Vi lever på lånad tid #prepperSE

Det är fascinerande hur fort det går att anamma ett undantag som en regel. För att sätta lite perspektiv på våra liv har jag grävt lite i historien för att kunna ge en bild över vad nio stycken (fiktiva) människor fått möta under sina liv. För enkelhetens skull har jag räknat på en livslängd på 60 år. Det är högt, men inte viktigt i sammanhanget.

År 1517 föds vår första person att följa. Denne föds mitt under Sten Sture den yngres krig mot Danmark som varade 1512 till 1520. Strax efter detta börjar Gustav Vasas befrielsekrig (1521 – 1523). Sedan följer 30 år av relativt lugn innan Stora ryska kriget drar igång 1554 och för att sluta 1557. Denne förste persons liv tar slut mitt under Nordiska tjugofemårskriget (1570 – 1595). Totalt har denna människa fått utstå fyra krig under sina 60 år.

1576 föds person nummer två, under Nordiska tjugofemårskriget. Detta krig tar slut 1595. Men innan person nummer två hunnit fylla 25 år är det dags igen – år 1600 börjar Andra Polska kriget för att 1630 följas av Trettioåriga kriget. Först 1648 blir det fred, men den hinner inte person två uppleva, utan dör 1636.

Under Trettioåriga kriget föds person tre år 1637. 1648 slutar Trettioåriga kriget. Men 1655 – 1661 drar Nordiska krigen igång. 1675 till 1679 rasar det Skånska kriget, vilket är det sista som person tre behöver uppleva innan denne dör 1695.

Vår fjärde person föds 1696. När denne hunnit bli 4 år utbryter det Stora nordiska kriget. Detta varar till 1721. Sedan dröjer det till 1741 innan Hattarnas ryska krig drar igång och slutar sedan år 1743. Person fyra dör 1755 och hann ”bara” uppleva två krig.

När vår femte person föds 1756 är det fred. Ett år senare, 1757 börjar det Pommerska kriget och varar till 1762.  1770 startar tio år av missväxt. Efter dessa miserabla år dröjer det bara åtta år till Gustav III:s ryska krig drar igång år 1788, men slutar redan 1790. I början av 1800-talet är Sverige inblandat i Första Napoleonkriget, Finska kriget och Andra Napoleonkriget.  1814 slutar det Andra Napoleonkriget och 1815 dör den femte personen. Förutom missväxtår hinner person fem med att vara med om fem krig.

Person sex föds 1816 och är den första som inte kommer behöva uppleva krig under sin livstid. Istället måste denne genomlida en koleraepidemi mellan 1834 och 1874. Inte nog med det, mitt under denna epidemi blir det missväxtår (1867-1869) och mängder med svenskar lämnar landet och styr kosan mot Amerika. Men inte person sex som dör 1875.

1876 föds den sjunde personen. Denna kommer ”bara” att få vara med om ett krig – Första Världskriget (1914-1918). Men direkt efter följer Spanska sjukan (1918-1920). 1935 dör så vår sjunde person.

Snart är vi klara. Men först ska den åttonde personen födas 1936.  Vad som händer 1939 ska jag väl egentligen inte behöva skriva, men för att vara tydlige började Andra Världskriget. Likväl bör alla veta att det slutade 1945. Den åttonde personens liv tar slut 1995.

1996 föds vår nionde och sista person.

Vad vi kan lära oss av detta? Varje person sedan 1500-talet har fått uppleva minst en katastrof som vi nog lätt idag skulle kalla ett SHTF. Nu har jag inte ens tagit med allt som faktiskt hänt av sådan natur, utan bara vad som verkligen står ut och gett avtryck i historieböckerna. Det går givetvis att fylla på med ännu mer, men min poäng är inte detaljerna utan det övergripande.

Vad i vår historia får dig att tro att det är annorlunda nu?

Efter Första Världskriget var uppfattningen att det var så fruktansvärt att det aldrig skulle få ske igen. Det samma sade efter Andra Världskriget. Ändå var världen gång på gång på väg in i ett nytt världskrig under det kalla kriget. Nu är vi där igen. Vapenskrammel och hot om atomvapen. Gränser flyttas med militärt våld.

Kom inte och säg att det är annorlunda nu. Ingenting har ändrats. Människosläktet har inte lärt sig annat av historien än att bli ännu bättre på att döda.

