Mycket har varit negativt på sista tiden här på bloggen, så jag bestämde mig för att försöka se saker ur ett annat perspektiv för att hitta sådant som faktiskt har varit positivt. En övning som inte varit helt lätt.
Det finns givetvis grundläggande beslut som visats sig kloka, som att en gång får många, många år sedan börja preppa. Samtidigt upplever jag det som nyttigt att tänka mig in i ett alternativt universum där jag inte har någon krisberedskap alls. En sådan situation hade känts väldigt osäker, särskilt i Corona-pandemins inledande fas när ingen egentligen visste hur det skulle arta sig och folk panikhamstrade förnödenheter.
Ett annat beslut som visat sig mer positivt än jag först trott var att säga upp lägenheten och flytta in till min mor. Ja, det låter fortfarande precis lika illa i mina öron nu som då. Ändå har det satt mig i en situation där jag nu är mycket mer fri att agera snabbt eftersom jag inte sitter med en uppsägningstid på tre månader för en dyr hyreslägenhet.
I och med detta valde jag också att redigt rensa ur och minska mitt bohag. Jag blir förvånad varje gång jag tänker på det, hur lite prylar man egentligen klarar sig med och hur mycket som bara låg i lådor utan att komma till nytta. Mitt nuvarande bohag består i princip av tre flyttkartonger, några sopsäckar och några vanliga papperskassar. Visst, jag fuskar genom att ha ett komplett andra hem i BOL Norr, men det är inget jag använder i vardagen ändå.
Allt ovan är sådant som direkt eller indirekt bidragit till att försätta mig i en situation där jag faktiskt blivit mer fri. Fri att agera i en orolig omvärld. Fri att utan större (ekonomiska) konsekvenser kunna flytta mitt liv, inte bara till BOL Norr utan även till exempel utomlands om så skulle krävas. Friheten att kunna agera betyder givetvis inte att så kommer ske.
Det är viktigt att påpeka att det jag gjort, och gör, inte är praktiskt möjligt för alla. Har man familj och barn blir allt genast mycket mer komplicerat. Vi är alla individer och har helt olika förutsättningar beroende på vart i livet man befinner sig. Jag förstår det. Att jag kan göra som jag gör är mycket tack vare en vuxen (nåja) son och att jag inte har en andra hälft att ta hänsyn till.
När allt kommer omkring kanske det viktigaste beslutet visar sig vara det att söka mig norrut. Även om inget är klart just nu så talar allt för att det kommer bli av, bara att det är en fråga om tid. Inte år, utan månader. I det stora hela spelar det ingen större roll när det blir av. Bara att det blir av.
Har jag blivit klokare av denna övning? Mår jag bättre? Nej, egentligen inte. Men det är skönt att lyfta blicken och se att riktningen är rätt, även om det blev många fler och jobbigare uppförsbackar än jag trott.
Det blir aldrig som man tänkt sig. Men det kanske blir bra till slut ändå.
På sikt kommer du säkert att må bättre av att se de positiva delarna. Skönt att höra att jobb och flytt norrut verkar ligga relativt nära i tid.
Att bo med Mamma kan vara ”påfrestande” men samtidigt är faktum att du en dag inte kommer ha kvar Mamma och då kommer du minnas dessa stunder.
För övrigt är min ibs jobbig som fan oxå, men om du vägrar ge upp, så tänker inte jag göra det heller !
sköt om dig !
Klokt, dels har du rensat bort en massa, sen sparar du pengar och du får säkert en mindre stress inombords. Du är fortfarande förbered. Mamma är nog glad att få ha dig hemma ett tag igen. Du är med detta ett steg närmare din flytt till BOL. Dessutom förberedd under Coronan som många andra intr var.