Idag åkte jag upp till BOL Norr helt enligt plan. Sedan åkte jag hem, inte alls enligt plan. Ibland behöver man få sig en rejäl smäll rätt i egot för att få markkontakt. Men vi tar det från början, så ni kan skratta gott sen.
Givetvis är jag på ett teoretiskt plan fullt medveten om att det kan komma mycket snö i Sverige. Ju längre norr ut man kommer, ju mer snö riskerar det komma. Jag växte upp i Södermanland och under min uppväxt var det några vintrar som stod ut då det kom, vad vi sa, ”mycket snö”. Det var också mycket snö, sett med Södermanländska ögon. Dock är det ingenting jämfört med hur det ser ut längre norr ut. Åter vill jag påpeka skillnaden mellan att veta/kunna och erfara.
Förra året var jag och min vapendragare upp till BOL Norr och det var i våra ögon mycket snö. Det hela finns dokumenterat. Då var det 40-50 cm djup snö. Jobbigt att forcera, men det går med lite vilja. Nyckeln ligger i att det går att ta höga kliv för att ta sig framåt då snön inte är djupare än vad du kan lyfta ett ben. Dubblar man snödjupet hamnar man i den situation jag befann mig i idag.
Det spelar ingen roll hur mycket vilja man har när naturen helt enkelt säger ”nej du, gosse lille”. När jag kom upp var det redan snöoväder, men den lilla extra snön gjorde varken från eller till. När jag satte ner benet för att ta det första klivet mot stugan på den lilla kostigen försvann inte bara foten, vaden och knät utan även låret. Där stod jag som en pelikan med snö upp till midjan och si så där fyra miljoner tankar exploderade i huvudet. En av dom var ”men jag har ju på mig mina nya snöskor”. Ty dessa hjälpte inte alls. I min enfald trodde jag att de skulle vara nog för att kompensera för den extra snön. Icke.
Efter ett 20-tal meter av ren vilja insåg jag vidden av min situation. Även om jag kom fram till stugan, vilket jag kanske skulle lyckats med om svampmoln vid horisonten stod för motivationen, hur mycket mer snö skulle det falla under helgen? Skulle jag ens kunna ta mig tillbaka till bilen? Så jag bestämde mig för att modigt kravla tillbaka till civilisationen med svansen mellan benen.
En vänlig själ påpekade, när jag väl kommit hem, att vem hade kunnat hjälpa mig om något hänt mig där ensam i stugan. Den logiken går inte att argumentera med och beslutet att åka hem igen kändes genast helt rätt. Att utsätta sig för risker är ju motsatsen till vad en prepper sysslar med.
Nu inväntar jag allas förslag på hur jag skulle haft större snöskor, skoter, skidor, liftar, pulkor, eldkastare, napalmbomber och vad det nu kan vara. 😉
Tror det är rätt många som glömt köpa vita blixten till hela gruppen och minst en pulka m38. Det är inte enbart elen och rinnande vattnet som försvinner utan även snöröjningen eventuellt.
Bra turskidor och vettig pulka i rimlig prisklass verkar svåra att hitta numera, har du något tips på var man hittar sådant?
Brukar dyka upp på Tradera och blocket emellanåt. Kan vara värt annonsera under köpes.
Ingen bild på snöskorna?
Linbana låter vettigast. Lagom projekt till sommaren.
Har du funderat på styltor? Sådana där som yrkesfolk har. Är ju fastspännda på benen och ramla i lite snö slår man sig inte av. Hmmm man kanske kvävs i snö?
Känns som Jämtland 🙂 Turskidor är det som fungerar någorlunda vid dessa snömängder
En klockren övning inför eventuellt skarpt läge.
Välkommen till vår vardag. Det en del kallar arktisk expedition kallar vi ‘ta sig till jobbet/vardag’.
1. Keep it simple! Skaffa skidor, stavar och pulka. Behöver absolut inte vara något nytt eller ‘fancy’. Tegsnäs ‘epok’-bindning passar stövlar eller kängor. Eller skaffa större snöskor om du är obra på skidor. Eller träna skidåkning…
2. Trampa upp ett spår fram och åter.
3. Börja dra pulka med förnödenheter till Bol.
Fixar du inte detta har du ingen Bol vintertid…
Skoter? Var ska du förvara den? Kan du köra? Även ospårat i meterdjup snö? Kan du meka med den? Kan du ta dig lös när du kört fast?
Har du fysik/psyke för att klara ett halvår i mörker, en meter snö och -30°?
/Nord
https://polldaddy.com/js/rating/rating.js
Börjar mer och mer inse att skidor och pulka är bra mycket mer pålitliga än skoter och andra mekaniska lösningar. Även om jag kan meka med en skoter så är det verkligen inget man vill göra om skiten har träffat fläkten.
Tack för tipsen gällande Tegsnäs-bindningen! Ska titta närmre på det. En sådan bindning är exakt vad som behövs.
Hur är det med reparation av epokbindning? Naturmaterial tenderar vara lättare att reparera.
Skidor och pulka måste ses som basnivån. Kan man sen hålla igång en skoter med underhåll, reparationer och drivmedel får det ss som lyx.
Glömmer aldrig första skidturen i fjällen under ett vinterläger när jag var 15. Tar av mig skidorna för att kissa. Sjunker ner till jumsken och får knappt fäste och mothåll att ta mig därifrån. Man är död utan skidor när det är djupare snö. Kommer ingenstans. Möjligen snöskor.
Ja du kan ge ett intryck av att vara naiv inför naturen.
Du beskriver och förklarar hur Du vill överleva .
Skidor och en pulka att frakta ting i .
Grundläggande
https://polldaddy.com/js/rating/rating.js
Nu var det rätt mycket mer till historien än jag förmedlar här, av anledningar som blir uppenbara i sommar. Men jag full respekt inför naturen och det finns lägen då det är befogat att utmana ödet – detta var inte ett sådant.
Skidor och pulka står nu mer på min inköpslista. Fick ett bra uppslag i en av kommentarerna ovan.
Köp vita blixten istället och spar flera tusen.
Ja, krångla inte till det, använd det som bevisligen har fungerat i tusen år när snön är för djup att pulsa i, – skidor och pulka. Att ta dig från vägens ände till stugan med skidor är också betydligt enklare än att skotta väg fram till huset. Jobba med naturen, inte mot den. Sedan är en bra fyrhjulsdriven bil alltid bra att ha när samhällsservicen klappar ihop, är inte vägen snöröjd de sista fyra milen till stugan blir det en LÅÅNG skidtur, men det går! Fyrhjulsdrift, hög markfrigång och snökedjor löser åtminstone halvmeterdjup snö, sedan blir det skidor!
Skaffa en BOL söderut, där man tom kan odla större delen av året, och där uppvärmningen är enklare. Välkommen till Skåne och Danmark (där vi bor). Och nej, det behöver inte kosta en förmögenhet. I Jylland slänger de smågårdar efter dig, och det är tätt på tysk gränshandel med billiga stapelvaror. Och du kan mycket väl finna isolerade platser, om du nu inte vill se folk. Eller kolla en av öarna?