Det är väldigt lätt att lagerställa en massa förnödenheter i en sommarstuga och sedan hoppas att resten löser sig när väl skiten träffar fläkten. Faktum är att det är så lätt att det inte riskerar bli mycket yta kvar att faktiskt överleva på. Att tänka på en bug-out-location (BOL) som en tillfällig lösning under en begränsad tid är att göra det väldigt lätt för sig själv.
Ändå var det precis så jag började när jag precis skaffat BOL Norr. Visst, jag drevs av nödvändigheter så som att jag precis sålt min villa och var tvungen att hitta en lösning för att förvara mina förråd någon annanstans. Att ha allt jag samlat på mig i en lägenhet var inte ett alternativ då det skulle gå åt på tok för mycket utrymme, vilket inte erbjöds i den lägenheten jag vid det tillfället hittade i all hast. Även om jag redan då började forma tanken att bosätta mig i min BOL permanent så fick de mer akuta problemen prioritet. Organisation fick komma i andra eller tredje hand.
Det var efter min första längre vistelse i stugan över ett nyår som jag började inse hur viktigt saker som en riktig säng eller bord och stolar faktiskt är. Missförstå mig rätt, givetvis förstod jag detta redan innan, men det är lätt att tänka att det får lösa sig ”sedan”. Bara det att ett ”sedan” kan vara det samma som ”för sent”.
De mest rudimentära införskaffades så som just säng, köksbord, stolar, utan någon egentlig plan eller eftertanke. Lite så fortsatte det under ett par år. Ett par fåtöljer och en soffa skänktes mig, liksom ett vardagsrumsbord. Tacksam tog jag emot allt eftersom det ändå behövdes, i någon form.
Kruxet när man som jag gör på detta viset är att det inte finns någon röd tråd och planering hur ytor används utan istället blev jag begränsad av möblernas dimensioner. Fortfarande utan någon närmare tanke på hur det faktiskt skulle vara att bo i en sådan miljö under någon längre tid.
Först när jag en sommar tillbringade flera veckor i sträck i stugan började polletten trilla ner. Jag hade en himla massa saker, som egentligen bara var placerade mer eller mindre slumpvis, utan närmare eftertanke. Men bor man på en plats länge nog inser man snart nog att saker och ting kräver ordning för att både vardag och sitt eget ordningssinne ska fungera.
Lika så hade alla förvaringsutrymmen ätits upp av slarvigt och ogenomtänkt staplande av matförråd. Efter ett antal omtag lyckades till slut förråden organiseras på ett någorlunda effektivt och logiskt sätt, även om jag än idag inte är helt nöjd.
Det är inte bara mat som kräver förvaring. Kläder, sängkläder, handdukar, filtar, täcken, kuddar, dukar, gardiner, jackor, handskar, mössor, skor kräver alla sin plats. Det är kanske inte ett problem när en BOL är obebodd. Då kan kläder ligga i plastbackar, hänga lite utspritt och skor stå lite över allt. Givetvis blir detta ett problem i längden.
Så har vi ”allt annat” som behövs i en BOL som tar upp plats.
När så övergången så sakta sker till ett riktigt boende finns det givetvis synergier mellan sådant som tillhört förråden och sådant som används i vardagen. Egentligen har jag haft två hela bohag, plus ett beredskapsförråd, men bohaget i stugan har tyvärr varit styvmodigt behandlat.
Det har tagit tid att bo in mig och få en känsla för vad som saknas, vad som är överflödigt och vad som kan förändras. Eftersom tiden i stugan varit ytterst begränsad har jag helt enkelt aldrig riktigt kommit i mål innan.
Då har jag inte ens nämnt övriga utrymmen eller skog och mark. Egentligen är det lite samma historia som upprepas här. Det har varit lätt att bara placera allehanda ting i lillstugan eller i boden och tänkta att jag löser strukturen sen. Att sedan i efterhand faktiskt ta tag i strukturen och organisera upp saker är i skrivandes stund något jag ännu inte kommit i mål med i boden, även om jag gjord vissa framsteg.
När det kommer till utemiljön har jag lyckligtvis varit lite mer disciplinerad. Här finns det istället helt andra utmaningar när omvandlingen sker från BOL till boende. En del handlar om att planera ytorna för att i en framtid utöka med fler byggnader i form av bodar, hönshus, stallar och liknande. Det är svårt att föreställa sig hur det kan tänkas bli när allt man ser framför ögonen är en skog. Ändå vet jag från gamla flygfoton hur det har sett ut och hur det kan tänkas bli, men det är något helt annat att stå på marken istället för att se det uppifrån.
Lika så har det varit en utmaning att bara hålla efter de ytor som frilagts när tiden varit begränsad. Naturen har en fantastisk förmåga att återta förlorad mark. Lyckligtvis möjliggör mer tid i stugan nu att jag faktiskt kan hålla efter på ett helt annat sätt och systematiskt jobba mig fram till ett slags normalläge.
Till råga på allt detta tillkommer allt som jag inte tagit upp ännu, sådant som rent fastighetsunderhåll i form av reparationer eller ombyggnationer. Även om jag som sagt har mer tid att spendera så kräver denna extra tid mer insatt tid för att underhålla, för att sedan kunna utöka. Kostnaden i insatt tid blir alltså höger ju mer tid jag tillbringar där.
Anledningen till detta något långa utlägg är för att påvisa att det inte är helt okomplicerat att gå från en BOL till ett permanent boende om man inte verkligen tänker efter och igenom alla delarna noga. Många som läser kanske drömmer om en en BOL, vilket jag till fullo begriper. Det är också då lätt att tänka att nästa steg blir att kunna flytta dit permanent. I tanken är det en lätt förändring. Jag har själv varit där och det är väldigt lätt att missa hur stor skillnad det faktiskt är. Det är också viktigt att ta med att inte enbart se en BOL som ett förråd.
Förhoppningsvis finns det lärdomar för någon i texten ovan. Själv får jag nu hantera konsekvenserna av min egen naivitet och spontanitet. Det är inte på något sätt katastrofalt, bara irriterande att jag inte var mer eftertänksam.