Det har nu gått en vecka sedan alla mina framtidsplaner och drömmar krossades. Jag vet att det är kort tid, men tid är något jag inte har mycket utav just nu, därför måste jag agera och få ordning på så mycket som möjligt tillfälligt. Huset kommer att säljas. Inget ändras där. Målet är fortfarande att bli skuldfri och få ner mina utgifter så mycket som möjligt. Detta innebär att jag först och främst måste hitta tak över huvudet att ha efter flytten. Det är inte lätt, med nuvarande bostadsbrist.
Nästa steg blir att landa och ge mig själv tid. På något sätt. Jag är inte så naiv att jag tror att jag bara kan skaka av mig detta och köra på fullt ös framåt, även om det är vad jag önskar jag kunde.
Sedan kommer förhoppningsvis det jag kämpat så för. Att bli min egen arbetsgivare. Med minimerade utgifter finns det en chans att det kan gå, och med lite tur kanske jag kan få några kronor över från husförsäljningen som kan bli ett startkapital. Men det är inget som jag kan ta för givet ännu.
Sedan kommer det kluriga och det roliga. Min son blir 16 år i sommar och börjar i gymnasiet i höst. Om cirka tre år kommer han troligtvis att flytta hemifrån för att antingen studera vidare eller börja jobba. Han är väldigt tydlig med att det är så han ser sin framtid. Han längtar redan efter ”något eget”. Så om jag under tre år kan jobba som en tok och spara undan pengar hoppas jag på att kunna köpa mig en gård eller liknande. Det som trots allt är positivt är att jag då är fri att flytta precis var jag vill. Det behöver inte ens vara i Sverige.
Just nu känner jag att jag behöver mål och riktning. Ovan får ”duga” så länge. Detaljer kan fyllas i vart efter. Visst är det ledsamt och tråkigt att behöva börja om från början, men jag tänker inte lägga mig ner och ge upp. Jag fungerar inte så. Finns det mål och mening, finns det vilja.
Nej, din dröm är inte krossad, den har bara rört sig framåt i tiden. Lycka till!
Ett uttryck som jag tagit till mig några gånger i mitt liv. Försöker se det positiva även om det kan vara svårt när man är mitt uppe i det.
”Sometimes our lives have to be completely shaken up, changed, & rearranged to relocate us to the place we’re meant to be.”
Jag förstår att det är tufft minst sagt, men du kommer att rida ur det här. Tack för en meningsfull blogg!
Ibland tar inte livet den väg som man tänkt och planerat för, men det blir förhoppningsvis bra tillslut i alla fall. Hoppas att du hittar en ny gård och att du fortsätter att inspirera med läsvärda inlägg.
Ibland är det bättre att vara belånad i kristider än att vara skuldfri. Det kan vara dyrare att vara skuldfri. I alla fall om det handlar om att vara belånad på en villa. Räntorna är låga, finns möjlighet att odla på tomten (mat är dyrt i kris), du har tak över huvudet och möjlighet att dra ner kostnader som inte går i en hyresrätt.
Behåll huset om du kan. Skulle jag ha gjort. Annars ha inte panik att sälja utan se till att du får bra betalt. Folk som vill ha hus är ofta beredda att betala för sig. Marknaden rasar tids nog men inte än. Tror jag.
Ibland kan det vara bättre att något avslutas innan det ens har börjat. Om det knakar i ett förhållande brukar det sällan bli bättre med ett nytt boende eller ett barn, en hund eller whatever.
Enligt min erfarenhet brukar det komma in nya saker och nya vänner i ens liv som man annars skulle ha missat och de brukar inte vara till det sämre, snarare tvärtom.
Jag har börjat om några gånger, det är trögt i början men sen blir det bra.
Lycka till!
Hur känns det att tänka att man har en 16-åring och en eventuell tanke är att ägna all tid åt jobbet för att, när 16-åringen är 19 – möjligtvis flytta till ett annat land? Det är intressant att de flesta preppers jag stött på är ensamma människor, och ensam kan man vara trots att man har en fysisk familj.