Om nu det skulle bli en kris och läkemedelsdistributionen havererar, vilka skulle konsekvenserna bli? Kanske mer intressant, hur skulle det slå mot de som äter olika former av psykofarmaka? Tack vare statistik från Socialstyrelsen går det att ta reda på hur många som äter olika typer av psykofarmaka.
Nu är jag ingen läkare, farmaceut eller psykolog. Därför är nedan gjorda urval en kvalificerad gissning från min sida över vilka läkemedel som kan tänkas vara relevanta.
Statistik från Socialstyrelsen:
| År | ATC-kod | Region | Kön | Ålder | Antal patienter |
|---|---|---|---|---|---|
| 2014 | N05A Neuroleptika | Riket | Båda könen | 0-85+ | 151 247 |
| 2014 | N05B Lugnande medel, ataraktika | Riket | Båda könen | 0-85+ | 560 561 |
| 2014 | N05C Sömnmedel och lugnande medel | Riket | Båda könen | 0-85+ | 802 227 |
| 2014 | N06A Antidepressiva medel | Riket | Båda könen | 0-85+ | 876 945 |
| 2014 | N06B Psykostimulantia, medel vid ADHD och nootropika | Riket | Båda könen | 0-85+ | 88 932 |
Man får betänka att en patient kan bruka mediciner från flera av kategorierna, så det går inte att bara summera ”Antal patienter” och få ett riktigt värde. Om vi utgår från det högsta värdet som är ”N06A Antidepressiva medel” med 876945 patienter får vi ett lägsta värde. Detta skulle betyda att var tionde svensk idag är i behov av antidepressiva läkemedel. I vilken utsträckning dessa människor skulle klara sig utan sin medicin går så klart inte att utröna. Inte heller vad konsekvenserna blir om dessa inte skulle ta sin medicin.
Vad som kanske är än mer oroväckande är den första raden. Neuroleptika är medicin används ”framför allt vid schizofreni och andra psykotiska tillstånd” enligt SBU. Här hittar vi 151247 patienter. Jag har personligen sett hur personer i en psykos beter sig då jag jobbat på en sluten psykiatrisk avdelning. Det är ingen vacker syn. Faktum är att det var bland det mest otäcka jag varit med om. Dessa människor går inte att resonera med. Ögonen är öppna, men det finns inget liv i dom. Har man inte varit med om det skulle jag säga att den bästa liknelsen är en zombie på film, utan makeup.
Som synes av statistiken ovan tar en stor del av Sveriges befolkning i dag någon form av psykofarmaka. Hur stor del av dessa som skulle klara sig utan vid SHTF låter jag vara osagt, då jag helt ärligt inte har någon som helst aning. Men jag är rätt säker på att det är långt i från alla (varför skulle de annars få dessa utskrivna).
Detta kan vara värt att begrunda av flera anledningar. Chansen att du har någon i din närhet som brukar dessa mediciner är statistiskt ganska stor. Hur kommer denne att klara sig utan sin medicin? För de flesta blir dessutom övergången från att vara medicinerad till att vara utan väldigt abrupt. Ingen nedtrappning för att vänja sig av med medicinen.
Hur stora lager av psykofarmaka det finns är för mig okänt. Säkerligen finns det vissa buffertar på sjukhus och andra vårdinrättningar samt hos apotek. Hur länge dessa räcker och om de ens når ut till de som behöver dem vid en kris är ytterligare ett frågetecken.
Klart intressant tankeställning, jag tror inte det finns några större buffertar. Apoteken kör ju i stort sett på just-in-time-systemet för de mesta grejer, och de saker som de enligt lag ständigt måste ha hemma är inga större doser det heller. Sjukhusen kör samma sak, de har väldigt små buffertar och nästan bara akutmedicin typ första penicillinkurerna, smärtstillande och lite annat. Om vi tar NÄL som exempel så fylls deras förråd på nästan dagligen från extern källa.
Jag är grymt glad att de mediciner jag tar är ersättningsbara med naturliga saker som skulle tänkas anses lite mindre olagliga vid full SHTF 🙂 Jag oroar mig däremot om behovet skulle komma i en post-SHTF-värld, där kan man vara sjukt fuckad bara av penicillin-behov…