Det är inte bara krig som varit katastrofala under historiens gång. Även missväxtår och pandemier har drabbat människor fruktansvärt hårt. Missväxt sker inte på grund av att bönderna helt plötsligt glömt bort hur man odlar, utan på grund av förändringar i klimatet. Detta kan vi inte råda över. När det kommer till pandemier har vi än så länge lyckats hålla en sådan borta tack vare enorma framsteg inom medicin- och teknikområdena. Men med en stor ökning av exempelvis antibiotikaresistenta bakterier är frågan snarare när än om.

Nedan finns en tabell som jag använt för att hålla kolla på lite olika händelser och så, för den som vill titta själv.

Läs mer

Kan det som inte får hända, ändå hända? #prepperSE

Förnekelse och förlöjligande är kraftfulla försvarsmekanismer hos människor när man ställs inför förändringar som påverkar livet negativt. Det kan gå så långt att inte bara budskapet utan även budbäraren får sig en skopa av sleven. Fås ett tragiskt besked av en läkare är det inte ovanligt att patienten inte bara vägrar ta till sig budskapet utan även ifrågasätter läkaren eller i värsta fall blir aggressiv mot läkaren, trots att det inte på något sätt är läkarens fel som bara vill hjälpa.

Under den senaste tiden har ”omvärldsläget försämrats” enligt både politiker och militär ledning. Detta så till den milda grad att det resulterat i handling. 150 man är nu stationerade permanent på Gotland. Jag har alltid hävdat att handling är värt oändligt mycket mer än ord. Att tala om ett försämrat omvärldsläge är en sak – att agera är en annan. Som grädde på moset har formuleringarna ändrats gällande risken för en väpnad konflikt. Nu handlar det inte längre om, utan när.

Föga förvånande reagerar många med förnekelse och i vissa fall förlöjligande. Reaktionerna sker med hjärtat och inte med hjärnan. Man vill helt enkelt inte acceptera att det finns otäckheter som kan förändra den trygga vardagen. Jag har läst och hört kommentarer som ” allvarligt kan det ju inte vara”, ”vad ska någon med Gotland till?”, ”det är bara ett sätt för militären att få ökade anslag”, ”låt Ryssen ta Gotland – det kan ju inte bli sämre”.

Antingen kan man förneka ett problem eller så kan man acceptera och hantera det. Det finns givetvis inte så mycket varken du eller jag kan göra rent konkret för att stoppa ett militärt angrepp på Sverige. Vi kan försöka påverka våra politiker, gå med i hemvärnet eller bli soldat, engagera oss i olika civila frivilligorganisationer. Vill man inte göra det av olika anledningar kan man åtminstone se till att ha förutsättningar för att klara sig själv och sin familj vid de störningar ett krigsutbrott onekligen kommer att leda till.

Ingen hoppas på en väpnad konflikt. Ingen önskar en väpnad konflikt. Men att tro det är en omöjlighet är bara naivt. Efter första världskriget sades ”aldrig mer”. Efter andra världskriget sades ”aldrig mer”. Detta var uttryck för hur hemskt dessa krig var och hur mycket man önskade att det aldrig mer skulle hända igen. Ändå står vi här, med tydliga tecken på en eskalation som bara går snabbare och snabbare. Vi vill inte att det ska hända igen. Vi önskar, hoppas och ber att det inte ska hända igen.

Hösten närmar sig och efter den kommer vintern. Om det som inte får hända, ändå händer, är det då inte bättre att vara förberedd än inte?

#SHTF-scenario – Kärnvapenkrig mot Sverige

Bakgrund

War. War never changes.
– Fallout

Sedan USA detonerade de två första kärnvapenladdningarna över Japan under andra världskriget har det aldrig används några kärnvapen i en väpnad konflikt. Anledningen har dels varit teorin om MAD (Mutually Assured Destruction) och teorin om en nukleära vinter. MAD betyder att om USA skulle anfalla Sovjetunionen,eller tvärt om, med interkontinentala kärnvapen skulle den andra parten hinna avfyra sina egna interkontinentala kärnvapen och på så sett skulle båda parter bli utplånade. Hand i hand med MAD går också teorin om den nukleära vintern som skulle följa i spåren av ett fullskaligt kärnvapenkrig. Således skulle det vara omöjligt för någon part att starta ett globalt kärnvapenkrig.

