Bakfylla. 40% av mina följare på Twitter lär vara bakfulla idag. Midsommaraftonen har passerat. Britterna lär också vara en smula bakfulla, men av helt andra anledningar. Och övriga Europa verkar vara i ett slags chocktillstånd. Brexit. Ordet som gett upphov till så mycket känslor. Att det brittiska folket nu röstat för att lämna EU är ett konstaterat faktum. Demokratin har fyllt sin funktion och majoriteten har bestämt. Läser man media får man intrycket att britterna har röstat fel utifrån ett objektivt perspektiv. För mig är detta ett ytterst märkligt sätt att framhäva sin egen subjektiva åsikt.
Personligen har jag egentligen ingen åsikt i frågan och eftersom jag inte får rösta har jag ingen anledning att ta ställning heller. Jag förstår båda sidornas argument (de sakliga argumenten, ska tilläggas). Något som är mer intressant för mig är att följa hur människor reagerar på en omvälvande händelse. Resultatet att lämna EU var trots allt något av en skräll. Ingen hade trott att det verkligen skulle bli så. Ändå hände det. Det är just detta som gör detta så intressant.
Anledningen till mitt intresse är framtiden. Min tes har alltid varit att människor reagerar primärt känslomässigt, impulsivt. När det gått ett tag och känslorna fått ge vika för eftertanke kommer de logiska resonemangen. Beteendet passar bra in på reaktionerna på Brexit. ”Lämna”-sidan översvämmas av ett lyckorus, eufori och en tro att allt nu kommer att bli underbart och perfekt. ”Stanna”-sidan fylls istället med ilska, depression, apati och domedagsutfästelser. Gemensamt är en reaktion med känslor.
Själv är jag långt ifrån immun från detta sätt att reagera. Det finns mycket goda skäl att argumentera för att detta sätt att reagera gör oss mänskliga. Om beteendet inledningsvis baseras på känsla kan vi som preppers alltså dra vissa slutsatser som eventuellt kan ge vägledning vid ett SHTF. Beroende på scenario kan man räkna med att människor kommer reagera på ett emotionellt plan först. Rädsla? Ilska? Apati? Allt fokus kommer att vara riktat mot orsaken (om den går att peka på). Sedan kommer konsekvens-analysen igång.
Detta kommer givetvis inte vara den enda drivande faktorn i människors beteende vid en kris. Dock kan det vara värt att fundera kring och, särskilt nu, observera hur exempelvis media, politiker och andra officiella instanser reagerar och agerar.
Håller helt med. Medias vinkling av valresultatet är uppenbar. Hade resultatet varit annorlunda hade de skrivit om ”glädjescener” i London. Nu beskrivs bara folk som röstat ”fel” och liknande. Det var inte nationalisternas löften som fick folk att rösta för ett utträde. Det var elitens alla hot som fick det brittiska folket att vända EU ryggen. Vi har UK mycket att tacka för. Utan dem hade vi varit en del av antingen tredje riket eller Sovjetunionen.