Pedagogisk frustration #prepperSE

Jag är en urusel pedagog. När jag hjälpte min son med läxorna hade jag jättesvårt att ge honom den hjälp han behövde och förtjänade. Ett barn behöver förstå varför något är på ett visst sätt. Men oftast är dessa förklaringar i min tankevärld komplicerade och problematiken för mig är att förenkla och tydliggöra så att det blir begripligt för andra. I nästan tio år bodde jag tillsammans med en lärare och jag är otroligt avundsjuk på hur enkelt det var för henne att förklara sådant som jag fladdrade iväg på sidospår kring.

För mig är detta med att förklara en frustrerande affär. Jag vill ge all kunskap jag har på en gång, vilket lätt blir komplicerat och överväldigande. Om jag tillbringat 15 år att sätta mig in i ett ämne, saknar jag kunskapen att värdera vad som är grundläggande kunskap, eftersom jag personligen anser att allt hänger ihop. Detta blir än mer tydligt om jag blir ombedd att förklara något komplext under en begränsning, till exempel under en intervju. För mig är det nästan omöjligt att kondensera ner komplicerade frågor till ett par meningar.

Det finns ytterligare en egenhet hos mig själv som gör saken än mer frustrerande. Av någon anledning är jag mycket kompetent att ta in information, sätta den i ett sammanhang och extrapolera. Baksidan av detta är att jag sällan minns var jag läst något, vilket gör att jag får svårt att styrka ett påstående med en källhänvisning. Sällan är det dessutom enbart en ensam källa utan kanske dussintals eftersom jag tenderar att inte sluta min informationsinhämtning vid första bästa svar.

När det kommer till prepping blir detta otroligt tydligt eftersom prepping är ett så brett område. Jag saknar helt enkelt mentala och praktiska verktyg för att kunna hantera och strukturera all information och kunskap jag har samlat på mig, åtminstone när det kommer till att plocka ut och sammanställa informationen på ett vettigt sätt. Jag har provat många olika varianter för att hantera detta, allt från den här bloggen till en egen wiki. Men att upprätthålla stora mängder information är ett heltidsarbete. Sker det digitalt är risken överhängande att denna information inte kan användas vid ett SHTF-scenario om elektriciteten försvinner. Jo, jag har olika tekniska lösningar för att hantera detta, men i längden är det ändå inte hållbart. Så min lösning är att skriva ut artiklar och böcker för att sedan sätta in i pärmar och ställa i BOL Norr.

Detta är dock enkom för min egen skull. Det finns så många saker som jag skulle vilja lära mig, men den kanske viktigaste är att lära mig att lära ut. Vad är det för mening att sitta på kunskap om jag inte kan förmedla den vidare på ett begripligt sätt? Alla dessa tankegångar är en del av ”ensam är inte stark”. I ett SHTF-scenario kommer kunskap att vara minst lika viktig som fysiska ting. Fördelen med kunskap är att den kan spridas oändligt många gånger utan att ta slut. Då gäller det att kunna förmedla den också.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: