Igår slaktade jag mina första två kaniner. De var inte kaniner ur vårt eget bestånd utan två vi fått av en vän som ändå skulle tas bort. Så de var inte av samma ras som våra stora New Zealand Red, utan mindre (kommer inte ihåg rasens namn). Först hade jag tänkt att dokumentera det hela med bilder och sedan skriva ett utförligt inlägg om hur man går tillväga, men efter lite övervägande insåg jag att det nog skulle bli rätt makabert. Trots allt verkar många ha svårt med att se verkligheten och särskilt om man har erfarenhet av kanin som sällskapsdjur.
Nåja, det hela fortlöpte utan komplikationer och hela djuren togs hand om. Vad jag menar med det är att skinnet kommer att bearbetas (inte av mig utan en vän som gillar sådant). Kött, ben, lever, njurar, hjärtan, lungor och magsäck blev till hundmat. Det enda som kasserades var tarmar, galla och urinblåsa. För mig känns det bra att kunna ta tillvara på så mycket som möjligt. Totalt blev slaktvikten 4,5 kilo för båda kaninerna.
Som sagt var detta första gången jag slaktade en kanin och det väldigt stor skillnad att göra det än att t.ex skjuta ett rådjur eller älg. Du gör detta med djuret i handen så att säga, vilket också gör att det blir mycket påtagligt och nära. Det kändes ändå bra att det inte kändes bra. Jag tycker verkligen inte om att ta ett liv. Hade jag tyckt det var roligt eller varit oberörd skulle jag nog bli rätt orolig för min egen mentala hälsa. Men om det måste göras så vet jag hur man gör och att jag kan göra det. Antagligen hade jag sett på det lite annorlunda om det varit med tom mage i ett SHTF-scenario.
Hur som haver, nu har vi gått igenom alla moment som innefattar kaninuppfödning; från att få ungar till att slakta. Det är förvånansvärt enkelt att hålla köttkaniner. De sköter sig själva bara man ger dom mat, vatten och håller rent. De är för det mesta trevliga att ha att göra med och klarar väder och vind utan problem.
Fråga: varför gjorde du hundmat av alltihopa? Istället för att äta köttet själv?
Primärt kommer kaninerna att vara hundmat, så det kändes logiskt att de fick testa först för att se om det gillade det.
När jag var liten åt vi kanin en gång i veckan. Smakar ungefär som kyckling. Gott.
Hur lång dräktighetstid har de och hur många kullar (ungefär) på ett år kan man ta? Tänkte ur synvinkeln om man ville vara självförsörjande på kött, hur många kaniner behöver man. Inte för att jag kanske skulle vara lockad av att äta bara kaninkött, men ut beräkningssynpunkt så är det lättare att räkna så. Man har ju uppfattningen att kaniner inte gör så mycket annat än kaniner……….
Dräktighetstiden är ca 30 dagar, så i teorin skulle man kunna ta ungefär sex kullar per hona och år, men detta sliter mycket på honan och anses generellt inte vara god praxis. Mer realistiskt är att ta 3-4 kullar per år och hona. Väljer man en köttras får man ut maximalt ur sin produktion och rent teoretiskt ska en hona kunna förse en människa med protein för ett helt år.
Så om man räknar två honor per människa så har man en realistisk och djurvänlig syn på det hela? Intressant egentligen att det inte krävs mer. Jag skulle nog aldrig satsa på stora djur (grisar, kossor) om jag behövde bli självförsörjande, höns och kaniner verkar ju räcka väldigt långt och mycket lättare att ta hand om. Hoppas att du lyckas bra med dina kaniner och stor eloge till dig som även lär dig att slakta dem! Inte alla som skulle klara det, men håller med dig om att det måste kännas bra att det inte känns bra.
Ja, två honor per vuxen människa låter realistiskt.
Man kommer rätt långt med kaniner och höns om man inte har så stora krav på variation 🙂 Det bästa är att både kaniner och höns ger bra ”avkastning” per insatt kilo foder.
Lycka till!
Än så länge blir det bara teoretiska kunskaper för min del, praktisk erfarenhet ligger nog några år i framtiden. Men att lära mig det teoretiska är en stor del av min prepp i nuläget
Tycker jag låter väldigt sunt.
Hej! Jag undrar över hur du gör med köttet och inälvorna som du ger hundarna. Kokar du det först eller äter de det rått?
https://polldaddy.com/js/rating/rating.js
De äter det rått.