Veckorna som gått (95) #prepperSE

Att flytta i 30+ graders värme är ingen lek. Trots värmen gick det vägen – till slut. Lyckligtvis hjälpte det till att jag inte samlat på mig en massa nya prylar utan tvärtom faktiskt gjort mig av med än mer. Olyckligtvis har jag fortfarande kvar min säng som bara väger något mindre än en mindre bil. Till min hjälp hade jag min ständige vapendragare och gode vän M. Hur jag hade klarat mig utan hans hjälp vågar jag inte ens spekulera i, men jag är evigt tacksam för hans godmodiga insatser.

Med det sagt är jag alltså nu på plats där jag tydligen ska befinna mig i detta skeende i livet. Går allt som det är tänkt (vilket det aldrig gör) är detta sista anhalten innan jag flyttar upp till BOL Norr för gott. Den nya lägenheten är i största laget, men det gör inte så mycket att ett av rummen kommer stå oanvänt då det kan användas som förråd. Dels till min son som kan ställa saker där inför hans flytt hemifrån, men också för mig att ställa saker som ska upp till BOL Norr. Det kan också användas som gästrum, om det skulle behövas. Över lag tror jag att jag kommer trivas bra här, trots allt. Det är ett litet samhälle med cirka 2000 invånare. Ett sådant ställe jag helt enkelt föredrar att bo i.

Idag är första dagen jag äntligen åter kan börja fokusera lite på framtiden igen. Inte den långsiktiga planen, utan den närmsta tiden framöver. Efter att ha varit uppslukad av så mycket det senaste halvåret markerar flytten en punkt där allt kan börja normaliseras. På måndag börjar jag på mitt nya jobb, med allt vad det innebär. Ändå kan jag landa, andas och förhoppningsvis komma in i någon form av vardag.

Alla dessa flyttar har grävt stora hål i min ekonomi. Det gångna året lyckades jag balansera upp det hela och komma i någon form av fas, för att nu få allt kört i botten igen. Det är en mycket frustrerande känsla att hela tiden få en rak höger när jag lagom rest mig upp efter den sista. Men som Chumbawamba sjunger i Tubthumping: ”I get knocked down, but I get up again.
You are never gonna keep me down”.

I övrigt har jag en himla massa påbörjade inlägg som jag nu hoppas kunna skriva klart när livscirkusen lugnat ner sig. Samtidigt har jag, lite i smyg, fortsatt skriva på min bok. Beroende på hur hösten och vintern artar sig är det inte omöjligt att jag lägger i en högre växel där.