Efterdyningar #prepperSE

Som ni kanske märkt har jag inte skrivit mycket om Corona-pandemin. Anledningarna är många och de flesta tror jag nog de som följt bloggen sista tiden har förståelse för. Men det finns ett par anledningar som jag inte tagit upp. Den första är att jag helt enkelt är för dåligt insatt i hur viruset fungerar och jag är än mindre insatt i epidemiologi. Den andra anledningen är att jag inte vill spä på det redan extrema informationsflödet kring Corona och Covid19.

Bloggen har aldrig varit tänkt som en kanal för att kommentera nyheter och aktuella skeenden. Visst har jag gjort några undantag ibland, men för det mesta fokuserar jag prepping och krisberedskap, vilka i regel handlar om förberedelser inför framtida kriser. Med det sagt finns det några reflektioner jag skulle vilja dela med mig av. Dessa är inte baserade på empiri utan på egna observationer och ska betraktas som anekdoter.

Den första observationen är hur normalitetsbias verkar vara ständigt närvarande. Många jag mött menar att de inte tillhör en riskgrupp och således inte kommer drabbas av annat än hosta och feber – i värsta fall.

Det samma kan sägas om de sekundära effekterna, närmare bestämt de ekonomiska. Ingen tror på riktigt att de kommer bli arbetslösa. Av de som är permitterade tror alla att de kommer kunna återvända till jobbet som vanligt när krisen är över. Inte heller tas riskerna av den sjunkande ekonomin i stort på allvar. Alla verkar tro att allt kommer lösa sig om någon månad och bli som vanligt igen.

Visst, kanske har dom rätt. Det som är genomgående verkar vara hur lite människor förstår hur pass beroende vi är av vår omvärld. Även om Sverige inte fått ett enda fall av viruset och kunnat köra på som vanligt skulle vi påverkas stort ändå.

Just nu finns det ingen på denna planet som vet hur detta kommer sluta. Personligen tror jag inte på några av de extrema scenarier som ibland dyker upp. Jorden kommer inte gå under i ett Mad Max-scenario. Men allt kommer heller inte att bli ”normalt” över en natt.

Det som just nu skrämmer mig mest är hur effekterna kommer bli i de fattigare delarna av världen, där sjukvården redan är eftersatt som bäst. Där rent vatten är svårt att få tillgång till och således blir hygienen lidande.

En sista observation från hemmavid. Det verkar finnas en känsla av att det värsta är över och att det redan nu är fritt fram att släppa alla tankar på försiktighet. Denna trend är oroväckande om den stämmer och riskerar bana väg för en andra våg.

Bara tiden kan utvisa hur det kommer gå.