Det är alltid roligt med mycket besökare på bloggen. De senaste dagarna har det varit mycket militär aktivitet på Gotland och media har självklart gjort allt för att suga ur denna karamell så mycket som möjligt. Vilket säkert skapar en viss oro ute i stugorna över vad som ska hända.
Samma visa är det varje gång något oväntat och lite skrämmande händer – besöksantalet här exploderar. Många av de nya besökarna kommer hit genom att söka på ”krisberedskap” eller ”prepping” eller något liknande. Det är så klart roligt att man hittar hit för att hitta information. Det samma hände för två år sedan när Corona-utbrottet började på allvar och via hade Toapapper-Gate.
Problemet är bara att det är försent att börja med sina krisförberedelser när krisen står för dörren. Lite som att köpa sin försäkring när huset redan brinner.
Nyckeln är förberedelser.
Tyvärr tar det lite tid att iordningställa sin personliga krisberedskap. Visst kan man alltid göra vissa saker som ökar ens resiliens här och nu, men i regel tar det tid och lite tankemöda.
Förhoppningsvis händer ingenting denna gången och alla ni som blivit oroliga kanske ska ta tillfället i akt att faktiskt ta er krisberedskap på allvar. Det finns gott om material här på bloggen för den som vill lägga ner tid att läsa och sätta sig in i ämnet.
Däremot, om något nu faktiskt skulle hända som faktiskt skapar dålig stämning till den milda grad att vi får problem med till exempel livsmedelsförsörjningen, ekonomin, infrastruktur – ja då står vi här med de resurser vi har.
I ett sådant läge blir det än viktigare att veta hur man ska prioritera även om man inte förberett sig så mycket som man önskat. En tumregel att gå efter är först skydd/värme, sedan vatten och sist mat. Jag vet att det kan låta märkligt att fundera på mat sist. Trots allt är mat vad de flesta först tänker på. Men du kan faktiskt överleva mycket längre utan man än vatten och skydd/värme.
Prioritera att du kan vara på en plats där du är (relativt) säker och att du kan hålla dig varm. Detta är särskilt viktigt nu på vintern. Se därefter att du kan försörja dig med rent vatten. Sedan kan du börja fundera på hur du ska få något i magen. Glöm inte heller att, i den mån det är möjligt och relevant, ha tillgång till medicin du behöver.
Samverka med nära och kära, vänner och grannar. Det behöver inte vara en konkret plan, men åtminstone så att du vet vilka möjligheter som finns och hur andra tänker och planerar att agera i händelse av kris.
Under så många år har jag skrivit om detta, försökt få människor att tänka själva och faktiskt agera proaktivt. Ändå är det samma visa varje gång. Man blir bemött med misstro och förnekelse, tills det verkligen smäller. Då är det inte lika roligt helt plötsligt. Drar krisen sedan över är det precis som att det aldrig kan hända igen.
”Vi har varit naiva”. ”Vi såg det inte komma”. En klen tröst när det är försent.
Preppning handlar mycket om skydd och att spara värdefull tid för extraordinära beslut. För de allra flesta är faktiskt din egen bostad initialt den bästa Bol. Den är redan på plats. Du känner den. Du känner omgivningarna, dina grannar och krisnätverkandet är därför så mycket enklare. Men är den säker över tid? Den eviga frågeställningen: när är det dags att dra, och vart? Med en utlokaliserad Bol är det förstås inga problem. Men de som inte har någon? En husbil eller husvagn kan faktiskt vara en utmärkt Bol. Lätt att parkera hos ex en bekant på säker mark. Men det kräver ändå särskild planering, kanske vedkamin och solceller?. Och då är vi tillbaka till Urvakens reflektion: inget gör sig självt! Fundera några sömnlösa nätter på detta i din varma säng; du kan annars få göra det senare under betydligt mer stressande och obehagligare omständigheter
Bra tankar och funderingar som jag tror många brottas med och som det ofta inte finns helt enkla svar på. Fördelen med att ha börjat tänka på detta är att man inte står helt ställd om/när något väl händer. Ännu bättre om man kommit så pass långt att en plan finns formulerad.
Typ som masspsykos eller hur faen det stavas.
Om tjälen går ur marken har han väl inte nån större nytta av pansarbandvagnarna.