Äntligen. Efter 40 år har jag äntligen hittat vad jag så länge letat efter. Som ni vet famlar jag ibland runt i mörkret i ett försök att hitta svar på frågor. Under lång tid har jag ställt mig frågan ”vad är det jag vill?”. Nu vet jag vad jag vill. Jag vill ha friheten att säga nej.
Kanske kan man säga att alla påstådda ”måsten” är motsatsen till frihet. I grunden är det alla dessa ”måsten” som är min nemesis. Jag avskyr, med en helig passion, alla som hävdar att jag måste något. Nu förstår jag givetvis att jag måste andas, äta, dricka, pissa, skita och sova. Men när någon säger åt mig att jag måste gå till jobbet, måste sitta på ett möte, måste betala TV-licensen, måste köpa ny bil och allt vad det kan vara är det precis som att det brinner till i huvudet.
Enbart den som inte tror sig ha något val måste göra något. Jag vägrar acceptera att det finns situationer när val saknas. För oftast är det en illusion att ett alternativ saknas. Det kanske är bekvämt att göra på ett visst sätt, men det är mitt och ditt val att göra det eller inte. Tro aldrig att du måste något bara för att någon säger det till dig. Dessutom kommer den som följer denna uppmaning att ge den som kräver att du måste göra något, en makt över dig denne inte har. Du kan bara bli så fri som du själv väljer att vara.
Väljer du att skuldsätta dig måste du gå till ett arbete varje dag tills skulden är betald. Ett påstående som de flesta kan skriva under på. Om jag lånar 100 kronor av dig och sedan helt sonika struntar i att betala tillbaka, vad ska du göra? Du kan skälla på mig, hota mig, slå mig, till och med döda mig. Men inget av det ger dig dina 100 kronor tillbaka, om jag inte väljer att böja mig för något av det du utsätter mig för. Oaktat min urusla moral att inte betala tillbaka en skuld har den som lånar mig pengar bara makt över mig om jag tillåter den att ha.
Det samma gäller alla människor runt omkring dig. Din chef kan inte annat göra än att ge dig sparken. Staten kan inte annat göra än att sätta dig i fängelse. Jag uppmanar inte på något sätt till brottsliga handlingar, utan försöker få dig att förstå att det inte finns några måsten. Det kan vara obekvämt, osmart, opraktiskt och socialt oacceptabelt att gå sin egen väg. Rent ekonomiskt lär det vara en ren katastrof om man inte har en plan.
Det kanske låter extremt och dumdristigt. Vad är poängen med att bete sig som en trotsig fyraåring? Det finns ingen anledning att vara obstinat bara för att man kan eller känner för det. Nej, det handlar om ditt och mitt egna val – friheten att göra detta val. Om jag vill eller inte vill göra något så är det upp till mig och inte någon utomstående som kräver det av någon godtycklig anledning.
Antagligen kommer detta tolkas som ett politiskt inspel, utspel eller frispel. Det är det egentligen inte. I grunden handlar det om filosofi, men eftersom jag använder ordet ”frihet” så pass mycket kommer säkert några att se rött. Det är okej. Vi kan tycka och tänka olika utan att stigmatisera det hela. Nu när vi kommit så här långt kan det vara på sin plats att förklara mer konkret vad det är som jag vänder mig mot, efter som det tydligen finns något jag vill ha friheten att säga nej till.
Här på bloggen finns det ett antal inlägg kring just detta. De stora penseldragen är att det samhälle vi idag har inte kommer att kunna fortsätta på inslagen väg. Den ohämmade konsumtionen och utnyttjandet av ändliga naturresurser. Hetsen att vara snygg, framgångsrik, älskad och populär – samtidigt. Kraven att vara en duktig medborgare och alltid vara lite mer produktiv, alltid betala lite mer skatt, alltid ge lite mer av dig själv, alltid vara tillgänglig, alltid uppkopplad. Den ökade polariseringen inom politiken, mellan intressegrupper, mellan kulturer, mellan länder. Jag kan fortsätta rada upp saker, men jag tror ni förstår vad jag menar.
Det finns som jag ser det tre sätt att agera på. Antingen väljer man att inte göra något alls (accepterar situationen), antingen försöker man påverka världen eller så går man sin egen väg och vänder galenskapen ryggen. Förberedelserna är nu i full gång för att kunna leva resten av mitt liv på ett sätt som jag själv vill. Detta kommer att ta några år till för att nå exakt dit jag vill. Motivationen är just detta. Jag gör det av min egna fria vilja, inte för att jag måste, utan för att jag vill. Däri ligger den fundamentala skillnaden.
Lär känna motståndsmannen i dig: Ernst Jünger – Skogsvandringen.
https://polldaddy.com/js/rating/rating.js
Men även om du är helt skuldfri ska det betalas för diverse skatter och annat (man baetalar väl skatt på fastigheter i Sverige?). Men visst, det blir billigare.
Så är det. I min uträkning ser mina totala kostnader ut att hamna på 7000 kr per år. Detta är som tur är långt under grundavdraget på 19000 kr, så dessa pengar behöver inte skattas. Inbakat i dessa 7000 kr ligger fastighetsskatt, trafikförsäkring, vägavgift, internetuppkoppling, jaktkort, sophämtning och försäkringar. Så jag behöver hitta ett sätt att tjäna ungefär 600 kronor i månaden för att klara av allt sådant som man inte kommer undan.