Ett mardrömsscenario

Som jag skrivit tidigare har jag fått ett nytt jobb. Detta är beläget i centrala Stockholm och varje dag pendlar jag ca 14 mil med tåg. Som prepper ser jag stora risker med att arbeta så långt hemifrån. Skulle något riktigt allvarligt hända när jag är på jobbet har jag uppenbara problem att ta mig hem. Detta dilemma har jag funderat mycket på och tänkte dela med mig lite av hur jag resonerar kring detta.

Scenariot
Mitt på dagen, mitt i arbetsveckan, när jag är på kontoret träffar en CME jorden (eller en EMP av nukleärt slag) och slår ut all elektricitet. All kommunikation (tele/internet) slås ut likväl som alla transporter (tåg, buss, bil). Ingen elförsörjning fungerar och ingen elektronik fungerar. Dessutom är det mitt i vintern, det är kallt och snö ute. Jag måste hem till min familj och till mina förråd. Det jag har med mig är min Get-Home-Bag. I den finns det mat, vatten, vattenrening, verktyg (kniv, multitool), karta, kompass (som är tveksamt om den fungerar), mediciner och första hjälpen, lite kläder, tändare och eldstål. Maten bedöms räcka i tre dagar om jag snålar. Vattenreningen räcker till 1000 liter, så det ska inte vara ett problem så länge jag har tillgång till någon form av vatten.

Vad gör man?

Alternativ
Som jag ser det finns det två alternativ. Aningen så försöker jag ta mig hem till fots och hoppas att klara mig med vad jag har i min Get-Home-Bag. Det är ju trots allt för ett liknande scenario jag har den. Det andra alternativet är att stanna i Stockholm och försöka hitta något ställe att vänta ut krisen.

Alternativ två, att sanna i Stockholm, är det som jag ser som sämst. Jag har dåligt med vänner där som skulle kunna husera mig för en längre tid och om krisen är långvarig minskar chanserna till överlevnad för varje dag som går.

Alternativ ett är sålunda det som är minst dåligt av två ganska usla ting. Att gå hela sträckan tar enligt Google Maps 30 timmar att gå. Detta under bra förhållanden. Här gäller det alltså att tänka i etapper. Det finns inte en chans att jag kan gå 30 timmar i sträck. På sin höjd räknar jag med att jag kan gå effektivt 10 timmar per dag, vilket ger tre dygn att ta mig hem. Dessutom är det kallt och snöigt, vilket kanske ökar på tiden till fyra eller fem dagar. Jag vet faktiskt inte, men jag är helt säker på att jag rör mig saktare i snö än på barmark.

Rutter
Jag vill av olika skäl inte uppge min destination från Stockholm. Däremot måste många faktorer tas hänsyn till innan man ens börjar en liknande strapats. För det första ligger Stockholm på öar. Man kan alltså inte bara ta ut en riktning och gå, utan måste se till att passera de broar som erbjuds. Eftersom jag planerar ge mig av i början av en kris tror jag inte det bör vara något problem att, ur ett säkerhetsperspektiv, ta sig ut ur centrala Stockholm.
Det andra problemet är navigering. Som en utböling har jag dålig lokalkännedom i området i fråga. Är det dessutom mörkt och gatubelysningen inte fungerar blir det ännu svårare att navigera.

Etapper måste också uppskattas. Hur långt kommer jag och vart hamnar jag när det är dags att slå läger? Finns det vettiga platser för ett läger? Vad är rimligt?
Till sist måste man också ta hänsyn till naturliga flaskhalsar där framkomligheten kan vara begränsad eller obefintlig. Det kan vara broar, tunnlar eller andra artificiellt skapade hinder.

Stamina
Den kanske största frågan är om jag ens fysiskt klarar av en liknande strapats. Har jag fysik och mental vilja att klara av att gå i tio timmar per dag, i kyla, mörker, med begränsad mat och i en omvärld i kaos? Finns viljestyrkan? Finns orken? Helt ärligt vet jag inte. Det enda jag vet är att jag måste klara en sådan strapats för att överleva. Kanske är det motivation nog. Kanske är det den enda motivationen man behöver.

