Psykofarmaka och SHTF #prepperSE

Om nu det skulle bli en kris och läkemedelsdistributionen havererar, vilka skulle konsekvenserna bli? Kanske mer intressant, hur skulle det slå mot de som äter olika former av psykofarmaka? Tack vare statistik från Socialstyrelsen går det att ta reda på hur många som äter olika typer av psykofarmaka.

Nu är jag ingen läkare, farmaceut eller psykolog. Därför är nedan gjorda urval en kvalificerad gissning från min sida över vilka läkemedel som kan tänkas vara relevanta.

Statistik från Socialstyrelsen:

År ATC-kod Region Kön Ålder Antal patienter
2014 N05A Neuroleptika Riket Båda könen 0-85+ 151 247
2014 N05B Lugnande medel, ataraktika Riket Båda könen 0-85+ 560 561
2014 N05C Sömnmedel och lugnande medel Riket Båda könen 0-85+ 802 227
2014 N06A Antidepressiva medel Riket Båda könen 0-85+ 876 945
2014 N06B Psykostimulantia, medel vid ADHD och nootropika Riket Båda könen 0-85+ 88 932

Bild från Wikipedia

Man får betänka att en patient kan bruka mediciner från flera av kategorierna, så det går inte att bara summera ”Antal patienter” och få ett riktigt värde. Om vi utgår från det högsta värdet som är ”N06A Antidepressiva medel” med 876945 patienter får vi ett lägsta värde. Detta skulle betyda att var tionde svensk idag är i behov av antidepressiva läkemedel. I vilken utsträckning dessa människor skulle klara sig utan sin medicin går så klart inte att utröna. Inte heller vad konsekvenserna blir om dessa inte skulle ta sin medicin.

Vad som kanske är än mer oroväckande är den första raden. Neuroleptika är medicin används ”framför allt vid schizofreni och andra psykotiska tillstånd” enligt SBU. Här hittar vi 151247 patienter. Jag har personligen sett hur personer i en psykos beter sig då jag jobbat på en sluten psykiatrisk avdelning. Det är ingen vacker syn. Faktum är att det var bland det mest otäcka jag varit med om. Dessa människor går inte att resonera med. Ögonen är öppna, men det finns inget liv i dom. Har man inte varit med om det skulle jag säga att den bästa liknelsen är en zombie på film, utan makeup.

Som synes av statistiken ovan tar en stor del av Sveriges befolkning i dag någon form av psykofarmaka. Hur stor del av dessa som skulle klara sig utan vid SHTF låter jag vara osagt, då jag helt ärligt inte har någon som helst aning. Men jag är rätt säker på att det är långt i från alla (varför skulle de annars få dessa utskrivna).

Detta kan vara värt att begrunda av flera anledningar. Chansen att du har någon i din närhet som brukar dessa mediciner är statistiskt ganska stor. Hur kommer denne att klara sig utan sin medicin? För de flesta blir dessutom övergången från att vara medicinerad till att vara utan väldigt abrupt. Ingen nedtrappning för att vänja sig av med medicinen.

Hur stora lager av psykofarmaka det finns är för mig okänt. Säkerligen finns det vissa buffertar på sjukhus och andra vårdinrättningar samt hos apotek. Hur länge dessa räcker och om de ens når ut till de som behöver dem vid en kris är ytterligare ett frågetecken.

Bedömd beredskap och risk, #MSB Opinioner 2014

Detta är en uppföljning till inläggen ”Strutsarnas folk” ochSvält vid kris?.

Idag publicerade MSB sin ”Opinioner 2014: Allmänhetens syn på samhällsskydd, beredskap, säkerhetspolitik och försvar” (PDF). Detta är en av de mest spännande publikationerna som jag läst på länge från en Svensk myndighet.

msb_2014_beredskap_hot Det finns mycket matnyttigt i rapporten, men jag kommer att fokusera på det som är relevant för den som är intresserad av prepping och/eller civil krisberedskap. Till vänster är ett diagram över hur väl svenska folket anser att Sverige har beredskap för att möta olika hot och kriser. Enbart på tre områden tror en majoritet av svenskarna att Sverige (staten) har en tillräckligt god beredskap; dricksvattenbrist, en omfattande olycka inom kollektivtransporter och livsmedelsbrist.

