Nu är det snart dags. Två arbetsdagar kvar. Från och med onsdag är jag permanent bosatt i min stuga, i det som en gång var BOL Norr, det som snart är mitt hem.
Under tiden har jag försökt få någon ordning på allt som behöver fixas, men sanningen är den att jag behöver ta ett rejält omtag på allt. Jag har börjat se på det hela ur ett nytt perspektiv och får vänja mig med att bosätta mig permanent är bara en liten del av helheten. Men jag kan inte ha allt klart här och nu, utan får lösa problemen vartefter de kommer. Det går helt enkelt inte att förutse allt och ha planer för allt.
En sak som står bortom allt tvivel är att jag måste få till mer förrådsbyggnader. Jag har samlat på mig allt för mycket redan nu och mer kommer det bli. Inget av detta är bra-att-ha utan saker som jag faktiskt redan nu använder (eller kommer använda beroende på säsong). Steg ett kanske får bli att skaffa ett förråtstält, bara för att få undan de lite större maskinerna ut ur boden så jag kan få lite utrymme att organisera verktyg och allt annat smått där.
På sikt måste jag bygga något permanent. Men det får jag ta sen, kanske nästa år. Nu börjar de ekonomiska aspekterna bli väldigt relevanta. Även om jag kommer få mycket bättre ekonomiskt utrymme när uppsägningstiden på lägenheten är över blir det ändå en sommar som kommer vara lite av hela-havet-stormar. Först i höst kommer jag få en tillräckligt bra överblick.
Trots allt detta har jag ändå tillfört än mer torrvaror samt lite konserver för att kompensera sådant som roterats ut. Det är nästan ett självspelande piano vid det här laget och det är skönt. Någon regnig dag ska jag ta mig tid till att göra en ny inventering av matförråden för att validera min lista.
Just nu packar jag ihop lägenheten och jag är evigt tacksam att jag inte samlat på mig massa saker här. Det kommer bli en eller två billaster. Inga släpkärror, inga skåpbilar. Och bäst av allt är att jag själv klarar av att bära allt. Inga sängar som väger 80 kilo. Inga skrymmande soffor eller andra möbler.
Kvar är en övergångsnippel, sedan är jag redo. Eller så redo man kan bli.