De första höststormarna har dragit in och björkarnas blad börjar så sakta ändra färg från grönt till gult och rött. Jag har alltid tyckt om hösten. Den klara, kalla luften. Färgerna. Men också en påminnelse om tidens gång, allt förändras och att inget varar för evigt. Varje årstid har sin charm och sina utmaningar.
Igår åkte jag åter hit till hemstället. I bagaget hade jag de två sista oljeradiatorerna. Nu är dessa monterade och det betyder att jag nu, så länge inte fekalier träffar fläkten, har en grundvärme värd namnet i storstugan. Nu återstår att fin justera elementen och hitta en bra balans mellan värme och energiåtgång.
Tanken är att elementen ska ge en grundvärme när jag inte är här och när jag väl är här så ska de fungera som ett komplement till vedspisen. Även om vedspisen räcker till för att värma hela storstugan om det skulle behövas så känns det onödigt när det inte är nödvändigt. Enda nackdelen är att elkostnaderna för hemstället kommer öka, men fördelen är att det inte kommer bli minusgrader inne med allt vad det riskerar föra med sig för lagren.
Vidare har jag flyttat prylar mellan olika förvaringsplatser, optimerat utrymmen, kastat sådant som ska kastas och så vidare. En höststädning helt enkelt. Sakta börjar en struktur och form växa fram som jag känner mig bekväm med, särskilt nu när jag tillbringar så mycket mer tid här än innan.
Faktum är att jag nu gjort klart höstens stora inköp enligt min plan och kvar är endast fler plisségardiner och en byrå till hallen. Inga stora saker, men det ska likväl på plats. Sedan kommer jag att försöka få lite bättre överblick över ekonomin när dammet efter ännu en flytt lagt sig. Hösten och vintern kommer alltså att gå till att försöka spara pengar så att nästa steg kan tas.