Lysande, Sickan! #prepperSE

Planer. Alla dessa planer. Realistiskt kommer inte någon plan att överleva första kontakten med verkligheten, ändå envisas vi med att klura, fundera, skissa, rita och skriva. Jag tänker lyfta en liten fundering, för att illustrera hur många faktorer man behöver hantera för att ens komma i närheten av att kunna skapa en hanterbar plan.

Den ursprungliga funderingen är ”hur många behöver jag preppa för”. Det borde ju vara så lätt; räkna hur många du tänker sörja för, vilket vanligtvis brukar vara närmaste familjen, någon vän, någon släkting. Ingen raketforskning.

Låt mig introducera första parametern. Planerar du att stanna hemma eller evakuera när SHTF? Detta har du, precis som jag, givetvis en plan för. Den behöver inte vara avancerad, bara ett beslut hur du tänker agera. Toppen, så nu vet du var du geografiskt kommer att befinna dig.

Eller?

Gissningsvis beror det på vilket slags scenario som orsakar att det blir dålig stämning. I alla lägen är det inte möjligt att stanna kvar hemma eller evakuera. Men även detta har du tagit med i din plan. Bugga in eller ut? Det beror på scenario och i planen kanske du har tagit med massor av tänkbara scenarier och tänkt igenom vilken strategi som är bäst för just dig och de dina för att hantera situationen på bästa sätt.

Koordinering kommer vara ett stort bekymmer, på ett eller annat sätt, när skiten träffat fläkten. Med ganska stor säkerhet kommer trådade och trådlösa kommunikationsvägar att vara obrukbara (ingen telefoni, internet osv). Alltså måste alla som är involverade i din plan i förväg vara införstådda i hur de ska agera vid varje givet scenario. Nu är människor olika och alla kommer göra sina egna bedömningar av situationen och dra sina egna slutsatser.

Nu blir geografi extremt intressant. Ponera att du i din plan bestämt att en eller flera människor ska ta sig till dig eller en på förväg bestämd mötesplats eller kanske rent av en Bug-Out Location. Det spelar egentligen ingen roll mer än att några människor behöver ta sig från sin nuvarande geografiska position till en annan. För att kunna göra denna resa krävs en hel del. För det första ska dessa människor komma till samma slutsats om situationens allvar som du. För det andra måste de ha fordon och eventuellt drivmedel. För det tredje måste det finnas en säker rutt att färdas. För det fjärde måste de ha gjort samma bedömning om scenariot så att de med säkerhet vet var de ska ta vägen, inge bara geografiskt utan i tid.

Som ni märker exploderar en till synes enkel fundering till helt enorma proportioner. Visst kan man rationalisera bort problematiken väldigt enkelt och helt sonika säga ”var och en för sig själv”. Gör man så hävdar jag, med Astrid Lindgrens ord, att man inte är annat än en liten lort.

Realiteten för väldigt många människor är den att dagens familjestrukturer är komplicerade och splittrade. Barn bor varannan vecka hos endera föräldrar, inte sällan flera barn med flera olika föräldrar. Ändå måste denna verklighet hanteras även i en kris.
Det behöver för den delen inte bara vara barn, det kan lika väl vara en grupp preppers som beslutat sig för att samarbeta när SHTF. Även om förutsättningarna rimligtvis borde vara bättre så är ovan resonemang fortfarande relevant.

När alla om, men och kanske:n är avklarade återstår fortfarande frågan hur många munnar kommer behövas mättas när allt skiter sig?

Tro nu inte att detta enbart handlar om mat. I förlängningen handlar det också om hur många händer och fötter det kan tänkas finnas på plats för att hjälpa till. Jag förutsätter vid det här laget att alla är väl införstådda att överlevnad inte är något för ensamvargar. Ju fler som finns att dela på de sysslor som måste utföras, desto bättre rustad är gruppen att klara sig på lång sikt.

Så hur många kommer att dyka upp till BOL Norr när skiten träffar fläkten, undrar ni kanske. Jag har ingen aning. Men jag ser hellre att det finns ett problem med för lite mat än för lite människor på plats. Jag tror det är viktigt att inse att det inte går att planera för precis allt, utan istället vara inställd på att improvisera och anpassa sig.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Proudly powered by WordPress | Theme: Baskerville 2 by Anders Noren.

Up ↑

%d bloggare gillar detta: