Premisser, förutsättningar och slutsatser efter en tid vid hemstället #prepperSE

Det finns en uppsjö anledningar till att jag flyttade till min före detta Bug-Out Location (BOL (sv. ~tillflyktsort)). För att förstå hur jag tänker kring framtiden och den resa jag nu påbörjat, behöver jag nog först förklara hur jag tänkte lite övergripande.

På en tillräckligt lång tidsaxel är ett katastrofscenario (SHTF) oundvikligt. Två faktorer blir då avgörande. När i tid kommer detta att ske och hur omfattande blir scenariot (både geografiskt och över hur lång tid). Vad scenariot i sig är för händelse är i mina ögon underordnat, även om det givetvis kommer påverka. Men det är konsekvenserna av en katastrof som jag förbereder mig för att hantera.

För att en händelse ska klassas som en katastrof eller ett SHTF måste det vara så pass allvarligt att det sätter alla de normala samhällsfunktionerna vi är vana med ur funktion. El- och vattenförsörjning, kommunikationer, blåljustjänster, finansiella institutioner och så vidare. I en sådan värld blir det förr eller senare upp till individen eller grupper av individer att hantera vardagen utan att kunna luta sig mot den tidigare så trygga samhällskroppen.

Min högst personliga analys pekar på att ett sådant scenario med största sannolikhet kommer inträffa under min livstid. Om så inte sker kommer jag kunna dö lycklig. Men jag förbereder mig på det värsta.

Med det värsta menar jag inte strömavbrott en vecka eller två. Då menar jag en total kollaps av det samhälle vi idag känner, och detta under en väldigt lång tid – minst 2-5 år. I vissa scenarier finns det en överhängande risk att vi aldrig kan återgå till det vi idag kallar ”normalt liv”.

Utifrån den bakgrunden blir det kanske lite lättare att förstå varför jag redan nu envisas med att försöka göra mig så oberoende som möjligt från bekvämligheter som man kan förvänta sig inte kommer fungera under ett SHTF.

Exempelvis är det därför jag envisas med att tillverka min ved manuellt, för hand, med muskelkraft och inte motorredskap. De bekvämligheter jag har är sådant som jag gott klarar mig utan.

I denna kontext kan det vara värt att nämna att mycket av förväntningarna på vardagen säkerligen kommer förändras vid ett katastrofläge. Saker som idag anses som ”livsnödvändiga” som internet, el, mobiltelefoner, bil etc kommer gissningsvis att få en underordnad betydelse jämte att helt enkelt överleva.

Vad har jag då lärt mig under de sex veckorna som jag hittills varit bosatt här? Givetvis massor, men för att inte skriva en mindre avhandling tänker jag begränsa mig till det som överlägset tar upp mest tid, och det är vatten.

Detta kanske kan komma som en överraskning för alla som inte provat på att leva utanför det kommunala vattennätet eller utan en djupborrad egen brunn. Innan jag fortsätter kan det vara på sin plats att påpeka att jag här mycket väl skulle kunna köpa mig en djupborrad brunn för året-runt-vatten. Jag skulle också kunna köpa mig bergvärme eller andra värmelösningar. Rent praktiskt skulle jag kunna köpa mig alla tänkbara bekvämligheter hit. Men det motverkar syftet.

Så, vatten. Jag har valt att kategorisera vatten som antingen filtrerat (drickbart) eller ofiltrerat. Jag har två primära vattenkällor – regnvatten och brunnsvatten. Även om jag i teorin kan dricka brunnsvattnet så väljer jag för säkerhets skull att filtrera det vattnet innan jag dricker det. Regnvattnet användes främst till hygien, tvätt och disk.

Lärdom nummer ett är att det går åt väldigt mycket mer vatten än jag först trodde. En disk gör av med 5-10 liter vatten, beroende på mängd disk. En dusch gör av med 10-20 liter. En tvätt gör av med 20-25 liter. Även om vatten inte är en bristvara så ska det ändå hanteras.

Som en konsekvens av detta måste jag utöka regnvattenuppsamlingen. Idag har jag ca 300 liters kapacitet. Detta räcker inte på långa vägar om det kommer fler människor hit, även om det är adekvat för mig ensam.

Detta är väl helt okej så länge temperaturen håller sig över nollan, men vad ska jag göra på vintern? En del av planen är att spara så mycket vatten jag kan i alla mina 25-litersdunkar. Dessa kan jag ta in en efter en så de får tina vartefter de behövs. En annan del av planen är att smälta snö, något jag provade i vintras och det fungerar även om det är omständligt och tidskrävande.

När vi ändå pratar om vatten så är lärdom nummer tre att det tar tid att värma vatten, vilket i sin tur gör att vardagssysslor tar längre tid än vad jag är van vid. Att till exempel diska i en lägenhet tar bara den tid det tar att utföra själva diskandet. Här tillkommer tiden för att värma upp vattnet. Som för alla sysslor som kräver varmvatten.

Å andra sidan så är ändå känslan märkligt nog att jag har mer tid här. Det finns inga distraktioner som pockar på min uppmärksamhet. Och med lite planering kan man göra småsaker under tiden vattnet blir uppvärmt.

Nog om vatten. En sista lärdom att dela med mig: mot naturen har man inte en chans. Vill man på lång sikt klara sig blir man tvungen att anta en ödmjuk hållning till naturen och inse att man är en del av den. Det är vansinne att tro att det går att tämja naturen utan moderna hjälpmedel. Glöm en prunkande grön gräsmatta, välklippt och vältrimmad. Man får vara glad om man kan hålla odlingarna rena och nåbara.

Det är inte bara grönska, utan allt. Det regnar när det regnar, blåser när det blåser, snöar när det snöar. Det finns inget du kan göra för att påverka det annat än att anpassa dig. Detta är något vi inte är vana vid. I städerna är naturen sällan den som dikterar villkoren. Men utanför dessa konstgjorda zoner gäller helt andra spelregler. Antingen så lär man sig dessa spelregler eller så går man under.

Nu vet jag att det sitter läsare där ute som tänker ”men det finns en teknisk lösning till allt”. Och ja, det gör det så länge skiten inte träffat fläkten. Så fort så sker förändras allt. Personligen vill jag lära mig att hantera en sådan situation redan nu, när misstag inte får så stora konsekvenser. Som sagt, jag skulle kunna köpa mig tekniska lösningar till alla mina ”problem”, men vad lär jag mig av det?