Det är ganska lätt att peka på saker som kan komma att ändras drastiskt vid ett SHTF. Trots allt är det just denna omvälvande förändring som gör det så viktigt att ha en krisberedskap, en buffert för att dämpa negativ påverkan. Samtidigt kommer andra saker att förbli oförändrade. Det uppenbara är våra basala behov. Vad som troligtvis ändras är tillvägagångssättet att tillfredsställa dessa behov. Eftersom det är så lätt att fokusera på skillnader tänkte jag ägna lite tid till att fundera kring det som med stor sannolikhet inte kommer förändras.
Givetvis kan saker variera beroende på vilket SHTF-scenario man föreställer sig. Men jag när en misstanke att vissa fundamentala grunder kommer bestå. Främst tänker jag på olika förhållanden människor emellan. En förälders kärlek till sitt barn kommer inte att försvinna bara för att det inte kommer vatten ur kranen. Ett livslångt vänskapsband bryts inte för att elektriciteten försvinner. Ett sunt, kärleksfullt förhållande till sin partner kommer inte raseras för att man tvingas fly sitt hem. Goda relationer består, och jag tror det är viktigt att lyfta fram detta.
Tanken på en total kollaps som övergår i något slags Mad Max-scenario verkar tendera att spegla mänskligheten som omoraliska, känslokalla marodörer. Så enkelt kan man inte göra det för sig. De band man har till andra människor idag kommer följa med in i vilken riktning än världen väljer att ta. Under resans gång kan dessa relationer förändras, stärkas eller splittras, beroende på vad som händer och hur varje individ väljer att hantera detta.
Personligen är jag rätt värdelös på att vårda relationer. Det är sällan jag som ringer och frågar hur det står till. Detta beror inte på ett ointresse utan på att det inte faller sig naturligt för mig att söka kontakt. Mina när vänner vet om detta och de vet också att om jag inte hör av mig betyder det inte att jag inte bryr mig eller inte har något intresse av att vara en vän. Just detta har varit, och är fortfarande, en av mina absoluta svagheter. Men också något som jag är fullt medveten om och jobbar på att förbättra. För vissa som läser kan detta te sig märkligt, ungefär som att någon behöver påminna sig själv att andas. Och jag kan ärligt erkänna att jag är avundsjuk på de människor som är naturliga relationsbyggare.
Det är så klart inte bara de goda relationerna som följer med. Alla typer av relationer följer med in i ett SHTF, så även de dåliga. Frågan att ställa sig är om man vill hantera en toxisk relation i kombination med att allt annat skiter sig. Särskilt viktigt blir detta om man lever med en partner trots att förhållandet egentligen inte alls är bra. Sannolikheten är rätt stor att sådana konstellationer drastiskt minskar möjligheterna att klara sig genom en större kris eller katastrof. Även under normala omständigheter kan en skilsmässa lätt klassas som en personlig kris. Själv skulle jag verkligen inte vilja behöva hantera en personlig kris mitt under ett brinnande SHTF.
Även dysfunktionella relationer till familj och släkt riskerar att bli rejält problematiskt. Idag kanske det går att ignorera problemen eller hantera dom utan att lösa grundorsaken. Givetvis finns det nästan lika många orsaker till dåliga relationer som det finns människor och jag tänker verkligen inte försöka ge några råd i hur dessa problem ska lösas. Vad jag däremot föreslår är att försöka lösa det på ett eller annat sätt. Konkret kan man välja att försöka lösa problemet genom att antingen lösa de konflikter som finns och bygga upp en sund relation eller så kan man välja att avsluta relationen helt. Oavsett vilket, oavsett orsaker, är det bättre att veta var man har människor runt om kring sig.
Som konstaterats så många gånger är ensam inte stark. För att inte vara ensam krävs att de människor som ska samarbeta också fungerar ihop som en grupp, utan massa gammalt groll som riskerar bubbla upp och som bäst ta massor med energi, som värst lamslå hela gruppen. Att ha ett välfyllt förråd är bara en aspekt av att vara förberedd.
Hög igenkänningsfaktor! Och bra tänkt och formulerat som vanligt