring.
Detta är sommaren då bostadsbristen är katastrofalt hög. Detta är sommaren fattigpensionär åter blir ett begrepp. Detta är sommaren då jägare och sportskyttar anses vara det stora problemet istället för illegala vapen och dess brukare. Detta är sommaren då tjänstemän visar sig ha mer makt än politiker. Detta är sommaren när präster blir halshuggna. Detta är sommaren då sjukvården, åter igen, går på knäna på grund av personalbrist. Detta är sommaren då Europa brinner.
Detta är sommaren då allt verkar gå käpprätt åt helvete.
Och sommaren är inte slut.
Men julgranen brinner inte. Sverige är tryggare än någonsin. Alla som fått det sämre, räck upp en hand.
Min sinnesstämning är lika bitter som morgonkaffet som blivit kallt. Jag ser hur vissa tappra kämpar; räddningstjänsten, poliser, vårdpersonal, socialsekreterare, lokalpolitiker, militärer, tjänstemän. Alla gör vad de kan för att täppa till sprickorna. Hos några tappra få finns fortfarande hoppet, tron och viljan att förändra, att göra skillnad. Dessa människor är mina hjältar. De har ännu inte gett upp.
Det krävs ett mirakel av nästan bibliska proportioner för att vända utvecklingen. Det krävs samling och enighet, beslutsamhet och långsiktighet. Det kommer att krävas uppoffringar och vilja. Historiskt har Svenska politiker kunnat lägga partipolitiken åt sidan och enas vid stora utmaningar. Klarar dagens politiker av att axla och lösa uppgiften?
Trots din något dystopiska inlägg i debatten, är du en optimist Andreas. Precis så som jag kommer ihåg dig. Jag tycker mig nämligen kunna utläsa ett visst mått av hopp mellan raderna..? Själv ser jag enkom på framtiden med den röda linsen; ond bråd död till följd av ett havererat system byggt på lösa boliner, korrupta politiker och underbetalda tjänstemän med egenintresse i sakfrågor.
Som den statliga tjänsteman jag är, ser jag helvetet och det totala förfallet inifrån. Apatin hos våra klienter, frustrationen hos kollegorna och förnekelsen hos chefer och ledning. Så jag köper ytterligare ett tre-pack rödplastade makrillkonserver och ger mig ut på Hemnet efter den där stugan djupt in i skogen och förlikar mig med tanken att nej; dagens politiker kommer inte axla och lösa uppgiften. Vare sig de inhemska arterna eller de på andra sidan Atlanten.
Polisens våldsmonopol behöver upphävas likt Tjeckiens. Vanligt folk måste tillåtas bära någon typ av vapen att försvara sig med eftersom polisen inte har eller kommer att få resurser att trygga samhället. Vem vill ingripa när vålstäktsgängen härjar runt, med bara händerna som vapen? Kniv och yxa måste få bäras på allmän plats.
Omvändelse är det som gäller för Sverige, tyvärr ser jag inte det och inte heller i Guds hus även om det finns diamanter i modden. Gud kommer döma Sverige, och jag tror tredje världskriget är en av domarna. Enligt profetian från Valdres. Men den som förtröstar på Herren ska inte frukta.