När vi först skaffade våra två första kaniner var de 12 veckor gamla. Tydligen är det ganska svårt att se vilket kön de har när de är så pass gamla. Enligt uppfödaren var det troligen en hane och en hona, men han kunde inte vara helt säker och lovade att vi kunde få lämna tillbaka en om det visade sig att könet var ”fel”. Självklart var så fallet. Vi hade fått hem två hanar, vilket visade sig tydligt när de började slåss. Så vi separerade dom och satte dom i varsina hagar.
Men istället för att lämna tillbaka en av hanarna till uppfödaren beslutade vi oss att behålla båda och införskaffa två honor från en helt annan uppfödare. Detta för att öka den genetiska variationen ytterligare. Idag var min sambo iväg och hämtade två honor och de är nu placerade till respektive hane. I början var honorna lite avvaktande, vilket är helt naturligt, men de fann sig snabbt och verkar trivas bra med i sina nya hem.
Så en viktig lärdom att ta med sig från detta blir att det är svårt att könsbestämma kaniner vid ung ålder. Således behövs en viss tidsmarginal innan det med säkerhet går att bestämma vilka nya kaniner som ska gå till slakt och vilka som ska bli kvar.
För att fortsätta på temat djur så valpade vår tik natten mellan fredag och lördag. Åtta stycken små valpar blev det. Sex hanar och två tikar. Det hela gick bra och Betty (mamman) och valparna mår bra. Detta var Bettys första kull och man är alltid lite extra nervös när tiken är ”nybörjare”.
Något som fick mig att förundras var hur djupt rotad modersinstinkten är på hundar. Hon visste instinktivt hur hon skulle göra med valparna; från att ta bort hinnor till att nypa till dom så att lungorna kommer igång. Jag kan ju garantera att hon inte gått någon kurs på Barnavårdscentralen.
Lika intressant är det att beskåda hur resten av flocken agerar och reagerar. I början visade de en otrolig respekt och var väldigt försiktiga, även om de inte kunde komma in i valp-rummet. Vi låter tiken själv bestämma vilka i flocken som hon vill ha i närheten av sig själv och valparna. Bettys mamma fick självklart komma nära och titta. Men hon tappade intresset så fort hon försäkrat sig om att Betty själv kunde sköta allt. Dock blev jag väldigt förvånad när den yngsta tiken fick tillåtelse att gå in i valp-hagen och tvätta valparna. Av alla i flocken var hon den jag minst trodde skulle få göra något sådant.
Så nu har vi valpar och förhoppningsvis kommer det lite kaninungar inom en snar framtid. Personligen finner jag det ytterst fascinerande, givande och rofyllt att se hur livets cykel sluts – eller börjar. Det ger perspektiv och hopp.