En kollaps av samhället behöver nödvändigtvis inte ske under en kort explosiv period. Likväl som det är svårt att förutspå när en snabb kollaps ska ske, är det lika svårt att se en pågående gradvis kollaps. Det kan vara till stor hjälp att stå utanför och observera tecknen, men befinner man sig mitt uppe i skeendet kan det vara nästintill omöjligt att se det och dra korrekta slutsatser. Lägg till detta normalisering av skeenden och en dos normalitetsbias så har vi receptet för en häxbrygd som inte bara försämrar tankeförmågan utan även synen.
Vad jag konkret tänker på är Sverige. Det sker så mycket avvikande händelser att det är svårt att bearbeta allt. Nu tänker jag inte försöka hitta en eller flera rotorsaker utan bara koncentrera mig på symptomen och om de kan vara tecken på en kollaps eller ett framtida SHTF.
Till att börja med har vi Ryssland. Det finns ingen anledning till att inte namnge vår granne i öster, även om journalister ogärna gör så. Ryssland har vid flera tillfällen kränkt vårt luftrum och gjort anflygningar, simulerade bombningar, fällt facklor över svenska jaktplan, flugit utan transpondrar farligt nära civila flygplan. Sverige har blivit hotade om vi går med i NATO, förlöjligade av Rysk propaganda och av officiella företrädare. Ubåtar kränker svenskt vatten. Med mera. Med mycket mera. Hur mycket som sker som inte rapporteras i officiella kanaler vågar jag inte spekulera i, men det finns indikationer på att det är mer.
Lägg här till den katastrofala nedrustningen av försvarsmakten som gick helt över styr. I vanlig svensk anda skulle vi vara bäst i världen och avvecklade nästan allt.
Vidare har vi den svenska ekonomin. Även om statsskulden på pappret ser rätt låg ut så är den privata belåningen skyhög mätt som del av BNP. Bostadspriserna stiger hela tiden och blåser upp en bubbla som inte är hållbar. Slöseriet av skattepengar är också ett tecken på en stat i dekadens. Skattetrycket är fortfarande ett av världens högsta och lär knappast sjuka under en socialistisk regering
Sveriges självförsörjning av livsmedel är på rekordlåga nivåer (under 50%). Allt levereras ut till handeln enligt just-in-time-principen. Alltså finns det en eller max två dagars lager i våra livsmedelsbutiker. Totalt har vi kanske en veckas mat i centrallager. Sedan är det kört om vi inte kan importera varor. Lika så är det kört om vi inte kan försörja våra transporter med drivmedel, vilket vi självklart också importerar – från framför allt Ryssland.
Kopplat till ekonomin är bristande underhåll av infrastruktur. Försenade tåg, strömavbrott, trasiga vägar. Eller, om man vill tänka så, kan dessa avbrott vara följden av sabotage. Infrastrukturen är, sabotage eller inte, utsatt för påfrestningar den inte är dimensionerad att klara av då vi idag inte ska åka bil utan kollektivt. Resultatet av ett ökande antal resenärer i kollektivtrafiken borde rimligtvis leda till ökade anslag, men icke. Istället blir pendlarna lidande. Jag har själv hört de ursäktande samtalen till arbetsgivare när tågen står still. Jag har själv ringt dessa samtal. Det är inte kul. Felet ligger ju varken hos den anställde eller arbetsgivaren. Båda offer för en ansvarslös infrastrukturpolitik.
Handgranater, skjutningar och förstörelse Malmö, Göteborg och Stockholm. Visst, inga handgranater i Göteborg och Stockholm, men att se det som något positivt är som att säg att man bara har pest, men inte kolera. Ambulanspersonal och brandmän blir hotade eller attackerade vid utryckningar och kräver poliseskort i vissa områden. Till och med polisen har områden där de inte agerar normalt, utan enbart med förstärkning.
Avslutningsvis har vi den politiska situationen som är… åt helvete, på ren svenska. Vi har en regering som i princip är i minoritet, men som tack vare December Överenskommelsen (DÖ) inte kommer att fällas. Således är oppositionen inte någon opposition utan en papperstiger som aldrig kommer att göra något vettigt. SD lurar i vassen med tvivelaktig politik och åsikter som ibland får det att vända sig i magen. Dock fungerar de som ett missnöjesparti precis som Ny Demokrati gjorde på 90-talet. Ingenting talar för att detta kommer att ändras. Inför nästa val skulle jag inte alls bli förvånad om de blev det största partiet. Inte för att folket gillar SD, utan att de ogillar regering och opposition mer.
Ska man se på Sverige med objektiva ögon kan man lätt se en fruktansvärd försämring de senaste 20-30 åren. Kunde man koka ner utvecklingen till en kortare tidsrymd hade många packat väskorna och flyttat från kungariket. Nu hinner vi hela tiden anpassa oss till det nya normala. Har vi redan passerat gränsen för ett SHTF? Nej. Inte ännu. Men vi närmar oss en osynlig gräns med okänd hastighet. Detta gör det svårt att navigera.
Min egen slutsats är i alla fall att vara så förberedd jag kan. Hellre ett år förtidig än en minut för sen. En förbättring av situationen är tyvärr inte i sikte.
Kan inte mer än att hålla med på varje punkt
Du har förstått.
Kollapsen sker nu men gradvis. Betänk också att Reinfeldt erkänt att massinvandringen var för att knäcka vårt fina välfärd samhälle. Problemet är att det kommer bli mycket mer som blir knäckt och inte bara pga av en oansvarig massinvandring.
Samhället och landet saknar en långsiktig ledning.
Det känns bra att du kommit till insikt om allvaret i situationen för vårt land. Då har vi inte radat upp flera saker som är på väg när det gäller omvärldsutvecklingen.