Veckorna som gått (97) #prepperSE

Det är en period av stiltje. Ekorrhjulet tär på psyket. Lika så vanmakten. Det är så nära, men ändå så långt borta. Mitt tålamod testas till sitt yttersta. Varje minut skriker hela mitt väsen sin klagosång. Samtidigt är det också just denna längtan som är min drivkraft och motivation att kämpa vidare. Vetskapen om att det finns ett slut, om än i en framtid, är en den lilla strimma hopp som jag desperat klamrar mig fast vid. Det kanske är en dåres hopp, men hellre det än total misär.

Troligen kommer det bli en till resa upp till BOL Norr innan snön bäddar in gården för säsongen. En belgisk dokumentärfilmare har fått för sig att göra en dokumentär eller porträtt av en prepper. Ska bli intressant och se vad det kan bli för något. Samtidigt kan jag då passa på att verkligen testa hur pass väl mina förbättringar står sig mot lite kallare väder. Men jag kommer nog inte att få tid till att göra särskilt mycket produktivt under den helgen.

I övrigt händer som sagt inte så mycket. Jag har inga ekonomiska resurser längre att lägga på BOL Norr. Det enda jag kan göra från och med nu är att i bästa fall ta mig för åtgärder som i är nästintill gratis. Möjligtvis kan det vara så illa att jag inte ens kommer ha råd att åka upp annat än över semestern. Resan upp nu i november betalar lyckligtvis inte jag för. Just nu känns det faktiskt extra skönt att ha allt i sin ordning. Skulle skiten träffa fläkten finns det i alla fall en god chans att överleva på det som redan finns i lagren. Hela processen att ta nästa steg känns inte alls lika brådskande som det kändes när jag började från noll för så många år sedan.

Om jag nu bara kunde hitta lite mer ork i vardagen skulle det vara ett ypperligt tillfälle att plöja igenom lite böcker. Det är min backup-plan när ekonomin tryter, att samla kunskap, och min att-läsa-lista är lång nog för flera år. Kanske borde jag också fokusera mer på att skriva istället för att läsa. Det känns som att var enda kotte jag pratar med frågar om jag skrivit någon bok, och jag börjar bli trött på mina egna ursäkter. Jag lovar inget, men…