Det brukar sägas att det tar 10000 timmar av träning för att bli en mästare inom ett område. Även om detta påstående har fått utstå mycket kritik så finns det ändå sanning i att man måste träna för att bli bra. Sedan exakt hur många timmar beror så klart på en rad olika faktorer.
Hur många färdigheter behöver man bemästra för att känna sig trygg i en krissituation? Odling? Jakt? Klyva ved? Tälja? Sticka? Snickra? Första hjälpen? Givetvis behöver man inte vara någon expert inom varje område. Det räcker med att vara ”bra nog” för att överleva.
Dock finns det en intressant observation att göra när det kommer till färdigheter och verktyg som jag tycker får väldigt lite uppmärksamhet. Ofta får man höra av skickliga individer att verktyget nästan aldrig är den begränsade faktorn för framgång förrän man nått en hög grad av skicklighet.
Vad som menas är att en nybörjare inte spelar bättre gitarr för att denne köper en svindyr märkesgitarr eller att en ny sportskytt inte skjuter bättre med en dyr, avancerad märkespistol i handen. Utrustningen gör väldigt lite skillnad på utfallet tills man når en viss färdighetsgrad.
Givetvis är detta sant även när det kommer till den utrustning vi som preppers tenderar att införskaffa oss. Det går helt enkelt inte att kompensera för bristande kunskap och träning med dyr utrustning. Självklart finns det skillnader i produktions- och materiel-kvalitet som påverkar livslängd, vilket också är av vikt, men du blir inte automatiskt en expert på att hugga ner träd för du har en dyr kvalitetsyxa.
Vill man maximera nytta av sina verktyg måste man helt enkelt vara beredd att lägga ner tid på att träna, öva, praktisera, få skit under naglarna. Är man inte det, är det bara avancerad kapitalförstöring att köpa dyra prylar.
Sant. Å andra sidan kanske min BioLite Campstove 2, vevradion, diverse yxor, knivar, eldstål, powerbanks och andra vettiga prylar, aldrig använda, inköpta för länge sedan, inte kommer att behöva användas. Vetskapen om att det finns ett litet om än oansenligt preppförråd tillför mig en känsla av trygghet och oberoende. Så visst är prylar bra, även de oanvända.