Par i prepp skriver förtjänstfullt och tydligt hur de ser på att ta emot behövande vid ett SHTF. Prepp på mitt sätt följer upp med sina tankar kring det hela. Som sig bör utgår alla från sin nuvarande situation och kapacitet, vilket jag själv skrev om för lite mer än tre år sedan. Det var då och nu är nu. Saker förändras. Så jag tänkte resonera lite kring hur jag idag ser på att bistå med hjälp till den som skulle lyckas hitta BOL Norr under ett SHTF.
Först och främst behöver jag, precis som alla andra, se över vilka förutsättningar jag faktiskt har att hjälpa någon över huvud taget. En sådan begränsning är plats och sovplatser (läs bäddar). Detta för att kunna erbjuda enbart skydd och värme. Sedan kommer den där evigt närvarande frågan om mat. Just nu har jag mat för en person i två år. Räknar man lite på det inser man ganska snart att detta inte räcker särskilt länge om man är till exempel sex personer istället för ensam. För sex personer räcker lagret i fyra månader. Dubblera det och tiden halveras. Vatten är för mig en icke-fråga då jag har flera sätt att kunna tillgodose detta.
Som läget är just här och nu räknar jag mer att det kan komma någonstans mellan 6-8 personer, vilka alla är varmt välkomna. Detta är också en hyfsat lagom stor grupp för att uppnå redundans och kunskapsspridning. Personerna är en kombination av släkt och vänner som alla på något sätt kommer att kunna bidra till en god kunskapsbank, men också är detta människor som jag gör bedömningen är duktiga att fungera i grupp.
Så vad händer då om någon oförutsedd dyker upp som behöver hjälp? Är den en mindre familj av människor jag sedan tidigare känner eller i alla fall har en relation till är chansen rätt stor att vi kommer kunna lösa detta. Finns det barn med i bilden kan jag lova att ansträngningarna kommer öka. Men det finns aldrig garantier. Det är just det som är hela poängen med detta inlägg. Jag kan aldrig stå som garant för någon annans krisberedskap, säkerhet och trygghet – annat än för min sons. Givetvis kan jag upplåta plats till tält, en husvagn eller husbil. Men tro inte att det betyder att platsen kommer med all-inclusive. Precis samma sak kommer gälla alla som delar tak. Alla måste hjälpas till för att säkra morgondagens mat på bordet eller nästa vinters vedförråd.
Med det sagt kommer jag inte heller kunna husera allt för många. Det finns utrymme för några få ”extra”, men inte många. Att hänga upp sin framtida överlevnad på andra människors välvilja är direkt oansvarigt om man idag har möjligheten att vidta åtgärder för att undvika detta. De med en stående inbjudan till BOL Norr har inget frikort från sitt eget ansvar.
Mycket bra formulerat.
Tack!
Bra skrivet!
Tack!
Kloka ord som vanligt! Alla bär vi på olika kunskap och egenskaper. Absolut en sak att ta hänsyn till om man ska bilda en grupp.
Helt klart tänkvärt, tack! Nyfiken… Hur har du löst frågan med vatten? Naturen ger ju oss en del möjligheter men vågar man lita på den med tanke på dess utsatthet?
Jag har tillgång till egen brunn, samlar regnvatten, flera bäckar och sedan även sjöar i den absoluta närheten. Brunnens vatten dricker jag av idag så det är det inget fel på. Regnvattnet används primärt till hygien, tvätt och disk men kan också renas för att drickas. Bäckarnas vatten är drickbart som det är, medans sjöarnas vatten lär behöva renas.
Mycket beror på lokala förhållanden och förutsättningar hur vida det går att lita på vattnet. Jag skulle aldrig använda t.ex Mälarens vatten utan både filter, kemisk rening och kokning.
Jag har samma lösning gällande vatten här, bor off-grid. Jag tänkte gällande ev miljöförstöringsattack (låter dramatiskt men finner inte rätt ord)
Jag har även ett stort antal 25 L dunkar med vatten som buffert ifall det skulle hända något med exempelvis brunnen eller radioaktivt nedfall.
Framförallt så skulle man kanske inte ta emot någon som inte kunde ”försörja” sig själv. En förutsättning som jag skulle se som avgörande är nog att personen/personerna hade med sig ett eget matlager, kunskaper för att framöver kunna bli självförsörjande, vara bidragande till helheten och inte tärande. Att du skulle behöva fördela ditt matlager på flera personer som dök upp skulle jag se som en stor anledning till att tacka nej. Om det skulle vara enda utvägen för mig och min familj så ser jag ju det som jag har med mig som det jag har att förhandla med (bil och släpkärra med mat, vatten, andra förnödenheter, bytesvaror, osv)
Jag tänker att ett par extra händer, ögon och hjärnor kan vara värt att rätt mycket förrådsmat om det i slutändan kan leda till självförsörjning.
Jo, men allt handlar väl om ifall maten räcker fram tills självförsörjningen kommer igång. Jag resonerar som så att jag och min familj har större chans att vara välkommen någonstans om vi har mycket resurser med oss och det skulle gå så långt.