…och helt plötsligt var man där #prepperSE

Startskottet kan man säga gick för ganska exakt fem år sedan, då allt gick åt helvete. Eller ja, mina planer och drömmar har grusats i omgångar, men konkret så började jag aktivt jobba för att flytta ”ut i skogen” själv och började skissa på den plan som jag nu är så snubblande nära att färdigställa.

Med snubblande nära menar jag egentligen: nu är det äntligen dags*!

För en vecka sedan blev det klart att jag fått ett nytt jobb, som är så pass nära hemstället att jag kan bosätta mig där permanent. Inte nog med att det är nära, som grädde på moset erbjöds jag bättre lön, mer semesterdagar och en uttalad möjlighet att jobba hemifrån om och när jag vill.

Detta är anledningen till att jag inte skrivit något den sista tiden. Det har varit precis hur mycket som helst att stå i, för nu går det fort. Redan i mitten av maj gör jag min sista dag på min nuvarande anställning.

Lägenheten kommer jag få dras med under de tre månaders uppsägningstid som är svårt att komma undan, om det inte dyker upp en ny hyresgäst som kan flytta in innan uppsägningstiden löper ut. Men det tar jag med godan ro.

Nu förändras allt. Jag måste erkänna att jag har lite svårt själv att ta in detta. Bara en sådan sak som att om skiten träffar fläkten så blir inte planen att bugga ut, utan att bugga in. Jag behöver inte längre i samma utsträckning oroa mig för alternativa färdvägar och annat som hör till. Istället kan jag nu fokusera fullt ut på att förvandla hemstället till ett riktigt hem och inte en förvaringsplats.

Självklart finns det hundratals saker att ta hand om. Att-göra-listan fullkomligt exploderade, samtidigt som den tidigare prioriteringsordningen blev obsolet över en natt. Det är helt naturligt och inget som jag längre blir stressad över. Jag vet att människor hatar när jag säger att ”det löser sig”, men det gör alltid det, bara man är beredd att lägga ner lite möda för att lösa problemet.

Oavsett hur framtiden ter sig har jag nått ett av mina livsmål. Något jag kämpat för så fruktansvärt länge. Detta betyder så klart inte att jag kan luta mig tillbaka. Tvärt om, nu börjar det riktiga arbetet, men jag tänker njuta av att ha kommit så här långt.

Till sist vill jag passa på att av hela mitt hjärtat tacka alla Er underbara läsare som under årens lopp bidragit med så mycket tips och idéer, glada tillrop och uppmuntran, tankar och funderingar. Tusen tack!

* Med reservation för Murphys lag.