Problemet
Dock visar det sig att allt ovan inte helt stämmer. Teorin om den nukleära vintern är inte annat än en teori som ivrigt anammats av både Sovjetunionen och fredsrörelsen i väst. Att alla världens kärnvapen skulle kunna utrota mänskligheten flera gånger om förutsätter att alla människor befinner sig på samma plats som där kärnvapnen detonerar. Dessutom är förutsättningarna i modellerna gällande askmolnens varaktighet och spridning starkt ifrågasatta.

Det visar sig också att t.ex Sovjetunionen aldrig planerade annat än för ett kärnvapenkrig under det kalla kriget. Denna doktrin ligger fortfarande till stor del kvar i dagens Ryssland. Att använda kärnvapen som de-eskalerande metod är också något som är fullt uttalat från Rysk sida. Att USA och NATO skulle starta ett kärnvapenkrig är dock mindre troligt, men inte uteslutet om man anser att det inte finns något annat taktiskt val än en preemtiv attack. Med tanke på läget i Ukraina kan den konflikten lätt eskalera till ett skymningsläge.

Att Sverige skulle kunna hålla sig neutral i en konflikt mellan Ryssland och NATO är bara naivt att tro. Varken Sovjetunionen eller Ryssland har någonsin sett Sverige som neutralt. I alla planer som framkommit har Sverige alltid räknats till NATO. Det spelar ingen roll hur mycket vi pratar om neutralitet och alliansfrihet. Ser en fiende oss som en del av en allians kan vi inte annat än att räkna med att bli behandlade som en del av denna av en fiende.

Centralt i alla scenarier ligger Gotland. Den som besitter Gotland kan kontrollera hela Östersjön, och mer där till, med hjälp av avancerat luftvärn, kryssningsrobotar och flygvapen. Kan Ryssland ta Gotland innan de gör en ansats mot t.ex Baltikum eller Polen förnekas NATO sjö och luftvägar för att undsätta sina allierade. Omvänt kan man också ponera att NATO helt sonika går in och tar Gotland just för att förhindra att Ryssland får detta övertag.

Konsekvenser

Från Om kriget kommer. Publicerat på Skymningsläge.

Skulle Ryssland välja att anfalla Gotland som en del i ett större skede kan vi vara ganska säkra på att svenska militära mål kommer att bombas. Har vi tur sker det med konventionella vapen, har vi otur går Ryssland all-in och använder kärnvapen. Råkar man bo i närheten av ett (av Ryssland uppfattat) militärt strategiskt mål kommer du att i bästa fall drabbas, i värsta fall inte överleva. Lars Wilderäng på bloggen Cornucopia har på Nukemap placerat ut troliga mål och du kan själv se konsekvenserna av ett sådant scenario.

Konsekvenserna stannar dock inte bara vid de direkta skadorna orsakade av kärnvapenexplosionerna och de indirekta skadorna via radioaktivt nedfall. Då Sverige angrips militärt kommer hela vårt samhälle att skakas i grunden. Fienden kommer inte att nöja sig med att detonera kärnvapen. För att få ut största möjliga effekt kommer troligtvis sabotageförband att slå ut strömförsörjning, radio- och telekommunikation och transportleder. Hamnar kommer att mineras och flygplatser att bombas. Internetförbindelser till kontinenten kommer att slås ut. Vi kommer, som civilbefolkning, att bli isolerade.

Exakt hur det geopolitiska och militärstrategiska spelas ut låter jag andra spekulera vidare i. För civilbefolkningen handlar det nu om att försöka överleva i en postnukleär värld där stora områden är radioaktivt kontaminerade. Idag saknas den till och med den mest grundläggande kunskapen om hur man skyddar sig mot radioaktiv beläggning. Förr kunden man läsa sig till informationen i t.ex ”Om kriget kommer”. Dagens medelsvensk kommer troligen, felaktigt, att dra slutsatsen att allt är förlorat och helt sonika ge upp. Nidbilden att det inte går att överleva ett kärnvapenkrig är djupt rotad. Moralen i samhället kommer initialt att vara på så låga nivåer att apati kanske kommer närmst att beskriva situationen. Därför är det otroligt viktigt att själv inte dras med i en slags kollektiv depression.

