För lite mer än en månad sedan skrev jag att det var dags att ta tag i fysiken. Det kanske är på sin plats att skriva några rader för att följa upp vad som hänt, om några framsteg eller bakslag skett.
Tyvärr är allt inte solsken och framgång. Så vi börjar i den ändan. Tarmarna vill inte samarbeta – alls. Hade en telefontid med min läkare och hans förslag var att dubbla dosen bukspottkörtelsensymer som jag tar (när jag inte har kortslutning i skallen och glömmer). Om detta ger någon effekt återstår så klart att se, men ett försök skadar ju inte. Under tiden försöker jag så gott jag kan att kämpa på med att orka vardagen.
Något positivt är åtminstone vikten. Jag har gått ner 10 kilo på lite mer än en månad. De första 4-5 kilona är vätska, som alltid när man utesluter kolhydrater. Resten är fett. Av erfarenhet vet jag att takten brukar ligga på ungefär ett kilo per vecka i snitt och det stämmer väldigt bra nu också. Jag vet också att detta inte är linjärt och att det kommer komma perioder då inget händer på vågen.
När det gäller beroenden så fortsätter det enligt plan. I juli kommer nästa nedtrappning ske av nikotinet. Sedan är förhoppningen att jag kommer kunna göra det sista rycket under min semester uppe i BOL Norr. Detta för att bespara mina medmänniskor humörsvängningar, frustration och annat roligt som brukar komma som ett brev på posten. Skogen är lyckligtvis rätt likgiltig till om jag är sur eller inte.
Koffeinet tar jag tag i när jag känner mig trygg i att nikotinberoendet klingat av så pass mycket att jag orkar och vågar ge mig på nästa last. Ingen mening att utmana ödet mer än nödvändigt.
Allt som allt går det alltså både framåt och bakåt. Jag fortsätter målmedvetet på inslagen väg för att komma bli i bättre fysisk form. En dag i taget.