Klart är att det inte kommer att vara enkelt. Långt ifrån.

I gråzonen
Finns det få inga alternativ? På vintern, nej. Möjligtvis skulle jag kunna köpa/byta till mig skidor eller snöskor för att underlätta något, men jag tar det för osannolikt att möjligheten uppstår. På sommaren skulle det eventuellt kunna bli lättare. I teorin skulle man kunna ”låna” en båt för att snabbare komma till sitt mål. Nackdelen är att risken att köra både vilse och på grund är överhängande då jag har väldigt lite erfarenhet av att navigera på sjön. På sommaren skulle man också kunna tänka sig att ”låna” en cykel. Det skulle faktiskt vara det mest rimliga för att få ner restiden, men eftersom mitt mardrömsscenario är satt på vintern med snö hjälper det föga.
Jag har också lekt med tanken att ”låna” en häst, men återigen har jag för dåligt med kunskap även om jag kan rida i en kontrollerad miljö. Risken är att både jag och hästen skulle skada oss, särskilt om det är halt och/eller snöigt ute.

Som ett sista tillägg vill jag inte ”låna” något alls, om inte mitt eller andras liv hänger på det. Jag är inte lagd åt det hållet och respekterar äganderätten så långt jag rimligtvis kan. Dessutom, i detta scenario, hjälper det föga att stjäla transportmedel.

Byt jobb!
Att byta arbete är ju en uppenbar lösning på problematiken och det arbetar jag långsiktigt med. Men som läget är här och nu måste jag förhålla mig till vad som händer i morgon – inte om kanske ett eller två år. För vissa är det kanske inte ens ett alternativ. Arbetsmarknaden är för många väldigt tuff och det gäller att göra avvägningar och analyser i rimligheten i risker. Tror jag att en CME kommer att träffa jorden inom en snar framtid? Nej, jag ser risken som väldigt liten. Därför ser jag heller ingen brådska i att byta jobb. Däremot måste jag vara öppen för tanken att det på längre sikt kan vara önskvärt.

Kontentan
Som jag ser på mitt mardrömsscenario är det en väldigt allvarlig och svår situation. Dessutom är detta inte något jag är ensam om. Alla som pendlar längre sträckor in till storstäder har egentligen samma problematik vid ett krisscenario, även om det inte är exakt som ovan. Ett större avbrott i transportkommunikationerna kommer medföra stora bekymmer för alla pendlare. Med nuvarande önskemål från regeringar och andra överstatliga organ om att öka tågtrafik för att minska bilanvändande sätter det mycket stora krav på ett välskött, redundant och pålitligt järnvägsnät. Något man inte kan beskylla SJ och Banverket för att ha idag.

Under tiden kommer jag fortsätta att grubbla på hur jag ska ta mig hem i ett SHTF.

Annonser

4 thoughts on “Ett mardrömsscenario

  1. En liten ihopvikbar cykel skulle ändå underlätta, då snön många gånger håller sig undan på gatorna under åtminstone en tid även om det snöar på ordentligt, vilket förkortar tiden du behöver vara ute på hemfärd, och även energin du behöver lägga per förbrukad sträcka. Och vissa sträckor kommer du kunna cykla på, om än inte hela vägen. Så tänker jag, hoppas du finner dig en bra lösning, hur den än ser ut (hälsar hemmajobbaren…) :)

  2. Ping: Retrospektiv #prepperSE | Urvaken

  3. Jag skulle säga att så länge det är snöröjt så går det cykla utan alltför stora problem i betydligt högre fart än du klarar gå, även med typ en kärringhonda. Har man en mtb med vinterdäck går det cykla även i några cm nysnö i bra fart. Nu har jag stor cykelerfarenhet så kanske är lite missvisande, men med lite vana är cykel ett färdmedel det går ta sig lågt relativt fort.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s