Som prepper får man förbereda sig på att kunna klara sig i ett skyddsrum, källare eller annat skydd under 2-4 veckor utan att alls lämna sitt skydd. Därefter har förhoppningsvis radioaktiviteten gått ner så pass mycket att man kan vistas kortare stunder utomhus utan att riskera att få bestående skador. Viktigt blir, förutom mat, vatten, medicin och sanitet, att kunna tillhandahålla information via t.ex radio. Vidare kan man se till att ha Kaliumijodid för att skydda sköldkörteln från att ta skada av strålning. Till sist kan man se till att läsa på och införskaffa kunskap kring vad som kan väntas vid en kärnvapenexposition och hur man bäst agerar för att maximera chanserna att överleva.

Gräv fort. Gräv djupt.

Kärnvapen-kväll

Ibland råkar man snubbla över guldkorn. Vill lite snabbt dela med mig av tre filmer som handlar om konsekvenserna av ett kärnvapenkrig. Perspektivet är i samtliga filmer fokuserade på vad som händer i samhället under och efter det att ett kärnvapenkrig brutit ut. Threads och The War Game är producerade i Storbritannien medans The day after är från USA. Alla är dokumentär-draman, med mer eller mindre story.

Trots att filmerna är gamla är de fortfarande både skrämmande och relevanta. Tittar man på dom med sina prepper-glasögon på finns det rätt mycket att fundera kring. Konsekvenser på både lång och kort sikt. Hur människor kan tänkas reagera både som individer och som samhälle. Hur samhällsstrukturer och samhällsfunktioner slås ut och eventuellt återställs.

Hur vida filmerna stämmer överens med dagens vapen, politiska situation, vetenskapliga rön kring radioaktivitet etc låter jag vara osagt, men utifrån ett lekmannaperspektiv verkar det inte vara allt för osannolikt.

Filmerna är rätt krassa i och visuella i hur de presenteras och får en att tänka efter både en och två gånger. Själv blev jag rätt illa berörd och till mods.

The day after (1983): https://www.youtube.com/watch?v=YUEINQCKLHc
Threads (1984): https://vimeo.com/18781528
The War Game (1965): Hittar den inte lagligt på nätet.

Flytta från Sverige?

För ett tag sedan skrev jag följande på Twitter:

Vad jag syftade på blir bara mer och mer tydligt för var dag som går. De senaste exemplen är hur vår utrikesminster påstås ha lagt sig platt för ryska påtryckningar och hur finansministern erbjuder 12,5% av den önskade ökningen av försvarsanslagen.

Både dessa exempel, oavsett om de är sanna eller inte, visar väldigt tydligt på den oförmåga/ovilja av svenska politiker att förstå allvaret i vår omvärld. Att dessutom agera för att hantera denna nya omvärld är allt för mycket att hoppas på och det finns inte mycket till indikation på att så kommer att ske. Självklart kommer det att stötas och blötas i oändlighet i vem som verkligen sagt och gjort vad och alla kommer att skylla på alla. I slutändan är det svenska folket, med svenska soldater i spetsen, som kommer att få plikta vid ett skarpt läge.

Det är självklart inte enbart dessa två händelser som gör mig mer än oroad över framtiden. Men de får fungera som exempel på politisk ovilja och oförståelse.

Som prepper känner jag att det klokt att hela tiden revidera eventuella planer för eventuella kriser. Sveriges bristande försvarsförmåga är en parameter bland många, men den får så klart väldigt stora konsekvenser. Den spelar inte bara roll vid ett direkt angrepp, utan också utrikespolitiskt. Vi blir sårbara för påtryckningar och kan tvingas till eftergifter utan att ett enda skott avlossas.

Jag och min sambo diskuterade just detta för några dagar sedan. Planen att vid krig stanna kvar i Sverige ter sig mer och mer osäkert. Faktum är att det känns så osäkert att vi reviderat den planen till att ta oss ur landet till bekanta i närliggande NATO-anslutet land där vi kan få bo vid en kris. Faktum är att jag mer och mer känner att stanna kvar i Sverige inte längre känns som ett rimligt alternativ alls. Således har jag försiktigt börja titta på att flytta från Sverige. Detta får inte blandas ihop med någon forma av tro att jag inte vill bo i Sverige eller inte skulle älska mitt land – för det gör jag. Men när det kommer till överlevnad ser jag chanserna att överleva som större i något av våra grannländer som är anslutna till NATO. Det är min preliminära bedömning och jag förväntar mig inte att den delas av alla andra där ute.

Mitt mål är att överleva en potentiell kris. Om mina förutsättningar är bättre någon annanstans är det dit jag kommer att styra min kosa på lång sikt. Den som blandar ihop det med fosterlandskärlek eller något liknande är helt ute och cyklar. Felet ligger inte så mycket i landet Sverige som hos de som styr landet. Tills det blir en stor förändring hos dessa kommer jag fortsätta planera för att på bästa sätt överleva en framtida kris (oavsett vad det nu må vara), även om det krävs att jag byter nationalitet.

Om kriget kommer saknas information

Utifrån ett nyfiket medborgarperspektiv (civiltperspektiv) har jag idag försökt ta reda på vad som händer i händelse av krig i Sverige. Jag gjorde som jag misstänker de flesta skulle göra, jag sökte på Google efter ”om det blir krig i Sverige”, ”om kriget kommer”, ”vad händer om det blir krig i Sverige”. Resultaten är nedslående om man förväntar sig att få svar från myndighetshåll. MSB har ju webbplatser som krisberedskap.se och dinsakerhet.se, men ingen av dessa tar upp frågan om vad som händer om det blir krig i Sverige.

Inte heller får man något bra svar om man själv navigerar runt på krisberedskap.se eller dinsakerhet.se, eller för den delen msb.se. De tar förvisso upp mycket annat matnyttigt så som strömavbrott, vattenförsörjning, terrorattacker, informationssäkerhet och så vidare. Men just när det gäller krig i Sverige finns ingenting.

Anledningen till att jag ville se efter var ett inlägg av ZYNISK som väldigt väl förklarar risken med att Sverige blir första offret vid en upptrappad konflikt mellan Ryssland och NATO. Om nu Ryssland skulle få för sig att invadera Gotland i förebyggande syfte för att skära av Baltikum och Finland, betyder det så klart de facto att vi är i krig med Ryssland.

I ett scenario där Ryssland tar Gotland är det mer än troligt att strategiska mål i Sverige kommer att anfallas först för att hindra/fördröja det Svenska försvaret att komma Gotland till undsättning. Ur ett civilt perspektiv innebär det alltså att det finns en överhängande riska att el, kommunikation, vatten och transporter kommer att slås ut. Hur man som civil ska agera i ett sådant läge finns det som sagt ingen som helst information om.

Kanske är min Google-fu dålig. Kanske har jag bara missat informationen. Men kontentan är att jag inte kan ta del av informationen eftersom jag inte tydligt hittar den. Och kan inte jag hitta den så är jag rätt säker på att fler med mig har samma problem. Utan information är det väldigt svårt att förbereda sig.

Finns det någon som hittar specifik information från myndigheter riktat till civila i händelse av krig så får ni mer än gärna lämna en kommentar.

Strutsarnas folk

Det är en underlig, spännande och skrämmande tid vi lever i. Aldrig har vi haft så mycket och behövt jobba så lite. Vi drunknar i underhållning att hålla oss sysselsatta med. Mångas liv verkar dessutom kretsa kring just denna underhållning, oavsett om det är idrott, en dramaserie eller en reality-show. Vi har för det mesta mat i affären och sedan på bordet. Sällan behöver vi gå hungriga eller törstiga. Väldigt få saknar tak över huvudet. Samtidigt är denna livsstil ohållbar på så många sätt och den yta som verkar så trygg och säker, är i själva verket väldigt, väldigt tunn.

Vår omvärld påverkar oss. Ju närmre en oroshärd är, ju mer riskerar den att få en stor inverkan på oss i lilla Svedala. Just nu inte bara rör sig björnen i öster, den vrålar. Ryssland är geografiskt granne med Sverige. Faktum är att det är lika långt till Moskva som till Bryssel från Stockholm. St Petersburg ligger mindre än 70 mil från Stockholm. I enklaven Kaliningrad placerade Ryssland i förra veckan ut ett antal Iskander-M robotar. För dig som inte vet vad Iskander är så kan det liknas med SCUD-robotarna som Sadam Hussein hade, fast värre på alla sätt och vis. Iskander-M har en räckvidd på 400 km och en precision på ner till fem meter och når från Kaliningrad t.ex Gotaland, Norrköping, Linköping, Södertälje, Jönköping, Malmö, Halmstad. Läs en djupare analys hos Cornucopia.

Om det ”bara” vore för Iskander-M i Kaliningrad så borde det skapa oro. Sedan har vi alla kränkningar av svenskt luftrum, kränkningar av svenskt vatten och flygningar över Östersjön med stora flygföretag med bland annat strategiska bombplan som kan kärnvapenbestyckas. Dessutom har Ryssland övat avfyrning av kärnvapenrobotar från ubåtar. Att Ryssland inte drar sig för att använda militära maktmedel ligger bortom allt tvivel i och med annekteringen av Krim och det pågående kriget i östra Ukraina. Det spelar ingen roll hur många gånger Putin hävdar att Ryssland inte har soldater där, i verkligheten finns dom där likväl.

Detta är bara Ryssland och långt i från allt otyg som de ställer till med just nu. De baltiska staterna känner sig, med rätta, hotade. Polen och Finland lika så. I Sverige trendar #paradisehotelse samtidigt som Iskander-systemen sätts upp i Kaliningrad. Debatterna är hetsiga kring om hur vi ska göra med flyktingar och asylsökande. Människor spenderar timtal på att argumentera vems fel det är att det (troligen) kommer att bli extra val.

Vi svenskar är så vana att någon myndighet, statligt verk eller media ska tala om för oss vad vi ska göra att vi helt tappat förmågan att tänka själva. Säger ingen något, så finns det inget att oroa sig över. Gör man det är man en konspiratorisk foliehat som bara ska hålla tyst och istället välja sida; de rödgröna eller de blå (eller gud förbjude de bruna). Påpekar man att Sverige idag saknar militärt skydd, civilt skydd och beredskap skruvar kanske en del olustigt på sig och vägrar tro att det inte finns en plan. Självklart måste väl Pappa-Staten han en plan för att lösa allt? Det har ju alltid funnits! Det finns ju både skyddsrum och reservlager av mat och bränsle. Dessutom kommer det aldrig att bli krig. Det är en ny tid. Krig tillhör det förgångna. Alla civiliserade människor pratar om problemen och löser dom vid förhandlingsbordet.

Att försöka prata med gemene man om dessa frågor är inte bara svårt, utan omöjligt. Människor i dagens Sverige lever i en slags illusion att allt är som vanligt och ingenting hänt sedan 1980-talet. Detta är såklart inte sant. Men det stora kunskapsglapp som finns mellan dagens verklighet och det Sverige som de flesta vill tro vi lever i, är enormt. Detta gör att en diskussion oftast handlar om verklighetsbeskrivningen. Bara att ta till sig sanning att vi lever (nästan) helt oskyddade är nog för att inte komma längre än så.

Min kära mor brukar, när saker blir för obekväma, alltid avsluta med ”Jaja, det löser sig”. Precis som att om man upprepar detta mantra tillräckligt många gånger blir det så. Men det gör det inte. Det finns i dag ingen ”annan” som kommer att lösa vår situation, om den skulle uppstå. Vi är utlämnade till vårt eget öde och det ända sättet att kunna hantera en krissituation är att förbereda sig för det otänkbara.

”Men NATO kommer att rädda oss om Ryssland anfaller”! Ja, det skulle ju vara skönt. Att kunna ringa försäkringsbolaget när huset står i lågor och be om att få teckna en försäkring. Men det fungerar ju inte så och detta har NATO gjort tydligt vid flera tillfällen. Bara det att det är svårt att lyssna när huvudet är en halvmeter ner i sanden. Samma sak gäller när ÖB berättar för svenska folket att vi, 2020, kommer att kunna försvara ett begränsat område i en vecka. Sedan är det kört. Och nej, NATO kommer inte att komma. Inte heller EU. Eller någon annan. Betänk att Ukraina är lika nära NATO som Sverige var när Ryssland helt sonika tog över Krim. Svaret? Sanktioner och skarpa uttalanden. På sin höjd kan vi vänta ett liknande svar från omvärlden om vi skulle drabbas. Gotland kan lätt tänkas vara vårt Krim.

Men fortsätt att ha huvudet i sanden. Det är mörkt, tyst och behagligt. Inget kan hända. Allt är som vanligt. Pappa-Staten har en plan, Ryssland drar sig öster ut och NATO kommer att rädda oss om någon är dum.