”Vad tycker du om, och hur ser du på, dom som inte preppar?”, frågade journalisten med mikrofonen riktad mot mig. Hjärnan fick kortslutning. Jag kommer inte ihåg vilken journalist det var som ställde frågan. Inte heller kommer jag ihåg vad jag svarade. Men frågan var väl genomtänkt, insiktsfull och är faktiskt inte så lätt att svara på i en eller ett par meningar.
Det finns dock ett inbyggt problem i frågan, som jag nästan instinktivt ogillar. Frågan förutsätter att det finns ett vi (som preppar) och dom (som inte preppar), samt att det eventuellt skulle finnas en konfliktlinje däremellan. Personligen anser jag att folk får göra vad de vill, men att alla ska ha möjligheten att basera sina handlingar och ageranden på så mycket fakta som möjligt.
Väljer jag att inte ha ett nödlager hemma på grund av att jag tror att staten har lagerställt mat åt alla medborgare i händelse av kris, baseras beslutet på felaktig och gammal information. Väljer jag däremot att inte ha ett nödlager hemma trots uppmaningar från myndigheter att ha detta eftersom det saknas en stark civil beredskap, då är det ett medvetet val från min sida och jag vet vad konsekvenserna blir i händelse av kris.
Om jag väljer att inte vara med i a-kassan så måste jag vara införstådd i vad konsekvenserna blir om jag blir arbetslös. Har jag ingen hemförsäkring måste jag förstå vad som händer om hemmet t.ex blir totalförstört av en brand. Kanske finns det goda anledningar till att inte vara med i a-kassan eller inte ha en hemförsäkring. Det kan inte jag svara på eftersom det beror på varje enskild människas unika situation och fria val.
Men – och det finns ett stort men här – om någon med öppna ögon och fullt insatt väljer att inte ha en personlig krisberedskap förutsätter jag att denne heller inte kommer att gnälla på staten när det kurrar i magen. Jag förutsätter även att denne inte kommer och knackar på min dörr och vill ta del av mina förråd. Trots allt kan man inte ha kakan och äta upp den.
Till slut handlar det om val och resurser. Människans fria val att agera eller inte. Människans val att använda sina resurser (tid, pengar, energi) till att bygga upp en buffert att ta av i händelse av en kris, eller inte. Trots allt handlar det om ett individuellt ansvar.
Prepper är egentligen bara en ”etikett” som vissa av oss använder för att definiera vad vi gör och för att identifiera oss med varandra. Finns säkert massor av folk som helt enkelt bara definierar det som ”sunt förnuft”. Skalan är dessutom ganska bred, från att sikta på 72 timmar till flera års lager. Jag känner många som jag skulle kunna definiera som preppers men som själva knappt vet vad det är. Att då dela upp i ”vi och dom” blir bara löjligt.