Landning

Nu kan jag så äntligen pusta ut och konstatera att det mesta börjar falla på plats, vilket också för med sig att stressnivåerna börjar sjuka tillbaka och livet så sakteliga börjar normaliseras. Det har inte varit utan fadäser, med de flesta har varit mitt eget fel.

Exempelvis glömde jag att packa med täcke och kudde från stugan när jag körde upp allt till lägenheten, vilket gjorde att första natten blev allt annat än bekväm. Än värre var att den luftmadrass jag ämnade sova på hade fått ett litet hål, vilket så klart resulterade i att jag vaknade på det hårda kalla golvet, utan täcke och kudde – mitt i natten.

Även internet och telefoni är en utmaning här. Uppenbart för de flesta så fungerar inte annat än Telias nät. Eftersom jag alltid haft Tele2/Comviq i olika former så har jag haft tur om jag ens haft teckning, än mindre någon kontakt med internet via mobil eller mobilt bredband.

Lyckligtvis har jag blivit bestyckad med en sprillans ny jobbmobil samt ett Telia abonnemang i denna, vilket nu mer gör att jag i alla fall kan ringa till människor utan att missa var annat ord. Mitt privata abonnemang kommer jag portera till någon operatör som använder Telias nät inom sinom tid. Mobila bredband kommer bli obsoleta så fort jag får routern till stadsnätet i lägenheten.

På det nya jobbet har det varit full fart från dag ett. Som alltid på ett nytt jobb är det massor att ta in. Inte bara nya rutiner, processer, verktyg och kollegor utan även en för mig helt ny stad att lära mig att hitta i. Lyckligtvis fungerar fortfarande GPS så detta är ett mindre problem. Samtidigt är det också en otroligt vacker natur så om jag skulle råka köra lite fel finns det alltid något spännande att titta på.

Helgen som stundar kommer, per den nya regimen, att tillbringas i stugan. Om jag förstått det hela rätt kommer ett filmteam att komma på lördag. De spelar in en dokumentär om Sveriges corona-strategi som ska visas i USA, då ville dom ha med en vinkling som handlar om prepping och krisberedskap. Beroende på väder blir det annars det vanliga arbetet med antingen skog och mark eller så får jag arbeta med strukturen av förråden inomhus.

Allt som allt känns det bra nu, även om jag fortfarande saknar familj, släkt, vänner och kollegor. Men med tiden växer nya kontaktsätt fram. Trots allt lever vi i en tid där det aldrig varit så lätt att hålla kontakten med varandra. Det gäller bara att hitta rätt former.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Drivs med WordPress | Tema: Baskerville 2 av Anders Noren.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: