Som prepper är det ibland lätt att stirra sig blind på de mer basala delarna; skydd, vatten, mat, medicin, värme etc. Själv blir jag lätt enkelspårig och fastnar med fokus på en sak tills uppsatt mål är nått. Det kan ju vara en styrka, men bristen på bredd gör mig också lätt sårbar. Som exempel kan nämnas att jag under en period i början av min ”prepp-bana” bara fokuserade på mat och målet var en månads mat för hela familjen. När jag nådde dit stannade jag upp och tittade efter nästa mål.
Det finns mycket i våra liv som är viktiga utan att vara livsviktiga. Mycket av detta har flyttat från fysisk till digital form. Det kan vara familjens foton och filmer, inskannade dokument, dokument skrivna till olika sammanhang, kanske en påbörjad bok eller en gammal dagbok, digitala kvitton. Det kan också vara andra kreativa uttryck som musik, programmerings-kod, affärsidéer, skisser, videoprojekt. Själv har jag t.ex massor med egenkomponerad musik. Allt detta riskerar att försvinna eller i alla fall bli otillgängligt vid ett SHTF-scenario.
Vidare finns det mycket annat lagrat i digital form som vi oftast inte ens tänker på. Det kan vara kontaktuppgifter i mobilen (kan du några telefonnummer utantill längre?), bankuppgifter i din internetbank, digitala ID:n och certifikat, inloggningsuppgifter, kalendrar (hur många litar på att Facebook håller reda på när vänner fyller år?), e-post etc. Av allt detta har jag själv börja flytta viss digital information till analoga former. Det kan vara foton som jag beställer som papperskopior, kontaktuppgifter som skrivs ner för hand på papper och andra utskrifter av viktig information. Att förlora minnen kan vara förödande. Fråga de som t.ex varit med om en husbrand.
Och nej, att bränna ner informationen på en CD/DVD, USB-minne, extern hårddisk eller molnet är inte ett alternativ (för mig) även om det är en mycket god idé att frekvent ta back-up. Men nu pratar vi om ett scenario där el inte finns tillgänglig. Då är min egen princip att enbart det du kan ta på med dina egna händer är något av värde.
Sedan finns det ytterligare aspekter att ta hänsyn till. Vi är väldigt vana att direkt kunna göra en sökning på nätet efter information vi behöver just här och nu. Lika så är vi bortskämda med nyheter och kommunikation i realtid. För den yngre generationen är det helt främmande att inte kunna nå någon direkt eller att direkt kunna bli nådd. De har inte upplevt en tid utan mobiltelefoner eller internet. Har en kommunikationsplan utarbetats så alla vet vad de ska göra om ni inte kan nå varandra via de vanliga kanalerna för att undvika missförstånd och/eller panik? Det kan vara något så enkelt som att ”vi träffas hemma”, bara alla är medvetna om vad som förväntas av dem och vad de ska göra vid en kris.
Som ett sista led i detta tycker jag det är värt att (åter igen) påminna om risken för tristess. Särskilt de unga är vana att alltid ha något att göra. Utan el och internet kommer de att gå igenom, en för dom, jobbig period och det kan vara bra att ha något som substitut. Kortlekar och kortspel (t.ex UNO), brädspel, sällskapsspel är utmärkt som tidsfördriv.
Vid en katastrofhändelse är det nog ingen som hinner att tänka på dator, mobil eller annat sinnesförslöande.
Tror nog att dagarna blir fulla av vedhuggning, vattenhämtande samt planerande för överlevnad.