Tänk om du förlorar allt #prepperSE

Det finns många talesätt eller fraser som används för att peppa och stötta människor som av en eller annan anledning har det jobbigt. Nästan alla är klichéer och fyller väldigt lite, om någon, nytta. ”Bryt ihop och gå vidare”. ”En dag i taget”. ”Ryck upp dig och kom igen”. ”Efter regn kommer sol”. ”I morgon kommer det att kännas bättre”. ”Nu kan det bara bli bättre”. Ni känner alla till dom och kan säkert lägga till hur många fler som helst.

Givetvis är syftet för det mesta att vara vänlig och visa omtanke när säger eller skriver dessa uttryck. Det kan vara svårt att stötta någon i kris eller i en svår situation och eftersom alla människor reagerar olika blir det ännu svårare att veta hur man ska agera. Oftast är det faktiskt inte så mycket vad man säger, utan att man finns där, som är det största stödet. Detta även om personen inte direkt visar uppskattning.

Alla måste genomgå och hantera sina kriser. Tiden att gå igenom detta varierar givetvis beroende på en rad faktorer och omständigheter. Vad som är viktigt att vara medveten om är att detta måste få ta tid och att det inte har något med vilja, vinnarskalle, överlevnadsinstinkt eller styrka att göra. Givetvis kan man förtränga krisen och låtsas som det regnar. Vad som då riskerar hända är mycket värre. Att inte hantera effekterna av en kris kan resultera i Post Traumatisk Stress Disorder, missbruk, psykos eller andra otrevliga yttringar.

Vad är du som prepper beredd att förlora? De flesta preppers är nog fullt medvetna om att de vid ett SHTF kan förlora elektricitet, vatten, pengar och trygghet. Men tänk om du förlorar ditt förråd med all mat, allt vatten, alla prylar. Bortsett från de fysiska problemen det medför (törst, hunger etc), är du mentalt förberedd att hantera detta? Hur kan du tänkas reagera i en sådan situation? Tänker du nu tanken ”men det kommer aldrig hända” går du i samma fälla som de som inte preppar gör.

Den mentala fallhöjden är avgörande för hur allvarlig en kris blir rent psykologiskt. Den som är beredd att förlora allt kommer lättare igenom en kris. Observera att jag skriver ”lättare”, inte oberörd eller oskadd. Vill man vara förberedd är det lika bra att löpa hela linan ut, och då måste man också våga tänka på det otänkbara. Trots allt är det ju det prepping handlar om, att förbereda sig för det som inte får hända.

Om du förlorar dina förråd är risken stor att du måste hantera en mental kris ovan på vad som har hänt (SHTF). Din plan A är omintetgjord. Vad är din plan B? Vad är plan C? Kan du ens komma över första steget i Kübler-Ross-modellen som är förnekelse? Vad händer när denna förnekelse övergår till ilska?

För att överleva med den mentala hälsan i behåll måste vi bearbeta kriser. Vi måste få vara ledsna, arga, deprimerade, apatiska. Vi måste få grubbla, vända och vrida, tänka på alla ”om”, ”men” och ”kanske”. Eftersom tror jag har har en övervägande manlig läsarskara vill jag trycka extra mycket på att detta har ingenting med kön att göra. Det är inte tufft eller manligt att inte visa känslor. Gör inte misstaget att tro att bara för att du har en penis mellan benen så kan du förtränga känslor. Då fastnar du i första steget (förnekelse).

Allt tar tid. Men den som kan anpassa sig har större möjligheter att överleva. Lås dig inte mentalt på hur en kris kan utspela sig. Var öppen för alla tänkbara scenarier, från de ”små” personliga upp till de världsomvälvande. Livet kommer inte upplevas som mer rättvist vid ett SHTF. Det enda du kan vara helt säker på är att det aldrig blir som du tänkt och planerat för.