Hundar – prepperns bästa vän

Detta började som ett långt, djupgående inlägg kring det mesta om att välja, äga, sköta och lära hund ur ett prepper-perspektiv. Dock insåg jag väldigt fort att det skulle bli både onödigt djupgående och för mycket om, men och kanske. Har man redan en eller flera hundar blir det lätt ointressant och redundant. Har man inte hund blir det för mycket att ta till sig. Istället tänkte jag skriva lite om hur jag ser på våra hundar ur ett prepper-perspektiv och kanske dyker det upp något här som kan vara till nytta för den intresserade.

Min sambo är uppfödare av storpudlar. Det har hon varit länge och har således en väldigt god kunskap om hundar över lag och storpudlar specifikt. I vår flock har vi fyra storpudlar och en afghanhund. Alla utom en pudel är tikar. Flocken är harmonisk och har en tydlig rang-struktur vilket förhindrar interna ”maktkamper”. Dessutom är tydligen pudlar väldigt goda flockhundar och det är aldrig några problem att tillfälligt tillföra gäster i flocken. Alla finner snabbt sin plats och harmonin fortskrider med gästerna. Detta är något jag uppskattar och gör att det är lätt att ha vänner på besök som har med sig sina hundar.

Att leva som en del av en flock (som vi människor är enligt hundarna) var för mig en ny upplevelse. Jag har haft hund själv, innan jag träffade min sambo, men då har det ”bara” varit en enstaka hund (en schabrador). Skillnaden mellan att leva i en flock och med en ensam hund är milsvid. Fördelarna är är många. För det första finns en inbyggd trygghet i flocken. Aldrig har jag sovit så gott som nu, när jag vet att ingen – och då menar jag ingen – kommer att kunna närma sig huset utan att jag blir varnad. Detta beror inte på att våra hundar är mer ”vaktiga” än andra (tvärt om skulle jag vilja påstå), utan på att i flocken finns det alltid en individ (oftast den yngsta) som har som jobb att vara vakt. Detta har under generationer som gått alltid fallit på den yngsta i vår flock och sker helt dynamiskt och naturligt för flocken. Skulle denna missa faller det på den näst yngsta att fungera som backup.

Flocken tar också hand om sina medlemmar. Detta gäller även människor som ingår i flocken. Detta omhändertagande kan yttra sig på flera sätt och inte alltid på det sättet som vi människor tar för givet. Konflikthantering är snabb och utan sårade känslor. Alfa-hanen eller honan bestämmer – punkt. Rättning i ledet. Dock behöver dessa korrigeringar sällan gå längre än en morrning, en blick eller en kroppshållning. Bara en korkad hund skulle framhärda då den då skulle få hela flocken mot sig.

Skulle vi människor hamna i en lite mer högljudd diskussion, som hundarna tolkar som konflikt, kommer de att försöka lugna oss och på olika sätt tala om att de ogillar ”störningen” i flocken. Det kan till exempel vara att de frenetiskt börjar tvätta oss (ett lugnande beteende). Intressant nog så brukar deras involvering i dispyter leda till en de-eskalering. Jag har dock aldrig varit med om att de valt sida, utan hela flocken ska fungera.

Som flock skyddar man varandra. Det betyder i vardagen att hundarna varnar men människorna tar konfrontationen (mot ett yttre hot). Som tur är har jag aldrig varit involverad i någon situation där det behövt gå längre. Men om det skulle dras till sin spets är jag rätt säker på att flocken skulle göra vad som krävs för att skydda sina medlemmar, både mänskliga som hundar.

Den som nu tycker att pudlar är fjantiga mallgrodor jämfört mot andra raser behöver nog göra en omställning. Om du sett en hund bita genom och äta upp en hel älgsida – med ben och allt, förstår du ganska fort vilka krafter som döljer sig. Pudlar är inga undantag. Vi BARF:ar våra hundar och de får bara artriktig föda, vilket innebär kött, ben och inälvor. När deras käkar krossar ben som är flera gånger tjockare än mina fingrar är jag evigt tacksam för att de har så pass god självkontroll som de har när vi leker. Dessa lekar brukar nämligen innebära att mitt finger är en kampleksak, men aldrig har någon hund gjort mig illa. Tvärt om ser de alltid noga till att aldrig skada någon i eller utanför flocken vid lek. Undantaget är valpar som har rakbladsvassa valptänder och saknar all självkontroll, men det är en annan sak.

Givetvis måste mina förråd av vatten och mat även täcka hundarnas behov. Detta är ju en av de uppenbara nackdelarna med att vara prepper och ha hund(ar). Att dessutom se till att en hel flock kan få mat och vatten gör att det både blir dyrare och tar mer plats. Här kommer kaninuppfödningen in, till viss del. Att ha tillgång till en förnyelsebar matkälla till både människor och hundar blir av största vikt då torrfoder bara räcker så länge. När det gäller vatten är hundar mer tåliga än människor och kan dricka regnvatten direkt från en marken, men beroende på situation är det inte alltid att föredra. Därför har jag vattenlager även åt mina fyrfotade vänner.

Även om våra hundar inte är tränade i jakt finns det där under ytan instinktivt. Detta märks tydligt vid skogspromenader när någon helt plötsligt blir ”radiostyrd” då denna fått upp ett spår. Bryts detta inte direkt är jakten igång. Hur pass dugliga våra pudlar är på att fälla ett byte har jag ingen aningen om. Däremot är jag ganska säker på att afghanen klarar av att både spåra, jaga och fälla ett byte själv. Afghaner är nämligen avlade för just detta, att jaga och fälla ett byte.

Att dreva är jag helt säker på att ingen av dom kan. Men det spelar ingen roll. Om de skulle behöva jaga så är det ju primärt för deras egna bruk och inte att driva bytesdjur mot oss människor.
Nästa sak att ta hänsyn till är att hundar kräver underhåll och vård. Klor ska klippas, päls ska skötas, tänder skrapas och eventuella sjukdomar behandlas. Därför måste allt sådant finnas i lagret enligt samma principer som alla andra prylar. Vid ett SHTF-scenario kommer alla hundar att klippas ner till kort päls för att underhåll blir så lätt som möjligt.

Att ha ett eller flera djur kring sig har en avkopplande och avstressande effekt. Faktum är att vetenskapliga studier visar att klappa ett husdjur utsöndrar oxytocin hos människor som gör oss lugnare, får mindre ångest och lägre blodtryck. Något jag ser som extra fördelaktigt vid en krissituation.