I vår vardagliga snabba informationstäta värld är aldrig förströelse långt borta. Lyft upp mobilen och uppdatera något socialt flöde – poff! Där har du något att göra. Bussar, tåg, tunnelbana och spårvagn går ofta. Bilen kan alltid ta dig dit du behöver komma om det skulle krävas. Mat finns i överflöd, både i butiker och på restauranger. Frågan är aldrig om, utan vad man ska äta. Samma sak med dryck. I ”värsta fall” finns ju alltid vatten i kranen. På kvällen finns det hur mycket som helst att sysselsätta sig med; TV, Netflix, spel, bio, fester etc.
Min sambo är en av de mest otåliga människor jag känner. Tar det mer än fem sekunder att ladda en hemsida är det ”något fel med internet”. Att vänta på att maten blir klar är en pina. Allt ska ske direkt, här och nu. Till viss del kan jag känna igen mig i vissa situationer. Även jag ogillar att vänta, men jag kan i alla fall uthärda det.
Nu tänker oss en värld utan elektricitet, som av någon anledning (kris/katastrof) har försvunnit. Denna värld innebär, och kräver, en fruktansvärd omställning. Även om vi bortser från vatten- och matbrist, svårighet att hålla sig varm, otrygghet, avsaknad av kommunikation, avsaknad av blåljusmyndigheter (och övriga myndigheter för den delen), så kommer vi att ställas inför det faktum att allting kommer att ta tid att göra. Massor med tid.
Låt mig ge några exempel. Vi börjar med vatten. För att få tag på vatten behöver man först på något sätt samla vattnet. Kanske samlar man regnvatten eller hämtar vatten från en närliggande bäck eller å. Detta tar tid då du antingen måste vänta på att det regnar eller så måste du gå (!) till och från bäcken med dunkar/hinkar/flaskor. Efter det måste vattnet renas. Har man ett vattenfilter ska allt vatten passera detta, vilket tar tid. Eller så ska vattnet kokas. Då ska det finnas en värmekälla, som i detta fall antagligen drivs av ved. Alltså måste ved samlas innan vattnet kan kokas.
Mat kan ju införskaffas på olika sätt. Men betänk vad som verkligen krävs för att odla t.ex potatis, även om man bortser från det uppenbara som jord, sättpotatis och arbetet med att få ner den i jorden. När den väl är där behöver odlingen skötas; ogräs ska rensas, det ska vattnas, skadedjur tas bort. Allt detta tar tid. Dessutom tar det tid för potatisen att mogna. Det sker inte över en natt, om nu någon trodde det.
När vi ändå är inne på mat. Ponera att man som jag har köttkaniner. De kräver både vatten och mat. Vilket betyder tid. Sedan tar det ju tid för kaninerna att para sig, vara dräktiga och sedan för de små kaninerna att växa tillräckligt för att bli slaktklara. Detta gäller ju för alla djur, inte bara kaniner.
Om man behöver ta sig någonstans finns det egentligen bara tre alternativ. Cykel, häst eller till fots. De flesta kommer nog att få förlita sig på sina fötter. Det tar tid att gå längre sträckor. Det som med bil kanske tar 20 minuter (3 mil) tar 8-10 timmar att gå (om man går 3-4 km per timme i snitt).
Det blir rätt uppenbart, när man tänker efter, att få tiden att gå kommer inte vara ett problem. Och det gäller att vara tålmodig, noggrann och planerande. Att reparera ett misstag kan i värsta fall vara omöjligt, då det inte finns några snabba genvägar att ta. Idag har jag till exempel ”råd” att misslyckas med min grönsaksodling. Det gör inget, jag kan gå till närmaste matvaruaffär och köpa vad jag behöver. Om SHTF finns inte den lyxen. Varje misstag kan visa sig vara fatalt. Då kan man inte vara otålig och slarvig.
Just omställningen tror jag kommer att vara extremt svår för framförallt dagens unga som är vana med ett snabbt tempo. Som aldrig sått ett frö och väntat på att det ska gro, för att sedan skördas. Som aldrig behövt tänka långsiktigt.