Varning för raljerande, generaliserande, ärlighet, uppriktighet, uppgivenhet och förvirring.
Det är inte alltid lätt att hålla sig positiv. För det mesta har jag en försiktigt positiv inställning till livet och det samhälle vi lever i. Dock kommer det stunder då jag helt tappar förtroendet för mänskligheten. Detta inlägg kommer att handla om hur jag känner i dessa stunder och kanske också varför. Att vara öppen och ärlig mot er läsare är en av nyckel-idéerna bakom denna blogg, även om det är självutlämnande. Men det kan jag vara tack vara pseudonym och viss anonymitet. Det är viktigt att påpeka att jag inte alltid känner eller ens tycker som nedan, bara när jag tappar tron på den goda människan.
Vi förtjänar en stor pung-spark. Vi som mänskligheten – eller i alla fall vi i den så kallade utvecklade delen av världen. En pung-spark i metaforisk bemärkelse. Den naivitet och total avsaknad av verklighetsförankring som finns hos invånarna i de rika länderna är skrämmande. Låt mig ta några exempel för att illustrera vad jag menar.
Den narcissism (självupptagenhet, självförhärligande, egoism) som genomsyrar samhället idag når ständigt nya höjder. Och då syftar jag otroligt nog inte på den fördummande bilden av världen som förmedlas via MSM (Main Stream Media). Nej, vad jag syftar till är vad man hittar när man ser, läser och hör människor som diskuterar de mest vardagliga ting. ”Me, myself and I” har fått en helt annan innebörd. Förut kunde en människa vara egoist, och det ansågs vara något negativt. Idag är ”självförverkligande” och ”karriär” överordnat allt. Fundament som familj, socialt engagemang och politik är något som förknippas med gråa, mossiga nördar. Det hippa är att kliva över lik för att nå sitt mål.
Låt oss gå djupare in på vilka mål dessa människor har. Enkelt verkar det vara att få makt, att synas (uppmärksamhet) och ha massor med pengar. Troligtvis i den ordningen också. Att ta hand om sin sjuka mormor får vården eller hemtjänsten lösa. Att ta hand om sina barn får dagis/barnvakten göra. Bara status uppnås.
All yta måste vårdas. Träna på gym sju dagar i veckan, plastikoperera om något är avvikande, ät för att putsa fasaden (pulverdiet, bars, några salladsblad), bo flådigt, ha en eller två nya dyra bilar, umgås (syns) bara med ”viktiga” människor utan egentlig relation, bär bara kläder som berättar hur rik och framgångsrik du är (eller hur hipp du är). Jag kan fortsätta men jag tror att du förstår vad jag menar. Detta gäller inte bara för de så kallade rika, utan i alla skikt av samhället, oavsett storlek på lönekuvertet.
När dessa människor sedan öppnar munnen för att tala är det som att lyssna på en 14-åring. Allt kretsar kring personen i fråga. Tala utan att lyssna. Inget intresse annat än den senaste trenden. Ibland talar man om I-landsproblem. Överallt ser jag människor vars största problem är totalt ovidkommande jämfört med t.ex hur en fattig bonde i Namibia ska få mat till sin familj för dagen. Men sådana bekymmer rör inte dessa människor i ryggen.
Kanske beror det på att vi i ett par generationer har haft det för bra. Egentligen spelar anledningen inte så stor roll. Jag önskar i mina mörka stunder att alla dessa människor får sig en redig pung-spark. Jag skulle vilja se dom efter en månad utan el och vatten. Inte för att jag själv är förberedd och kommer att klara mig, utan för att kunna se dom i ögonen och fråga om de är nöjda med sitt liv. Min nyfikenhet på hur resonemanget skulle låta är oändligt stor. Skulle de ens inse hur dom levt hittills? Skulle dom ångra sig? Finns det en vettig människa kvar där inne, eller har allt blivit utraderat med tiden?
Jag önskar se hur de reagerar när det inte går att köpa något för pengar. Hur de reagerar när de inte kan utöva sin makt över andra. Hur de reagerar när de tvingas kämpa för sin överlevnad. När man inte längre kan oroa sig över en bruten nagel, en fläck på kavajen eller vilken kaffesort man ska beställa på fiket.
Jag önskar ibland så innerligt att skiten träffar fläkten. Att vi aldrig mer får tillgång till el eller olja. Att hela det monetära systemet kollapsar. Att allt nollställs.
Nej, jag önskar det inte för att jag hatar dessa människor, utan för att jag älskar mänskligheten. Men den väg vi som mänsklighet nu vandrar kommer förr eller senare att sluta där ändå. Frågan är kanske mer hur mycket lidande som måste uthärdas innan vi når vägs ände. Jag har inga svar. Bara frågor. Och en önskan om att SHTF.
Jag vet inte om detta ens blir begripligt. Ta det för vad det är.
Det är med vårt oljeberoende lite som med en jättestor drink som vi sitter och sörplar i oss med sugrör mitt ute i en stekhet öken under ett parasoll. Vi dricker med stängda ögon och njuter. Vi anar att drinken kommer ta slut med ett slurp, såsom alla drinkar gör.
Vi känner till att resursen är ändlig, men vi vet inte riktigt när den tar slut eftersom vi blundar för verkligheten. Att resa sig upp och ta av sig ögonbindeln se peak-oil tydligt och bli urvaken är jobbigt för då får man kämpa sig igenom öknen med drinken utan bekvämt parasoll mot en annan och långsiktigt hållbar energi-lösning.
Bättre då att sitta kvar under parasollet plugga in hörlurarna och låta sig dras med i ljuva toner om ”tillväxt” t.o.m. rösta på dessa blint religiösa tillväxtpolitiker och glömma bort att det innebär medföljande accelererad oljeutvinning som oomkullrunkeligen och bevisligen leder oss mot katastrofen helt oavsett vilket av dagens riksdagspartier vi tänker rösta på.
T.o.m. Miljöpartiet verkar förespråka det osäkra, fossila och plutonium-alstrande energislaget kärnkraft numera och flera Miljöpartister verkar vilja ha sådant plutonium riktat mot Sverige genom värdlandavtalet med Natos internationella invasionsarmé, samtidigt som de hetsar mot Putin som USA:s knähundar för att skapa konflikt … märkligt nog … är väl värt att tillägga.
Låt oss ta drinken lugnt och stilla med ett leende och påbörja vandringen under natten ut ur den arabiska öknen mot Sverige mot en balanserad population, ett enhetligt sammansvetsat folk och ett ekologiskt hållbart Sverige med ett ordentligt preppat konventionellt modernt värnpliktsbaserat totalförsvar! I gryningen kan vi ha nått målet medan andra länder få genomlida det kaos som vi stoppar vid Öresundsbron.