Strutsarnas folk

Det är en underlig, spännande och skrämmande tid vi lever i. Aldrig har vi haft så mycket och behövt jobba så lite. Vi drunknar i underhållning att hålla oss sysselsatta med. Mångas liv verkar dessutom kretsa kring just denna underhållning, oavsett om det är idrott, en dramaserie eller en reality-show. Vi har för det mesta mat i affären och sedan på bordet. Sällan behöver vi gå hungriga eller törstiga. Väldigt få saknar tak över huvudet.

Samtidigt är denna livsstil ohållbar på så många sätt och den yta som verkar så trygg och säker, är i själva verket väldigt, väldigt tunn.

Vår omvärld påverkar oss. Ju närmre en oroshärd är, ju mer riskerar den att få en stor inverkan på oss i lilla Svedala. Just nu inte bara rör sig björnen i öster, den vrålar. Ryssland är geografiskt granne med Sverige. Faktum är att det är lika långt till Moskva som till Bryssel från Stockholm. St Petersburg ligger mindre än 70 mil från Stockholm. I enklaven Kaliningrad placerade Ryssland i förra veckan ut ett antal Iskander-M robotar. För dig som inte vet vad Iskander är så kan det liknas med SCUD-robotarna som Sadam Hussein hade, fast värre på alla sätt och vis. Iskander-M har en räckvidd på 400 km och en precision på ner till fem meter och når från Kaliningrad t.ex Gotaland, Norrköping, Linköping, Södertälje, Jönköping, Malmö, Halmstad. Läs en djupare analys hos Cornucopia.

Om det ”bara” vore för Iskander-M i Kaliningrad så borde det skapa oro. Sedan har vi alla kränkningar av svenskt luftrum, kränkningar av svenskt vatten och flygningar över Östersjön med stora flygföretag med bland annat strategiska bombplan som kan kärnvapenbestyckas. Dessutom har Ryssland övat avfyrning av kärnvapenrobotar från ubåtar. Att Ryssland inte drar sig för att använda militära maktmedel ligger bortom allt tvivel i och med annekteringen av Krim och det pågående kriget i östra Ukraina. Det spelar ingen roll hur många gånger Putin hävdar att Ryssland inte har soldater där, i verkligheten finns dom där likväl.

Detta är bara Ryssland och långt i från allt otyg som de ställer till med just nu. De baltiska staterna känner sig, med rätta, hotade. Polen och Finland lika så. I Sverige trendar #paradisehotelse samtidigt som Iskander-systemen sätts upp i Kaliningrad. Debatterna är hetsiga kring om hur vi ska göra med flyktingar och asylsökande. Människor spenderar timtal på att argumentera vems fel det är att det (troligen) kommer att bli extra val.

Vi svenskar är så vana att någon myndighet, statligt verk eller media ska tala om för oss vad vi ska göra att vi helt tappat förmågan att tänka själva. Säger ingen något, så finns det inget att oroa sig över. Gör man det är man en konspiratorisk foliehatt som bara ska hålla tyst och istället välja sida; de rödgröna eller de blå (eller gud förbjude de bruna). Påpekar man att Sverige idag saknar militärt skydd, civilt skydd och beredskap skruvar kanske en del olustigt på sig och vägrar tro att det inte finns en plan. Självklart måste väl Pappa-Staten han en plan för att lösa allt? Det har ju alltid funnits! Det finns ju både skyddsrum och reservlager av mat och bränsle. Dessutom kommer det aldrig att bli krig. Det är en ny tid. Krig tillhör det förgångna. Alla civiliserade människor pratar om problemen och löser dom vid förhandlingsbordet.

Att försöka prata med gemene man om dessa frågor är inte bara svårt, utan omöjligt. Människor i dagens Sverige lever i en slags illusion att allt är som vanligt och ingenting hänt sedan 1980-talet. Detta är såklart inte sant. Men det stora kunskapsglapp som finns mellan dagens verklighet och det Sverige som de flesta vill tro vi lever i, är enormt. Detta gör att en diskussion oftast handlar om verklighetsbeskrivningen. Bara att ta till sig sanning att vi lever (nästan) helt oskyddade är nog för att inte komma längre än så.

Min kära mor brukar, när saker blir för obekväma, alltid avsluta med ”Jaja, det löser sig”. Precis som att om man upprepar detta mantra tillräckligt många gånger blir det så. Men det gör det inte. Det finns i dag ingen ”annan” som kommer att lösa vår situation, om den skulle uppstå. Vi är utlämnade till vårt eget öde och det ända sättet att kunna hantera en krissituation är att förbereda sig för det otänkbara.

”Men NATO kommer att rädda oss om Ryssland anfaller”! Ja, det skulle ju vara skönt. Att kunna ringa försäkringsbolaget när huset står i lågor och be om att få teckna en försäkring. Men det fungerar ju inte så och detta har NATO gjort tydligt vid flera tillfällen. Bara det att det är svårt att lyssna när huvudet är en halvmeter ner i sanden. Samma sak gäller när ÖB berättar för svenska folket att vi, 2020, kommer att kunna försvara ett begränsat område i en vecka. Sedan är det kört. Och nej, NATO kommer inte att komma. Inte heller EU. Eller någon annan. Betänk att Ukraina är lika nära NATO som Sverige var när Ryssland helt sonika tog över Krim. Svaret? Sanktioner och skarpa uttalanden. På sin höjd kan vi vänta ett liknande svar från omvärlden om vi skulle drabbas. Gotland kan lätt tänkas vara vårt Krim.

Men fortsätt att ha huvudet i sanden. Det är mörkt, tyst och behagligt. Inget kan hända. Allt är som vanligt. Pappa-Staten har en plan, Ryssland drar sig öster ut och NATO kommer att rädda oss om någon är dum.