Här om kvällen slogs jag av en tanke som nu fått lite av den omställning jag gjort mentalt att krackelera. Det hela handlar om människor och hur vissa reagerar när saker och ting inte fungerar. Men vi tar det från början så kommer saker och ting att bli begripliga. I början av 2000-talet jobbade jag som ”kommunikatör” på ett callcenter. Det betyder på svenska att jag suttit i kundtjänst och svarat i telefon, på mail och på chatt. För att få ekonomi i en sådan verksamhet behöver de anställda kunna olika klienters kunders frågor. Således har jag svarat på frågor om satellit/kabel-TV, internet, mobiltelefoni och fast telefoni.
Under de år jag ”satt på telefon” stötte jag på de flesta människotyper via telefonen. De som ville veta vad det kostade att ringa till Spanien, de som undrade över fakturan, de som ville beställa ett abonnemang och så de som skällde som galningar över allt och inget. Det är just den sista kategorin människor som alltid fascinerade mig mest. De var upprörda eller förbannade över att en faktura gått till inkasso – trots att de själva struntat i att betala.
Hur kunde ”vi” hota med inkasso!? Eller de som skällde ut mig efter noter för att ”mitt internet inte fungerar”. Eller de som var fly förbannade över att det saknades mobiltäckning just där de råkat befinna sig. För att inte tala om den storm av vansinniga människor som bänkat sig för att titta på fotboll och det blev avbrott i hela distributionskedjan och matchen inte kunde ses!
Vad som nu fått mig att börja tänka på alla dessa samtal är hur den kategorin människor skulle agera i ett SHTF-scenario. Ingen el, värme, vatten, mobiltäckning, inget internet, ingen mat i affären osv. Vem ska de skälla på? Det kan ju omöjligen vara deras fel, för den självinsikten finns inte i deras värld. Det är alltid någon annans fel
-Men min fru/man SA ATT HEN HADE BETALAT RÄKNING!!! Det är INTE MITT FEL!!!
-Hur F*N VÅGAR NI STÄNGA AV MITT INTERNET?!?!
Att dessa personer existerar råder det ingen tvekan om, och de riktar alltid sin ilska och frustration utåt. Flera gånger fick vi jobba med säkerhetsvakter vid receptionen då något dåre hotat om våld mot antingen en enskild person eller hela företaget. Detta över en struntsak som att en faktura gått till inkasso. Nu påstår jag inte på något sätt att dessa individer är en majoritet. Av den totala kundstocken räknas att cirka 10% ringer in inom ett år. Av de som ringer in är kanske 5% otrevliga. Ändå var det fler galningar som ringde in än det var vänliga människor som tackade för hjälpen.
Vad som gör mig orolig är hur människor som i vanliga fall är civiliserade kommer att reagera vid ett SHTF. Jag har under det sista året svängt lite till att ha en mer positiv människosyn. Att vi som samhälle sluter oss samman och hjälper varandra. Är det var jag realistiskt tror eller är det önsketänkande? Jag hade glömt bort, eller förträngt, alla dessa arga samtal jag fått i örat.
Strömmen gick och vattnet försvann. Strömlöst bara en dag men tre dagar utan vatten. Folk slogs vid vattenbilen. De försökte få mer än en hink som var ransonen per dag. Det var hotfullt mot chauffören. Folk klagade. Ingen hade förberett sig för en sådan situation. Jag tror jag var den enda som kunde laga varm mat. Spritkök. Jag frågade grannen om de ville ha hjälp men de bad mig dra åt …Jag kände dem knappt som tur var.
När jag bodde utomlands med viss ransonering av matvaror kunde det vara stor drama i affären när färskvarorna kom.
Så min tilltro är inte så stor till folks godhet. I en större kris är nog de flesta sig själv närmast men de godhjärtade finns också. Allt beror på vilken kris det är. Om situationen är leva eller dö, väljer de flesta att försöka leva. Men, man vet aldrig innan en svår situation uppstår.