Inspirerad av Skånsk Survivalist på Twitter tänkte jag försöka formulera mina mål för mitt preppande 2016.
På fullt allvar: Mitt #preppermål2016 är att se till att öka chanserna att överleva ett kärnvapenkrig. Vad är ditt? #prepperSE
— Skånsk survivalist (@skane_survival) January 5, 2016
Först och främst kommer målet att bli skuldfri och med det fri i lite bredare bemärkelse. Detta kan låta som ett grandiost mål, men ligger inom räckhåll och ska bli verklighet. Det är inte en fråga om om utan när. All min energi och kraft riktas just nu mot detta. Tillhörande mål är att flytta till det nya huset och få en orientering över vad som behövs och kan göras för att öka resiliensen där.
Sekundärt mål är att, efter flytt, sakta utöka matförrådet till fyra månader med ett beräknat kaloriintag på 2500 kcal per dag och person. Jag är redan i mål om jag minskar det dagliga intaget till 2000 kcal, men vill ha en bättre marginal och en garanti att alla har energi att orka med allt. Siktet är inställt på tolv månader, men jag måste vara realist. Anledning till just tolv månader är att det är vad jag räknar med som en rimlig omställningstid till en utökad självförsörjning.
Tertiärt mål är att lära mig allt jag kan om odling, då framför allt av min mormor. Hon har de grönaste fingrar jag sett och har en livslång erfarenhet av odling. Ska jag vara helt ärlig mot mig själv är jag helt värdelös vad gäller odlande, både teoretiskt och praktiskt. Detta måste helt enkelt åtgärdas. Inte bara för ett SHTF utan även i vardagen, då vi nu kommer ha möjligheter att faktiskt odla i någon form av större skala, i alla fall jämfört med tidigare.
Ett sista bonus-mål är att faktiskt minska min digitala närvaro. Med det menar jag inte bloggandet, däremot det så kallade ”slösurfandet”. Denna tidstjuv kan gott få tyna bort och ersättas med verklig närvaro och praktiska ting.
Så, det är mina mål för 2016. Det finns fler, men de tänker jag inte nämna här och nu. Däremot kanske det finns anledning till att återkomma till dessa vad tiden lider.
Vore intressant att höra om omställningen till självförsörjande. Arbetar för fullt med det själv och har insett att det tar längre tid än så (och är dyrare än väntat).
På 12 månader ska du alltså få igång odling och ev djurhållning för att täcka matbehov för x personer under 12 månader?
Jag skulle förtydligat vad jag menar med ”utökad självförsörjning”. Tanken är att då öka antalet avelsdjur för att öka produktion av ägg och kött. För t.ex kaniner går detta relativt snabbt, medans för andra djur tar det längre tid. Men du har helt rätt, ett år är nog kanske i minsta laget och det finns mycket som kan gå fel… Kommer att återkomma till detta i framtiden.
Daniel, att bli självförsörjande är bara dyrt om man tänker kortsiktigt. Långsiktigt så blir det mycket billigare.
Jag har svårt att köpa det, i alla fall om man ser kostnad i kronor.
Är det någon som räknat på det? Eller räknar vi att arbetskostnaden är 0 kr/timme?
Gäller dock att man kan laga sina traktorer/redskap, skulle jag säga.
Ju mer självförsörjande som vi har blivit genom egen odling, bärplock, minskad el-användning, snålt resurstänkande, komposterande, amorteringar och att vi har införskaffat saker av bra kvalitét när vi väl köper (och möjlighet att reparera själv) – desto mindre är vi i behov av framtida inkomster. Förr gick männen till jobbet och kvinnorna stannade hemma. Det gav bara en gemensam inkomst men gjorde samtidigt att familjen sparade in en stor del av utgifterna (ej samma behov av barnomsorg, odlade mycket själva, inte samma behov av transporter,
lagade billig mat från grunden, skötte hönsen, högg ved, bakade, vårdade kläder, mm). I dagens samhälle har vi bytt bort en heltjänst av ledig tid mot en massa utgifter i form av tjänster, slit och släng pga att vi inte längre har tid. Min tanke är inte att sambon ska behöva vara hemma heltid utan att vi delar på ansvaret hemma och att vi båda går ner på 75%. Idag är vi båda redan nere på 90% var och kan använda 10 % arbetstid var åt att arbeta hemma med att strypa utgifter. Vi är båda relativt lågavlönade med småbarn, men har ändå det mesta i ett modernt hem som bil, TV, internet, tvättmaskin, diskmaskin, mm. Att bli mer självförsörjande är dock ett långtidsprojekt där det svåraste jobbet ligger i starten.