De områden där beredskapen bedöms som otillräcklig är brist på läkemedel, omfattande epidemi, långvariga elavbrott, långvariga IT- och teleavbrott, naturkatastrof med stor materiell förödelse, drivmedelbrist, oljekatastrof i Östersjön, politiskt hot från ett annat land, terroistattack, radioaktiva utsläpp och militärt angrepp.

Tittar vi vidare på nästa bild så presenteras hur troligt svenska folket anser de olika händelserna kommer att inträffa. Av de fem bedömt troligaste är det enbart en punkt där det också bedöms att staten har en tillräcklig beredskap – en omfattande olycka inom kollektivtransporter.

msb_2015_trolighetOm nu det svenska folket gör bedömningen att politiska hot från ett annat land är det troligaste hotet samtidigt som man gör bedömningen att Sverige har en otillräcklig beredskap för ett sådant hot, bör då inte detta vara något som ger genomslag? Det samma gäller för en terroristattack där det också bedöms som troligt men staten saknar god beredskap.

Vidare ser vi att de tillfrågade ser det som mer troligt att en terroristattack kommer att ske än ett långvarigt elavbrott eller långvariga IT- och teleavbrott. Detta är en häpnadsväckande slutsats. Särskilt med tanke på hur få terroristattacker vi haft i Sverige i förhållande till avbrott inom IT, tele och el. Även hamnar naturkatastrof med stor materiell förödelse, oljekatastrof i Östersjön och omfattande epidemi som mer troliga händelser.

Någonstans här tror jag också problematiken ligger. Jag måste dra slutsatsen att svenska är dåliga på att göra en riskbedömning. Att svenskarna bedömer att det är nästan lika trolig att en omfattande olycka i kollektiva transporter sker som en terroristattack finner jag anmärkningsvärt.

Lika anmärkningsvärt är svenskarnas (felaktiga) tilltro till statens beredskap vid hot och kriser. En majoritet tror att staten kommer att kunna lösa en brist på dricksvatten och livsmedel. En fjärdedel tror att staten kan lösa en drivmedelsbrist. Som jag skrivit så många gånger tidigare så är det ansvarsprincipen som gäller och statens beredskapsförråd är sedan länge avskaffade. Vid geografiskt begränsade, kortare störningar kommer säkert detta att gå att samordna och lösa. Men vid längre och/eller större avbrott finns ingen nationell beredskap att tala om. Då är det upp till var och en att sörja för de sina. Att ha ett eget beredskapslager hjälper inte bara dig själv utan även dina medmänniskor då du och din familj inte kommer att stå i kön till vattenbilen eller matleveranserna.

Det kanske mest oroväckande ur ett genomslagsperspektiv är att så få bedömer att Sverige har en god beredskap vid ett militärt angrepp. Även om få bedömer det som troligt, så är genomslaget för alla i landet enorm. Tillhör man den skara som tror att det är mycket eller ganska troligt (14%) att ett militärt angrepp är troligt inom de närmaste fem åren bör man definitivt tänka över hur man ska hantera en sådan situation. Jag måste också säga att jag tycker 14% är en ganska hög siffra, även om det är en tydlig minoritet.

Till sist kan jag konstatera att det finns mellan 15-20% som faktiskt tar risker med allvarliga störningar i samhällskritiska strukturer (epidemi, elavbrott, IT- och teleavbrott, radioaktiva utsläpp, drivmedelsbrist) på allvar. Sämre insikt är det med insikt vad gäller läkemedelsbrist, dricksvattenbrist och livsmedelsbrist. Att många av dessa avbrott egentligen hör ihop är något som MSB valt att inte ta upp eller gå djupare in på, vilket är förståeligt. Det skulle bli en väldigt mycket mer komplex undersökning och det kanske inte är helt nödvändigt i just denna publikation.

Det finns säkert mer att skriva kring detta och jag kommer säkert att återkomma när jag gjort en mer djupare analys av underlaget.