Detta inlägg skrivs från mobilen, så vi får se hur det blir.
I söndags åkte jag på en maginfluensa som inte ville ge sig. På fredagen ringde jag mitt lokala sjukhus för råd och de beordrade in mig akut. Då hade jag inte ätit något sedan i söndag och bara druckit vatten samt lite avslagen Coca-Cola. Jag var alltså undernärd och uttorkad.
Väl på sjukhuset fick jag dropp och genomgick allsköns undersökningar. Det visade sig vara en inflammation i bukspottkörteln. Efter beskedet skickades jag med ambulans till regionsjukhuset där jag nu legat i två dagar och är på bättringsvägen.
Något som slog mig är dock hur viktigt det är med vätska. Det tog mig ungefär fyra dagar att bli uttorkad och riktigt illa medtagen. Så pass illa att jag egentligen inte kunde gå eller ens tänka själv. Vid ett SHTF skulle detta vara katastrofalt. Vore man själv skulle det antagligen vara fatalt.
Bristen på mat klarar jag bättre (vilket nästan alla gör) men vätskebrist är inte att leka med. Lärdomar för framtiden blir att tvinga i sig själv och andra vätska. Vätskeersättning om det behövs. Att vara uppmärksam på om någon inte har druckit på länge och på om allmäntillståndet börjar sjunka.
Ett bra trick är att hålla koll på sin urin. Om den är mörk och luktar starkt så har man vätskebrist. Krya på dig 🙂
Tack. Ja, håll koll på urinen. Jag har kissat i ”låda” i två dagar så de har kunnat mäta och analysera. :-/