Då jag inte kommer ha så mycket tid att skriva de kommande veckorna gör jag den obligatoriska (?) summeringen av året som gått redan nu. Men med tanke på hur det här året har varit skulle det inte förvåna mig om något mer kommer hinna hända mellan lucia och innan året är slut.
Förra året avslutade jag ”med det sagt önskar jag er alla ett gott nytt år och en god fortsättning och må även 2020 bli ett lugnt och SHTF-fritt år”. Åh du arma stackars människa. Om du bara vetat. Det är kanske tur att vi inte kan se in i framtiden trots allt.
Elva dagar in på det nya året tvingas jag undvika en frontalkrock i 80 km/h i timmen genom att väja ut på en åker och volta med bilen ett antal varv. Jag överlevde utan fysiska skador, men mentalt var jag ett vrak.
Så kom då Covid-19 med full effekt och tog Sveriges krisberedskap med byxorna nere. Under några veckor gick det inte att få tag i toalettpapper, torrjäst, konserver, pasta eller ris. Om jag bara utgått från statistiken på bloggen verkade hela Sveriges befolkning vilja bli preppers över en natt.
Lagom till att jag börjat återhämta mig från trafikolyckan kommer nästa smäll. I slutet av mars dog min pappa. Idag står det utom allt tvivel att det var Covid-19 som tog hans liv. Men då testades det aldrig. Inte för att det ändrar det faktum att han är död.
Trots allt negativt försökte jag vara positiv.
Så kom då beskedet att jag fick ett nytt jobb. Så nu kunde nästa omgång ångest och vånda börja. Den 21 augusti gick så det sista flyttlasset norrut. Först till hemstället och sedan, efter några dagars ”semester”, till den nya lägenheten. Detta var en tid så fylld av känslor att jag än i dag inte vet riktigt vad som hände.
Nu började en ny regim: lönearbete i veckorna och arbete med hemstället på helgerna. Det är helt fantastiskt vad mycket mer jag får gjort nu när jag kan tillbringa så mycket mer tid i stugan.
När året börjar närma sig sitt slut står vi mitt uppe i den andra vågen av pandemin. Den våg som inte skulle bli så farlig, enligt den allsmäktige myndigheten. Men snart är ju vaccinet här, då löser sig säkert alla problem.
Jag tänker inte ens försöka att skriva något om nästa år. För min personliga del så återstår fortfarande att se om min provanställning övergår till en fast anställning. Det svaret får jag i februari. Först då kan jag våga tänka mer långsiktigt. Om så inte blir fallet, ja, då får jag ta ställning då.
En sak vågar jag mig på, och det är att konstatera att livet går vidare. Trots allt är det vad som betyder något i slutändan.
God jul och gott nytt år kära läsare.