En strimma hopp

Som jag skrev i senaste inlägget så mår jag inte så bra rent fysiskt. Sett ur ett prepper-perspektiv är detta minst sagt oroväckande. Skulle något hända nu skulle jag hamna i en riktigt dålig situation, inte bara på kort sikt.

Olyckligtvis är det inte bara min inflammerade tarm som jag har att tampas med, mitt i allt har det kommit ordentligt med snö vid stugan. Så pass mycket att jag valde att inte försöka forcera snön sist jag åkte dit, utan vände om hem. Anledningen är att jag inte vill riskera något genom att ta ut mig fysiskt när jag redan inte mår bra. Dessutom vill jag inte bli stående med snö till midjan när magen rasar.

Nåväl, kontentan är att jag just nu är isolerad från BOL Norr. Så länge inget allvarligt händer är detta inte ett problem. Dessutom har jag inga större projekt att arbeta med inomhus där, så jag tappar inget tempo. Däremot är det sjukt frustrerande och påfrestande mentalt. Visst, om det dyker upp svampmoln över horisonten kommer jag så klart att kunna ta mig dit, men det handlar om helt olika situationer.

Nu har jag i alla fall fått kontakt med min läkare och jag kommer få en ny medicin. Idag ska jag lämna prover inför detta byte och bollen är åter satt i rullning. Förhoppningen är givetvis att denna nya medicin ska ge effekt och att jag kan återfå mitt liv med allt vad det innebär.

Med förnyad energi och utan värkande tarmar och leder kan jag fortfarande hantera snön vid stugan. Jag skulle kunna tillbringa en helg med att skotta och röja. Men det förutsätter så klart att jag blir bättre. Som det är idag skulle jag antagligen ta ut mig så pass mycket att det skulle resultera i sjukskrivning igen. Och det är det inte värt, så klart.

Trots allt är jag fullt medveten om att jag måste hitta sätt att hantera scenarier även där jag mår som sämst. Redan för sex år sedan skrev jag om det, ändå sitter jag här och är lika långt från att ha en lösning nu som då. Samtidigt tror jag att jag måste hitta sätt att hantera saker i en normal vardag först innan jag ens kan börja tänka på att hantera ett SHTF.

Just nu kan jag bara avvakta och hoppas på att vi inte hamnar i en än värre situation än vad vi redan är i med pandemi och allt vad det innebär. Det är långt ifrån ett optimalt läge, men jag har faktiskt inget annat val. Ibland måste man acceptera situationen för vad den är och att det finns lägen där man själv inte kan påverka. Det tar emot, men det finns också lärdomar att finna. Bara för att jag inte tycker om det, betyder det inte att jag inte kan lära mig något av det.

En reaktion till “En strimma hopp

Lägg till

  1. Köp en begagnad snöskoter och ha vid BOL och ett par skidor eller snöskor för att kunna hämta den ifrån vägen. Ett uppkört snöskoterspår kan man sedan gå i. Man ska inte flytta på snö i onödan, jobba med och inte mot naturen när det går. Det går att hitta billiga snöskotrar. Kom ihåg att tömma förgasarna på soppa innan den ställs undan för sommaren så startar den snällt till nästa vinter.
    Och, -”Keep up the good work!” Vi är många som följer din blog och önskar dig en god hälsa!

Lämna ett svar till Bertil Carlsson Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Drivs med WordPress | Tema: Baskerville 2 av Anders Noren.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: